You had me at "hello".

..och om inom en snar framtid säger vi hej då. Att 9 månader som annars är så lång tid kan vara så kort. Varför går alltid tiden så fort när man allra mest vill att den ska stå still? Jag säger åt mig själv varje dag att "njut för fan medan du fortfarande kan", men det blir bara svårare och svårare ju närmare vi kommer. Jag kan bara inte vänja mig vid tanken att snart är allt det här endast minnen.

20 sanningar om Nathalie Lindblom

Trodde ni att ni kände mig? Well, här har ni mig i ett nötskal. Hur mycket visste du om och hur mycket förvånar dig?


1. Jag är fruktansvärt rädd för att bli sårad och har därmed väldigt svårt för att lita på killar som jag tycker om. Jag intalar mig själv i stället att dom är bad news för att kunna ha en anledning till att lämna dom innan dom lämnar mig, vilket har förstört flera av mina förhållanden.

2. Jag avskyr ojämna siffror varvid exempelvis ljudvolum och inställningsbar temperatur alltid måste stå på jämnt nummer.

3. Jag undviker fortfarande A-brunnar i tron om att dom betyder otur, trots att jag i år fyller 23....

4. Jag tror på andar och att vår själ lever kvar efter vår död. Spöken? Hell yeah!

5. Jag tror på ödet och att allt som händer har en mening. Det finns ett mål som vi är alla är menade att nå, men om vi sedan väljer att gå raka vägen dit eller tar genvägar, senvägar, omvägar, U-svängar, ja.. det är helt upp till oss!

6. Jag är ett kontrollfreak och när jag känner att jag inte har koll på läget oroar jag mig så mycket att jag får fysiskt ont i kropp och själ.

7. Jag är kass på att höra av mig till folk, även till dom som betyder hur mycket som helst för mig.

8. Jag är skitkänslig när det kommer till sorgliga filmer och jag gråter som på beställning.

9. Jag blir väldigt sällan riktigt förbannad, men när jag väl blir det så håller sig folk undan. Jag har ett humör som heter duga och jag kan helt enkelt inte kontrollera mig själv när jag passerat en viss gräns.

10. Jag står för den jag är, vilket jag inte vågade göra när jag var mindre, men numera vet jag hur jävla bra jag är och vad andra tycker om mig spelar därmed ingen roll. Givetvis suger jag åt mig kärlek och komplimanger som en svamp, men skitsnack och dylikt rinner idag bara av mig.

11. Jag har stora sömnsvårigheter på sommaren om jag sover ensam då det är på tok för ljust för mig. Jag får en grym ångest, blir rastlös och känner mig tvingad att gå ut och hålla mig sysselsatt. Men sover jag tillsammans med någon är det inga som helst problem.

12. Det som kan göra mig fullständigt galen är människor som tuggar med öppen mun, och det gäller allt från mat till tuggummi. Det där jävla smaskandet kan göra mig på så sjukt dåligt humör, det är gränsfall till att jag skulle kunna ge dem en käftsmäll enbart för att få stopp på det. I min värld hör det till en bra uppfostran att tugga med stängd mun, något de flesta lär sig från barnsben.

13. Jag kan med lätthet somna till festmusik eller hemmabiosystem om det är oplanerad sömn. Jag kan däremot inte alls sova om det är några som helst ljud omkring mig när det är läggdags, eller om det är tidigt på morgonen och det inte alls ännu är dags för mig att gå upp.

14. Jag vill alltid vara stark i alla andras ögon och avskyr att visa mig svag. Jag gråter inför andra anyways, men jag känner mig så sjukt liten och dålig när jag gör det. Däremot tycker jag själv att sårbarhet är bland det vackraste som finns - när jag hittar det hos andra.

15. Jag har sedan ett år tillbaka börjat drömma om familjelivet med ett hus ute på landet, och för varje dag som går blir längtan starkare och starkare. Jag börjar tröttna mer och mer på tillfälliga och flyktiga kontakter utan vill snarare ha något stabilt och tryggt.

16. Jag kan vara hur förbannad som helst, över saker som jag dessutom har rätt att vara förbannad över, men börjar personen som jag är arg på gråta bryter hela min värld ihop och jag förlåter nästan allt.

17. Jag gick i sömnen, och det ordentligt, när jag var liten och jag gör det fortfarande ibland.

18. Jag blir löjligt till mig när jag ser en riktigt muskulös, tatuerad kille. Jag har varit svag för denna typ av karlar ända sedan jag var, ja minst 12, och jag verkar inte riktigt växa ifrån det heller!

19. Jag älskar att inte vara en typiskt tjejig tjej. Jag jobbar som ordningsvakt som dessutom den enda tjejen i föreningen, jag trivs grymt bra på tunga lagerjobb där nästan enbart karlar jobbar, det finns ingenting jag är rädd för, inga djur jag tycker är äckliga. Jag gillar att bli skitig, rapar, går ibland ut helt utan smink, söker ständigt nya utmaningar, vet vad jag vill. Ja, ska jag fortsätta? Jag tål verkligen inte tjejer som spelar på den oskuldsfulla jag-är-tjej-så-jag-klarar-inte-av-det-där-rollen. Pinsamt!

20. Jag börjar nästan tjuta när någon som inte står mig väldigt nära ger mig komplimanger för någonting. Jag är verkligen inte van vid att få cred från människor som inte räknas som min familj, så när det väl händer blir jag mjuk som jello och vet inte vart jag ska ta vägen.

Ja, jag är en fruktansvärt komplicerad människa. Eller kanske väldigt, väldigt simpel när man väl klurat ut mig? Anyway, this is me. Positivt som negativt. You choose!

Chaos

Jag känner inte igen mig själv. Ändå är just det här så fruktansvärt likt mig. Att inte fatta bättre. Men vad gör man inte för att för en kort stund känna det där som jag sökt så länge?

I only hope it's worth it in the end...

Megamonstertvättberg!

Det är ju lustigt att mitt alldeles egna Mount Everest till tvättberg har kommit att bli större än någonting ur denna värld, bara sådär! Jag har tvättat sedan klockan 7 i morse, klockan är nu halv 5 och det sista är i torkskåpet. Och då finns det ändå grejer kvar som jag borde tvättat... helt stört, karln har lika mycket kläder som jag (om inte mer!) Ligger för tillfället i min säng och känner inte alls för att röra på mig, skulle helst bara vilja sova men träning står på schemat för kvällen.

Jag är alltså fullt levande sedan jag hade min jobba-mycket-vecka. Det var hur grymt som helst att få bygga upp Biltema och vara med på invigningen, och trivs riktigt bra gör jag med!

Alltså, svenskar. Det har ju snöat idag. Och haglat. Och regnat. Solen har varit framme med. Och hela Sverige är i uppror! Huuuur är det möjligt?! Skitland vi bor i! Aaah, eller så kallas detta för vårväder. I förra veckan solade jag med bikini på balkongen, denna går jag med jacka på. Det brukar vara så när våren är kommen, det har hänt förr och lär hända igen. Det är ju precis likadant när första snön kommer och alla svenskar kör av vägen. Go figure! Jag bara mest undrar när folk ska lära sig?