Arms of spaghetti

Jag fullkomligt älskar att vakna till morgonsol och frost ute. I love it!

Är snart dags att krypa ner, huvudet är inte trött men däremot mina armmuskler! Idag var det pump som stod på schemat vilket innebar att jag körde skiten ur dem. I slutet när vi varvade mellan att göra situps på golvet och träna biceps ståendes kunde jag knappt ta mig upp med stöd av armarna. Spagetti var det här, ja! Jag hade lust att slå ihjäl ledaren den sista kvarten, mina muskler ville helt enkelt inte mer, de gjorde absolut inte som jag sa åt dem och ändå så var det "och så kör vi en gång till!" "och så en gång till då!" "en sista!". "Nooooo...." var tanken i mitt huvud. Men jag tog mig levande därifrån, men det var gränsfall....

Och imorgon åker jag och Fredde till Norrköping för att fika med de bästa! Var waaaaay to long sedan jag träffade Eric, Mlen och Thess. Så jag ser verkligen, verkligen fram emot detta. Ska bli tokskoj! På kvällen sedan är det kanske fest hos Eric i Motala. I hope so! :)

Höstmys!

Ikano med darling

Har haft en tokmysig dag idag! Först kom Fredde hit för att sätta upp lite hyllor och sånt som egentligen borde ha satts upp för länge sen, men som varken jag eller Josie riktigt har orkat (eller kunnat) ta tag i. Så nu är det bara två taklampor kvar att sätta upp, sedan är nog allt som väntat sedan inflyttningen i juni klart! :) I alla fall för min del. Eller just ja, köksklockan med. Men sen! Känns verkligen som att det börjar bli som jag vill ha det nu. Inga saker som bara ligger och skräpar i väntan på att sättas upp.

Efter det åkte vi, på Freddes initiativ, in till Ikano för att strosa lite bara vi två. Han bjöd på lunch (I like!) och sedan kikade vi runt i affärerna. Han hittade bland annat en snygg vinterjacka och jag kom hem med två par skor! Jag har nog inte riktigt fattat det där än med att man inte borde spendera pengar när man inte har en fast inkomst. Men what the heck, jag behövde dom och dessutom var ett av dom vinterskor. Skor som jag aldrig hade lagt ögonen på annars med som Fredde tyckte var ursnygga och ja, jag kan nog börja hålla med honom. Sköna var dom i alla fall :) Och för första gången på flera år så blir det inte sneakers genom hela vinter... tack för en fin dag älskling!

Just nu har jag gosat ner mig framför tv:n. Mamma berättade att det skulle gå ner till nollan i natt. I like, alot! Julkänslorna kommer bara mer och mer så jag välkomnar kylan mer än gärna (plus att nu har jag skor för det också). Både Josie och jag är ju pyntgalna när det gäller julsaker med så lär nog bli grant här :)

Bilvägen precis utanför mormor i vintras. Så himla vackert!

Wanting to run away

Födelsedagsfikat hos mormor var hur mysigt som helst. Maaaassa kakor, supergod tårta och trevligt sällskap. Ville nästan inte åka därifrån sen, hehe. Är så skönt att komma ifrån vardagen och enbart fokusera på det som är där och då. Har funderat ett tag på att åka hem till mormor och bo där några dagar, och just nu vill jag det mer än nånsin. Bara kunna koppla av och stänga av tankarna. Dags att kolla kalendern...

I fredags var det ov-jobb på Parkhallen i Tranås där Hoffmaestro & Chraa spelade. Nog var det folk alltid, och jobb fanns det så att det räckte och blev över. Händelserik kväll och det var ett riktigt drag på spelningen :) Igår placerade jag min häck på Vattenhålet för att jobba vid Black Jack-bordet. Fullt med folk även här. Skoj när det händer saker! Däremot blir jag så galet trött när jag har jobbat in på småtimmarna på natten, får ingen rutin alls på sömnen. Funkar ju inte lika bra när det blir mörkt så tidigt på kvällen nu.

Var förresten och storhandlade på City Gross igår. Jag älskar verkligen att storhandla! Vuxenpoäng? Nej men det är ju så tröttsamt att springa till affären varje dag och handla endast det som man ska stoppa i magen inom några timmar. Mycket smidigare att ha massa käk hemma. Och dessutom så blir det ju billigare. Var ju också i Linköping med Josie i fredags kom jag på! Gjorde flera superbra klipp på kläder så jag är helnöjd :) Åt även för första gången på Subway.... farligt!

Älskade höst!

Det är så jäkla mysigt ute nu. Det blåser, löven faller och man måste klä på sig lite extra för att det är kyligt. Såg verkligen av årstiden nu när jag och Fredde var ute i sommarstugan i dagarna. Ena dagen var mörk, blåsig och regnig medan den andra var solig, varm och färggrann. Jag trivs helt fantastiskt! Dessutom hittade jag och karln massa kantareller i skogen vilket förstärkte höstkänslan ännu mer. Vi hade ju sagt att det var sista gången vi var därute för i år, men vi lär nog åka tillbaka igen någon mer gång - i alla fall för att plocka svamp ;) Älskar verkligen det där stället, och älskar att vara där med honom. Det är så jäkla härligt att vakna upp därute!

Men tillbaka till verkligheten idag, vilket innebar träning, vilket var hur kul som helst! Körde Zumba för andra gången och det blir bara mer och mer roligt för varje gång som man lär sig mer. Sedan var det lite tempohöjning idag vilket gör att man (iaf jag) tar i ännu mer. Dyngsvett efter passet = underbart!

I morgon åker jag, Fredde och mamma till mormor på hennes födelsedag. Det ska bli mysigt. Kan förresten också säga att jag har ett nytt jobb - vilket jag inte kan säga vad det är för något på grund av tystnadsplikt - men det är ett helskoj arbete! Dock är det ju extra vid behov så blir ju inte alltför ofta. Men alla bäckar små, right? Och ännu en grej att slänga dit på meritlistan!

Kanske skulle jag kommentera något om valresultatet med. På ett sätt tycker jag att det är lite roligt att Sverigedemokraterna tog sig in. Varför tänker ni? För att Alliansen verkligen kommer att ställas på prov nu och jag unnar inte dem någonting alls. Jag gillar som sagt kaos och det är det minst sagt nu. Sedan är jag faktiskt inte ett dugg insatt i SD:s politik, vissa säger att den bygger på ren rasism, andra säger att den handlar om att minska invandrarintaget i Sverige och därför tar inte jag ställning ännu. Jag har helt enkelt inte koll. Jag är verkligen inte för rasism, men jag tycker att Sverige borde lösa sina egna problem innan vi fortsätter ta emot den mängd invandrare som vi gör. Vi kan helt enkelt inte ta hand om andra när vi knappt ens kan ta hand om oss själva, än mindre nu när det är blått i Alliansen i fyra år till.

Så, nu är det färdigpratat om politik för min del. Jag ska krypa ner, gosa i sängen och se fram emot morgondagen!

Valvaka a la carbonara

Jag köpte ingredienser för att göra pasta carbonara igår (efter "äkta" recept och inte mitt eget) men jag köpte även en nybakad baguette samt apelsin/morotsmarmelad som var hur jävla fantastiskt gott som helst! Därmed fick det inte plats för någon carbonara i magsäcken. Så jag gör ett nytt försök idag igen, och även om baguetten lockar även idag så SKA jag göra carbonaran. Mmmm... bland det godaste som finns!

Följde med pappa idag som moraliskt stöd när han skulle rösta. Han visste inte vilket parti han skulle lägga sin röst på då han tycker att den mesta politik är skit (och jag kan faktiskt förstå honom), så han röstade helt enkelt på S eftersom både jag och Francine har gjort det. Jag gillar att rösta med lätt förvirrade människor ;) Meen jag tänkte i alla fall slå på stort och kolla på valvakan, så är väl dags att slå på tv:n strax när maten är klar. Det kan gå hur som helst känns det som. Och jag lär inte direkt avlida om Alliansen skulle sitta kvar heller, men jag gillar när det händer saker och det blir lätt kaos i Sverige - som när det blir maktskifte ;)

Citerar en vän på Facebook:
Antingen röstar du för att VI ska få det bättre tillsammans. Eller så röstar du för att DU ska få det bättre. Men då är det fan du som bjuder på en öl på flygplatsen.

;)

Weak as I am

Jag gillar verkligen inte det här. Jag vill vara stark. Jag ÄR stark! Men fan. Alla gånger står man inte stadigt på marken men jag hatar när det är någon annan som rubbar mina fötter. Det finns absolut ingenting värre! Och jag avskyr den svaga sidan som finns inom mig. Jag hatar svaghet, allra minst min egen. Jag tycker verkligen inte om den personen inom mig. Jävla maktlöshet! Vill bara krypa ner i Freddes famn, but off to work...

One step back, two steps forward

Helt plötsligt så fick jag en längtan tillbaka till Norrköping. Jag har inte haft det knappt någon gång sedan jag flyttade, men nu när jag har haft ledigt ett tag så kryper det på en. Jag saknar Trappan, tjejerna, festerna, studentbubblan och det umgängesliv som man hade. Gå till Trappan och ta en öl på en tisdagskväll, gyckla på sittningar, känna igen i princip alla när man går ut, ha grymma förfester på studentboendet, vara uppe och onykter till 11 på förmiddagen... ja det var tider. Samtidigt så känner jag att jag inte skulle vilja starta om på nytt med att flytta till ett nytt studentboende och starta en ny utbildning. De fortsatta studier jag kommer sysselsätta mig med kommer vara på distans. Jag vill snarare tillbaka till det som var då, exakt till det som jag hade för två år sedan. Det är verkligen den bästa tiden jag haft i mitt liv hittills!

Men men, jag trivs ju sjukt bra nu med, men på ett helt annat sätt. Igår var det ov-jobb på Mandarin, grymt lugnt. Ikväll är det samma som gäller. Håller just nu på med tvättstugan och funderar på vad för käk jag ska fixa till idag. Hittade ett smarrigt recept på Carbonara som lockar... :) Sedan blir det nog att söka lite fler jobb, vilket jag faktiskt tycker är urkul! (Kom tillbaka om några veckor när jag fortfarande inte har något jobb... då är jag nog inte lika glad). Men egentligen, hur svårt är det att få ett jobb? Jag har sedan jag slutade på BT för tre veckor sedan blivit erbjuden två stycken jobb, homepartysäljare och telefonförsäljare. Inga glidarjobb nej, men det är ändå jobb! Dessutom kan jag tillägga att jag inte har lagt ner någon större tid på att söka jobb heller under de här veckorna. Men jag valde i alla fall bort båda dom jobben för att jag helt enkelt kände att de inte passade mig, och för att jag vet att jag klarar mig ett tag utan mer jobb än vad jag redan har. Problemet ligger i vilket fall inte i att människor inte får jobb, utan att de snarare inte får de arbeten som de vill ha. Och jag vet precis hur det är, för jag är grymt kräsen själv. Men samtidigt finns det massor av olika sorters yrken som jag skulle kunna prova på, från allt inom industri till handel till säkerhetsarbete till service till... ja, ni förstår själva. Man måste ju trots allt tänka att alla jobb är en ytterligare merit. Sedan förstår jag mycket väl att situationen är helt annorlunda för dem som är äldre. Men jag hajar bara inte hur folk i min ålder kan gå arbetslösa i flera år och klaga på att det inte finns jobb. Jobben finns, och det funkar inte att vara alltför kräsen heller. Allt är faktiskt upp till en själv, och jag kan inte se varför det inte skulle vara roligt att prova på alla möjliga olika jobb och få en lååång meritlista!

Nehej, det blev långt det här. Ska strax ner till tvätten och sedan ska jag bege mig för att lämna tillbaka pappas bil och handla lite mat!

Don't you worry about a thing

Nej, jag levde inte så mycket dagen efter träningen. Och jag fick verkligen inte ut någonting vettigt ur mötet med Arbetsförmedlingen. Otippat? Nej, jag vet. Men jag trodde ändå att jag skulle få fram något som jag kunde få användning för.

Firandet av Josie i lördags var supermys. Jättegod mat på Zebban och jag snodde mat från både Hannah och Josie (man måste ju smaka :D). Vi härjade runt och det var riktigt skoj. Massa presenter fick Josie med. Utgång på Harrys men alla var dyngtrötta och dagen efter var jag dyngförkyld... jag mår hyffsat bra nu, förutom lite andningssvårigheter med jämna mellanrum pga täpphet i näsan :P Så dagarna sen senast har varit väldigt lugna helt enkelt.. har varit i Motala två svängar för att hälsa på mormor. Varför är det så himla gosigt att fika med mormödrar? Don't know, men det får mig att må bra.

Igår följde jag med Fredde och hans mamma upp till Norrtälje för sjukhusbesök. Gick upp vid 04.30 efter tre timmars sömn... jag och Fredde är så fruktansvärt dåliga på att sovrutiner! Men dagen var även den hur mysig som helst och det uppskattas alltid att komma ifrån vardagen en sväng. Det var alltså två trötta individer som trillade hem vid åttatiden igår :)

Just nu är det lugnt här hemma, inväntar på OV-jobb på Mandarin vid 22. Fyra timmar sen hem och nanna kudden! Tänker också inflika med att nej, jag tänker inte nämna mycket om valet här. Det är så enormt mycket smutskastning mellan partierna, och inte minst mellan medborgarna. Jag röstar rött. Jag vill ha ett maktskifte. That's it.

I love the way you make me laugh.

Gush of emotions

Det förvånar mig, men jag är faktiskt förbannad. Nathalie Lindblom lever inte under några premisser och krav. Kärlek är ovillkorligt! Givetvis handlar allting om ge och ta - and that's exactly my point. Man kan inte bara ta, och heller inte bara ge. Man måste hitta en mellanväg för att det ska kunna fungera. Att väga upp i en skål huruvida partnern är värd det ena eller inte är dömt att misslyckas. I stundens hetta är allting så givet och klart och man vet att det är den andre som har gjort fel. När kaoset har lagt sig och man börjar tänka till inser man ofta att båda två tabbade sig lika mycket, om det till och med inte är så att allt låg på en själv. Då ångrar man djupt den där uppvägningen som man gjorde - som oftast i kaoset visar att partnern inte är värd det man innerst inne så väl vet att man borde ge.

Jag älskade den där vågen. Jag utformade mina förhållanden efter den och det var alltid jag som aldrig behövde ge. Det var alltid han som hade gjort fel och fick komma tillbaka till mig med ett förlåt och dåligt samvete. Jag har insett att jag aldrig någonsin kommer kunna ha ett sunt förhållande med vågen som min bästa vän. Visst är det alldeles underbart att alltid ha kontrollen, makten, och aldrig behöva oroa sig eller bry sig. Men sådana förhållanden tar alltid slut. Ingen orkar leva i ett sådant underläge under en längre tid. Jag har insett att jag måste ge även när jag inte vill - och efteråt känns det så jävla fint. Att man överkom sitt eget ego och kunde visa sin kärlek trots att man helst av allt bara ville skrika, slå, smälla igen dörren och gå. Jag känner en stolthet när jag tar min pojkväns hand, trots att jag för tillfället tycker att han inte fattar någonting. Jag är stolt över mig själv när jag ler mot honom och säger att allt är bra, fast jag innerst inne bara är arg och inte alls tycker att det är ok. För jag vet att om trettio minuter kommer jag inse hur obetydligt det där oerhört viktiga egentligen var och jag känner en sådan glädje över att jag inte lät det spåra ur.

Jag vet inte, många kanske inte alls förstår hur jag resonerar och känner. Men när en lätt kaotisk, impulsiv, känslomässig person möter en lugn, passiv, rutinerad blir det en krock. En frontalkrock. Jag förstår inte hur fan han tänker och han förstår inte hur fan jag tänker. Samtidigt har jag all förståelse för att han inte vet hur han ska hantera mig. Det är det få som kan. Och jag älskar honom för att han försöker. Jag hoppas bara att han förstår att det är lika svårt för mig att hantera honom. För mig är känslor kärlek, att brusa upp är kärlek, att visa engagemang är kärlek. Jag höjer rösten för att jag är frustrerad och vill att han ska förstå. Jag är ledsen för att det gör ont i mig när vi diskuterar. Men jag måste kunna veta att kärleken är ovillkorlig - även de gånger som allting faktiskt ligger på mig trots att jag vägrar inse faktum. Jag måste få ha friheten att begå misstag och ändå känna mig älskad. Ingen är perfekt, allra minst jag.

Fan, jag vill ha denna som tattoo!

Aj.....

Jag kommer nog veta att jag lever imorgon. Josie rekommenderade mig att börja med enkilos vikter på skivstången för att se hur mycket jag orkar och så. Det första ledaren säger är att vi minst ska ha 2,5 kg. Ja jag kan ju inte vara sämre så jag hakar på! Plus att jag ibland hade på även 1,2 kg. Mhm, frågan är om jag kommer upp ur sängen imorrn?

Meeen jag ska ju vara på Arbetsförmedlingen klockan 10 för någon fin information så det är bara att pallra sig upp. Herregud, det känns så onödigt att gå på det där! Dom lär ju inte hjälpa mig på något sätt ändå. Visar det sig att jag inte är berättigad A-kassa så lär jag nog smita därifrån illa kvickt....

Det finns någon som förgyller min vardag!

Skaka rooompaaaahh!

Zumban igår var riktigt rolig, har nog inte skakat på rumpan så mycket på länge! Visst så saknar jag den höga dunkadunka-musiken som var på Friskis i Norrköping, men det här är Mjölby och i småstäder funkar det ju lite annorlunda. Exempelvis är det dyrare här, men å andra sidan bor det ju färre människor här och träningsstudiosarna måste ju gå runt även i Mjölby. Men visst känns det lite dumt att spendera pengar när jag inte har fast inkomst - å andra sidan är träning någonting som man alltid borde få spendera pengar på. Så det ska jag göra! :) Har bokat ett Pump-pass till ikväll som innehåller skivstång. Jag har alltid varit skeptisk till skivstång eftersom man måste greja så mycket med vikterna och det tar ett tag innan man känner vad som passar en själv bäst. Men samtidigt är det ju jättebra styrketräning och jag lär mig väl jag också så småningom :)

Nu ska jag göra lite fruktsallad till frulle, nomnom. Sedan är det bara att sätta sig och söka jobb! Det är svårt eftersom jag är så kräsen... det är så jäkla viktigt för mig att jobba med någonting som jag trivs med. Kanske inte riktigt rätt inställning när man "bara" har två extrajobb... but still. Sedan tänkte jag ta tag i det här med att brodera igen. Broderade ju förra året för att det skulle bli julklapp till förra julen. Hmm... mitt mål är att bli klar till denna jul! :P

Förresten... det blåser galet mycket ute idag. Och jag älskar't! Hösten är så jäkla mysig :)

Klockren reklam!

Återigen något som sätter ett leende på mina läppar varje gång. Näst bäst efter Jegermaister-reklamen tror jag faktiskt ;)

Att det ska vara så svårt att unna sig!

Eller ja, det svåra är väl inte att unna mig saker... det svåra är väl snarare att kunna göra det med gott samvete :P Men det är enbart för att jag inte har någon större, fast månadsinkomst just nu. Automatiskt känns det som att jag är urfattig, vilket jag inte överhuvudtaget är. Det ser finfint ut på kontot och ännu en hel månadslön trillar in på kontot i slutet av denna månad innan jag endast har ordningsvaktspengar och Vattenhålet-pengar att leva på. MEN jag har ju herregud två extrajobb! Och förr eller senare lär jag ju ha något slags jobb igen. Ändå är det så svårt att köpa mig saker. Som idag i Linköping. Jag köpte mascara, underkläder, tights och örhängen - allting saker som jag verkligen, verkligen behöver (till och med örhängena). Trots detta svider det när jag tänker på att jag har spenderat pengar. Men då flikade Hannah in med den finfina kommentaren att jag har ju slitit hela sommaren så då är jag VÄRD att unna mig. Helt plötsligt kändes allt mycket bättre ;) Men det är faktiskt jävligt sant. Dock så börjar jag starkt tro på att det faktiskt bara finns dollartecken i mina ögon, haha...

Sååå imorgon tänkte jag spendera lite mer pengar, fast på ett träningskort. Mitt Mecenatkort går inte ut förrän i oktober så då är det bäst att utnyttja studentrabatten medan jag hinner. Så imorrn knallar jag ner till 4U och inhandlar mig ett månadskort för 200 kr. Lätt värt! Hoppas det är något att ha. Tänkte prova Zumba-passet där på eftermiddagen och jag är pepp. Jag älskar att träna pass så detta blir nog kanon, skönt att få röra på sig igen.

Sedan längtar jag till lördag med. Fira Josie med att äta mat på Zebban och sedan dra ut i Linköping. Vi verkar bli ett gäng med så - toppen! :) Ska bara försöka leva efter ett jobb på Vattenhålet på fredagskvällen/natten och sedan 10-19 ute på Travet på lördagen... men äh, lite alkohol så är jag på topp igen! (Om jag inte somnar....)

Mot Linköping!

Ska fixa mig i ordning, försöka äta lite frukost och sedan beger jag mig till Linköping för en dag på stan med Hannah :) Det var på tok för länge sen, både det att shoppa inne i Linköping och det faktum att jag inte har träffat Hannah på evigheter. Nu är det skärpning som gäller! ;)

Puh!

Hjärnan har gått på högvarv. Stressig helg. Men jävligt fin har den varit ;)

I lördags åkte jag och Josie hem till Josies mamma för årets sista grillning - ja där i alla fall. Riktigt gott, som alltid. Sedan var det jobb på Vattenhålet som gällde, men som croupier för första gången på evigheter. Det gick faktiskt hur bra som helst och jag plusade på omkring 50%. Gött!

Sedan kom ju dagen D. Dagen som hade planerats i fyra veckor. Den dagen som Fredde skulle få köra sin första egna tävling - utan att veta om det! :) Jag, Niclas och Emma hade planerat allt från att lösa ut Freddes licens till att anmäla honom till tävlingen och göra klart bilen. Det var mycket pusslande men vi lyckades lösa allting, och dagen då det var dags vaknar jag med att älskling säger
- Fy fan vad dåligt jag mår. Jag går inte upp idag! (helt allvarlig)

Ni kan tro att jag blev nervös. Fick ligga och göra mig till i en kvart men tillslut fick jag upp karln. Och shit vilken dag det blev sen :) Fredde hade ju inte anat någonting, inte ens när han mötte sin mamma och syster i bilen klockan 8 på söndagsmorgonen mitt i Skänninge (de skulle hämta upp mig). När vi sedan fem minuter efter att Fredde och Niclas kommit fram till Duntis körde upp bredvid dem förstod Fredde ingenting - förrän han fick papper, overall och tävlingsväskan i näven. Jag har aldrig sett honom så nervös ;) Men dagen blev toppen och allt var så jävla lyckat! När vi väl kom hem på kvällen sen kunde jag knappt hålla ögonen öppna. Man hade ju haft det här i huvudet i fyra veckor och varit orolig för att någonting inte skulle klaffa, men då när allt var över och blivit bättre än vad vi hade kunnat hoppats på så kom tröttheten. Riktigt roligt att få vara med om någonting som Fredde kommer minnas resten av livet :)

Point taken

Ibland blir jag så trött på mig själv. Allt jag gör ska göras så mycket och fullt ut. Hur slutar jag bry mig? Vissa människor vill bli omhändertagna, andra inte. Jag är en omhändertagare - har alltid varit - och det är svårt att bromsa upp de känslorna när man möter någon som inte alls vill bli omhändertagen. Alla ser ju på olika relationer på olika sätt och det är bara att ta hänsyn från min sida. Samtidigt vill jag säga ifrån när dumma beslut tas som i grund och botten resulterar i något allvarligt men bara ursäktas bort. Jävla balansgång! Är det jag som inte fattar - eller är det han som inte fattar?

Igår var jag i alla fall och jobbade på Parkhallen nere i Tranås. Nyrenoverat ställe som hade sin premiäröppning. Det var rätt skumt att för första gången jobba på ett uteställe där jag inte kände en enda själ av besökarna - och inte personalen heller för den delen. Dessutom känner jag inte stan heller så jag befann mig långt utanför min hemmazon. Men lokalen var grymt fin, lättarbetad och jag tror att det kommer bli kanon att jobba därnere framöver! Förövrigt var det Ola som spelade så jag har förlorat mina samtliga hörselceller. Tjejskrik är INTE att leka med.

Det fanns dock en sak som störde mig ruggigt mycket därnere. Diskussionen kring manliga och kvinnliga ordningsvakter dök upp och som vanligt konstaterades det att könen har helt olika inverkan på folk. Båda har negativa och positiva effekter och det var ingenting som jag sticker under kudden. Däremot fanns det en karl där som definitivt inte stack under kudden med att han ansåg att kvinnliga ordningsvakter inte hörde hemma i yrket. Jag borde ha slutat förvånats vid det här laget, jag borde vara van men jag kan bara inte förstå hur folk kan ha den synen på ordningsvaktsarbetet. Å andra sidan vet jag att det inte är sista gången jag lär höra det heller... men jag blir så förbannad av att höra att jag skulle vara sämre än någon annan!

Funny shit!

Såg denna video på Facebook. Jag brukar inte vara speciellt lättroad av klipp på nätet, men denna fick mig att garva flera gånger! :)

Höst!

Det är verkligen höst ute idag! Ja, just för att solen lyser, knappt ett moln på himlen och ÄNDÅ är det lite småkyligt ute. Underbart! Jag får lust att krypa in i en stickad kofta och sätta mig på ett fik någonstans. Übermysigt. Lustigt nog så känns det även som att jag är 8 år igen och precis har börjat skolan efter sommarlovet...

Frustration!

Varför kan jag bara inte slappna av? Alla i min omgivning säger åt mig att ta det lugnt, bara njuta av ledigheten, för jag behöver det. Men jag vet inte hur man gör. Jag vet helt enkelt inte hur. Hjärnan går konstant på högvarv och när alla andra stressar runt i sin fullspäckade vardag så har jag ingenting. Jag är avundsjuk! Jag vet, jag ser ironin. Finns de som skulle kunna döda för att vara i min sits. Dessvärre bor det dollartecken i mina ögon, vad jag har hört....