Turn back!

Jorå, så att... fest i fredags blev det, och festade för resten av våren gjorde jag också, haha. Men det var grymt jävla roligt. Tack för det Evo, Martinsson och Tommie! :) Mycket skratt och alkohol, utgång på Vattenhålet där festen fortsatte. Tummen upp för en toppenkväll! I badly needed it. Måhända en örfil också, Securitas, och fyllesamtal ;) Men det är precis så som det ska vara.

Har gått och blivit lite sjuker, eller snarare förmiddagssjuk för på eftermiddagarna är jag banne mig så gott som frisk! Sitter ute på Travet nu och jobbar men det är hur lugnt som helst och snart dags att dra sig hemåt. Imorrn är det frissan som gäller, får se hur sjuttan jag ser ut när jag kommer tillbaka :)

Jag trivs så jäkla fint. Älskar att få skratta var och varannan minut. Att kunna få en blick med glimten i ögat som får det att pirra inom mig, som säger att jag är omtyckt tillbaka. Och det är just det som skrämmer mig så oehört mycket. Sist jag hade den här känslan... ja, den perioden har helt enkelt satt sina spår i mig. Därför blinkar alla varningssignaler som möjligen finns framför ögonen på mig och varningssirenerna är på högre än någonsin. Stoppskyltar, u-sväng, avfart. You name it. Men fan, det är ju precis det här jag har jagat efter så länge...

Framtiden är nära, väldigt nära

Jag ser verkligen fram emot de kommande sju dagarna! Om exakt en vecka kommer jag sitta nytatuerad (tog bara sju år att göra slag i saken), om fem dagar kommer jag att vara nyfriserad (det är på tiden om jag säger så) om 48 timmar jobbar jag nere i Tranås och om 24 timmar är jag kalas och leker skallbagge med Evo. Jag är jäkligt taggad!

Anledningen till att jag ska vara kalas just imorrn? Well, i april har jag 8(!) ordningsvaktspass och jag lär nog klämma in två croupierpass med. Den 11:e drar jobbet på Biltema igång och sedan är det full fart. Med andra ord vet jag inte hur länge det dröjer innan jag ens kan fundera på om jag har möjlighet att festa :P So tomorrow it is och då går vi all in!

Annars spenderade jag natten hos Hannah varvid vi tog årets Ben & Jerry-oskuld. Innan jag åkte till Linköping behövde jag tvätta, men det ordnade upp sig då jag i stället köpte sex par trosor :P Så vi klarar oss till måndag i alla fall.... Nehej, dags att få sin skönhetssömn(?).

Att vakna på natten och veta att man inte är ensam. Att känna någon annans andetag, någon annans värme. Att inte vilja röra sig för att man är orolig för att väcka honom. Enda gången på dygnet då allting är lugnt och man känner sig trygg. Just där vill jag stanna, för jag vet att snarare än vad jag tror kommer dessa stunder enbart finnas kvar som minnen.

Back on track!

Fy fan vad skönt det är att känna att man börjar hitta sitt rätta element igen. Har varit ur spel ända sedan i oktober men nu, nu har jag hittat den där stigen som leder tillbaka till rätt väg! :)

Förövrigt kan jag ju meddela att jag lär vara rik redan på midsommar. Största skatteåterbäringen jag fått tillbaka hittills, SCORE! En massa jobb trillar också in och ja, jag börjar känna igen mig själv igen (vänta till i sommaren när jag jobbar arslet av mig och det enda jag vill är att vara ledig...)

Sitter hemma hos Evo och diskar(?!), jag vet i fan hur fan vi kom fram till detta igårkväll men jaja, jag kan bjuda på det (någon måste ju ta hand om karln!). Håller på att värma lite sparrissoppa som jag snart ska stoppa i magen också, nomnom! Har kommit in i en icke-lust-att-äta-någonting-period igen, så soppa funkar.

Up, up and far away

Det har varit en riktigt fin helg, kan det bero på vädret måntro? Det har gått riktigt bra på jobbet, har haft fint sällskap och jag är jävligt taggad inför nästa vecka! Going strong och jag hoppas att det fortsätter :)

Viktnedgången är insane också, 1 kg till och jag har gått ner 10 kg från när jag vägde som allra mest i Norrköping ett tag. Men frågar ni mig undrar jag var fan de 10 kilona satt, för jag ser då ingen skillnad?!

Nahej, bäst att slänga sig i duschen, tror inte Evo uppskattar att jag luktar massa svett efter träningen... Big Brother tonight!

Det är så lätt att fantisera

Jag dricker glögg
Med balkong dörren öppen inatt
Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt
Och suga liv ur din halspulsåder
Ja för en doft av sommarens sista dagar
När vinden blåser in ifrån England

Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera
Och jag har kvar av sommarn om du behagar
Om du behagar komma hem från England
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
Nej inte jag
Men dina ord ligger och gnager här dag efter dag

Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur

Att en helt okänd persons kommentar kan sprida värme resten av ens dag. Det är en sådan 
person jag vill vara, som tar sig en liten gnutta stund för att berätta sin sida av saken för någon 
som 
egentligen inte spelar någon roll, och sprida oförberedd glädje.

I'm gonna get there

Jag gillar det här med fika, och att ha en massa folk springandes här. Det är ju lustigt egentligen, när jag och Josie inte hade kaffe hemma, då var det inte en jävel som var här på fika. Men nu den senaste veckan vet jag inte hur många som sprungit här! Så ja, nu är det officiellt: jag och Josie har kaffe hemma, så kom hit för guds skull och roa mig! ;)

Sedan snöar det idag. Well, man är väl rätt dum om man inte trodde att det skulle komma mer snö innan våren är här. Men nu hoppas vi på att det är sista gången, va? Jag längtar till våren och sommaren något så gud (som jag gör varje år vid den här tiden), men den här gången skrämmer det mig också. Jag har helt enkelt någonting dyrbart som jag inte vill förlora.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är med mig. Jag är ur balans och även om jag sakta men säkert hittar fotfäste igen stör det mig att jag tillåter mig själv att komma ur spel. Det är inte okej. Samtidigt vet jag att jag snart kommer minnas tillbaka och tycka att jag hade det förjävla bra, för det har jag. Men allt som hänt sedan i somras har ändå påverkat mig mer än vad jag kunnat ana och än har jag inte hittat tillbaka till mig själv. Det gör mig förbannad att jag inte njuter mer av vad jag har just nu. Men vet ni? Det ska vi ändra på, från och med nu. No more negativa tankar, oro, misstänksamhet. Nu gör vi på att vara naiva, men ack så lyckliga!

I sure know where I've been

I don't know where I'm going
But I sure know where I've been
Hanging on the promises and songs of yesterday
And I've made up my mind
I ain't wasting no more time

Though I keep searching for an answer
I never seem to find what I'm looking for
Oh Lord I pray you give me strength to carry on
'Cause I know what it means
To walk along the lonely street of dreams

And here I go again on my own
Going down the only road I've ever known
Like a drifter I was born to walk alone
But I've made up my mind
I ain't wastin' no more time

I'm just another heart in need of rescue
Waiting on love's sweet charity
And I'm gonna hold on for the rest of my days
'Cause I know what it means
To walk along the lonely street of dreams

Peppa!

Hey, I'm a believer..

För tre veckor sedan kom jag och Josie hem efter jobbet mitt i natten och la oss i min säng. Där och då insåg vi att japp, we've hit the hard rock bottom. Det var en jävligt tuff natt och dag därpå, men vi visste att det fanns bara en väg därifrån - och det var uppåt.

Mycket har hänt sedan dess, och mycket försiggår ständigt i mitt huvud. Men fan, igår hade jag den bästa dagen på länge! Vaknade utvilad med en fin flimt, åkte ner till stan för lunch med mamma. Träffa pappa en sväng, sen hem igen för en riktigt trevlig fika som snart ska göras om. Var effektiv hemma innan jag gick över till Lise-Lotte för att fika igen och gosa med sötungen Dewin, med honom kan man bara inte vara på dåligt humör. Under tiden där fick jag en underbar nyhet (jag vill inte ta ut något i förskott), men i med största sannolikhet har jag fått jobb på nya Biltema i Motala! Så jävla awesome! Sedan åkte jag hemåt igen för ytterligare en skön fika med behövligt prat innan jag begav mig iväg på ov-jobb, där jag även där i efterhand fick grymt fina nyheter. Mm, jag behöver nog inte oroa mig för att jag kommer vara sysslolös i sommar... fan, det börjar ju låta som mig igen! :D

I knew I wouldn't forget you, 
and so I went and let you blow my mind 
I knew when we collided, 
you're the one I have decided who's one of my kind 

Dags att laga till lite mat, även om jag har noll matlust, och sedan tagga till inför croupierjobb på Vattenhålet ikväll :) Och hörrni, jag tror jag sakta men säkert börjar återfå kontrollen...

Fettisdagen

Vem kan låta bli att fira den? Ja inte jag och Josie i alla fall, så vid fyra åkte vi iväg tillsammans med Evo till Väderstads Konditori och shoppade semlor. Nomnomnom!

Annars rullar dagarna, jobb och livet på. Börjar känna mig riktigt hemma som ordningsvakt nu och det är så grymt jävla skönt. Jag börjar få ordentlig koll på hur jag funkar, reagerar, tänker och därmed kan jag också påverka mitt sätt att arbeta. En trygghet både för mig och mina kolleger. Jag ångrar inte en sekund att jag tillslut, tillslut beslutade mig för att tacka ja till ov-utbildningen. Herregud, tänk om jag hade sagt nej?

Haha, ett av mina inlägg på Lunarstorm var helt klockrent. Det stod: "Men det är ju jag i ett nötskal: nojig. Måste sluta med det där..." Eeeh, ja. Fyra år senare och det är still me in a nutshell! Betyder det att jag VERKLIGEN borde ta tag i det?!

Framtiden skrämmer mig, på många olika sätt. Ena sekunden vill jag virvla runt som en virvelvind, röra runt i folks liv, aldrig kunna veta var man har mig eller vad jag är på väg att göra härnäst. Kanske lämna stan, länet, varför inte landet? Andra stunden vill jag vara den där trygga tjejen som man inte behöver fundera över eller försöka förstå och klura ut. Just nu skiftar jag ständigt mellan de två olika och jag tycker inte att det är konstigt att folk inte riktigt kan läsa mig. Samtidigt finns det saker som jag inte heller vill erkänna för mig själv och livet känns mycket lättare om jag fortsätter förneka skiten, trots att det nog egentligen inte alls är lättare. Jag vet helt enkelt inte vilka vägar jag ska ta just nu och ibland känns alternativen många, ibland känner jag mig trängd. Jag är nog fan schizo! 

Bittersweet nostalgia.

Lunarstorm har legat nere sedan i somras, och därmed har jag heller inte kunnat komma åt alla de blogginlägg som jag skrev under gymnasieperioden. Ska jag vara ärlig var jag rädd för att de var long gone, men inte då! :) En ny version av Lunarstorm är uppe - med den utmärkta funktionen att man kan kopiera över hela sin gamla användare till den nya sajten. Lycka för mig! Haha, ja det kanske verkar som en liten grej att glädjas över, men ni som känner mig vet att skrivandet alltid har varit min känsloventilation och därmed är mina inlägg i allra högsta grad också en del av mig och min identitet.

Så vad pysslar jag med nu? Jag har börjat skriva ner alla inlägg för hand så att de så småningom kan joina alla andra miljoner böcker med gamla inlägg. Call me crazy men det är terapi för mig att sitta och skriva, det gör mig lugn, och samtidigt kommer jag kunna sitta och asgarva åt min ungdomstid när jag är 70! :) Men allvarligt talat så är det så himla fint att läsa igenom sorger, lycka, problem, killar, fester och allt annat som hände när man var tonåring going vuxen. Det är värt mer än pengar.

Och det är sjukt att tänka tillbaka till hur mitt liv såg ut då, och hur det ser ut nu. Problem som jag har idag känns helt plötsligt inte lika akuta längre och allt som jag ständigt förstorar upp blir nästan obefintligt. Man får ett helt annat perspektiv på saker och fan, visst längtar jag tillbaka! Haha, ja vem vet.. en dag kanske jag sitter och skriver av alla inlägg här (herregud, det lär ta forever...)

Men nej hörrni, nu ska jag faktiskt krypa ner och hoppas att jag somnar snabbt. Why? Jag vill att det ska bli imorrnkväll snart för då ska jag och Josie på singelkväll på Harrys! :) I badly need to komma ut...