Som alltid

..går tiden alldeles för fort, vilket jag också har tyckt i flera år nu. Det sägs ju att tiden går fortare ju äldre man blir, men fortsätter det i den här takten är jag snart gammal och gaggig!

I torsdags var det pubrunda som gällde, och fredag jobbade jag mitt första barpass på en nattklubb på Trappan. Annars har jag bara stått i bar där på vanliga pubkvällar eller live-torsdagar. Mycket var det att göra, men det sliter inte hälften så mycket på kroppen som det gör att vakta en kväll. På lördagen var det finsittning som gällde, och visst var det mysigt. Ett gyckel fick mig att gråta av skratt, och självklart var det ett gyckel av SKUMPA ;) Mitt kära, gamla festeri.. För en gångs skull så blev det hemgång klockan ett i stället för långt efter stängning. Jag kom underfund med att enbart för att jag har skoj behöver jag inte stanna tills det blir tråkigt. Dessutom var jag rätt bra förkyld.

Så igår var jag på arbetsutbildning, och det tar sig. Det är mycket att lära och hålla reda på, men det är bara att hänga i. Jag längtar verkligen till jag känner mig säker på det jag gör och kan gå ut och jobba egna pass! Jag var så orolig i början då jag inte visste om det här jobbet verkligen var rätt för mig.. men sedan jag fick veta att jag fick jobbet och har varit på utbildningar trivs jag som fisken. De två tjejerna som utbildar och den andra tjejen som också fick jobbet är urhärliga. På onsdag är det personalmöte och fest som gäller! :)

På kvällskvisten igår fick jag riktigt finbesök. Manligt besök dessutom, och kvällen/natten spenderades med en massa prat och film. I love it! Bara ligga och mysa och prata om allt mellan himmel och jord. Det behövdes må jag säga, frustrationen över frånvaron av manligt sällskap var hög, och kräsen som man är det mycket som heller inte duger. Men nu är jag nöjd och glad, natten var riktigt fin och så även morgonen. Jag älskar verkligen Norrköping, men inget slår ändå att ha någon att prata med som kan ens hemtrakter och känner ens omgivning. Blev en hel del jobbprat om Vattenhålet vilket jag faktiskt har saknat en hel del (pratat, inte att faktiskt jobba där).

Återigen sitter jag dock här och är frustrerad. Frustrerad över att inte ha något stimulerande att göra, för saker har jag att göra, men inget som får bort den där frustrationen. Jag fattar inte varifrån den kommer!

Ibland känner man sig så jävla bra!

Man unnar sig själv cred alldeles för sällan, och på ett sätt inser jag att det inte är "tack vare mig" heller, men fan... Jag var en av två som fick jobb av 101 sökande! Tror ni jag mår bra? Jooooo vars! Var ju på arbetsintervju för att bli croupier, vi var 9 stycken av 101 som fått komma dit. Av 9 stycken fick jag ett samtal idag där personalansvarig ställde mig ett par frågor och sedan sa "men vad bra, då kan jag meddela dig att du har fått jobbet!". Helt sjukt!

Arbetsintervjun gick sådär enligt mig. Jag var faktiskt nervös, inte innan men när jag varit där i 10 minuter kom nervositeten. Ni som känner mig vet att jag aldrig är nervös, så det var en olustig känsla måste jag säga. Jag kände att jag gjorde bort mig då jag inte kände mig trygg i situationen, men uppenbarligen lyckades jag behålla lugnet utåt. Jag är så nöjd! Nackdelen är att mina ordningsvaktsplaner läggs på hyllan. Jag skickade min ansökan igår, men första halvåret som croupier måste jag jobbade 3 lördagar och 2 fredagar varje månad, på ett ungefär. Jag kan fetglömma att jobba som ordningsvakt samtidigt. Riktigt trist, men å andra sidan får jag behålla mina 8.000 som jag sparat till Ullared och mams och paps är glada över att jag tog ett mindre riskabelt jobb. Ordningsvakt kan jag ju alltid bli senare :)

Men, återigen, det är så jävla sjukt! Ibland är man i fas i livet och det är jag just nu. Fått ett härligt jobb, trivs med livet, vet nu att jag inte kommer skriva min c-uppsats ensam, allt är toppen med vännerna, å allt annat därtill. Den här lyckokänslan är så obeskrivbar och jag vill aldrig att den ska försvinna.

München Hoben!

Ja, igår var det dags för den största studentfesten med 5000 besökare. Vad gör jag? Joo jobbar på den såklart. För en gångs skull inte så himla lycklig över att jobba direkt! Och så roligt var det dock heller inte. Men, det finns två personer som gjorde hela kvällen. Mr Hot Guy från DömD i våras som jag sov hos kom fram och sa hej och gav mig en fin kram. Gah! Han är så het så jag vet inte vart jag ska ta vägen, och att jag dessutom minns hur hans kropp ser ut och känns gör ju inte saken direkt bättre. Så fort jag mötte hans blick mindes jag direkt om när jag hittade honom på dansgolvet, busade lite lätt och sedan hånglade fram tills det stängde. Jaaa, jag vet, jag är helt galen i denna kille! Det är få killar som får mig på fall så lätt nu förtiden, men believe me, den här killen skulle jag aldrig någonsin kunna säga nej till.

Person nummer två som gjorde min kväll var mr het ordnigsvakt som vaktar i bland annat Mjölby men som bor i Linköping. Jag var uttråkad, ville att han skulle komma och säga hej vilket han också gjorde. Mjo, det är väl inte svårt för er att lista ut att han är skapligt het han också. Han sällskapade mig i en timme, men det kändes som 5 minuter. Innan han gav sig av bjöd han mig på utgång i Linköping en dag, otippat! Tror ni jag tackade nej? ;)

Kom hem vid halv sex i morse. Det var döden de sista timmarna innan bussen kom. Det var heaven när bussen kom. Chauffören släckte alla lampor och det enda som syndes var ett grönt ledljus. Sjukt mysigt! Sov som en stock fram till klockan två.

Har varit på Trappan en sväng, ätit och bara hängt. Jag älskar det där stället!

En vecka kvar av Nolle-P

Jag glömde att nämna mitt otroligt fina blåmärke som jag haft i svanken i en veckas tid nu. På Ottenfesten ramlade jag och Pontus omkull, hårt, och jag fick en stor silverfot som stadgar upp saker rätt i svanken. Därmed fick jag ett lila-blått blåmärke precis i mitten av Sverige, följt av ett gult "band" från den ena sidan av ryggen till den andra. Jag kunde knappt sitta dagen efter, och tro mig, det gjort riktigt jävla ont. Jag är fortfarande sjukt öm, men så länge ingen tar i mig känner jag i alla fall inte av det :) Vad kan jag säga? Nolle-P är inte att leka med, haha.

Det har varit full fart hela veckan, jag har festat, varit på sittning, jobbat och umgåtts. Fulsittningen var rätt skoj och så även festen på Trappan, även om det var kaos där. I lördags när jag jobbade som vaktansvarig var det kaos också, jag har aldrig haft ett sådant stressigt och jobbigt pass som då. Dock hade jag riktigt skoj när allt lugnat ner sig.

Idag är alltså första skoldagen. Har kollat mitt schema och det är riktigt slappt, men det är mycket som ska planeras de första veckorna. Helt sjukt att det är mitt kanditatår! Klockan 18 är det arbetsintervju som gäller för att bli croupier. Håll tummarna för mig!

Nolle-P!

Börjar strax jobba, ska servera på en sittning. Men ett litet inlägg hinner jag för en gångs skull med! :)

Ottenfesten, som jag aldrig kunna besluta mig för om jag skulle gå på eller inte vilket jag sen gjorde, var sjukt kul! Jag hade faktiskt inga förväntningar på kvällen, men jag hade glömt hur grymt härligt det är att skaka rumpa på dansgolvet. Det måste vara bland det bästa som finns! Kom heller inte hem förrän vid kvart i fyra på morgonkvisten.

Nolle-P är alltså igång för fullt. Imorrn är det gasquesittning som gäller. Nolle-P är underbart, oavsett om man är ny eller inte!

Dock så är jag lite ledsen i ögat idag.. vi hade sektionsdag med brännboll, och Nathalie som skulle lämna blod hade inte en tanke på att bussen stänger kvar över tre, vilket resulterade i att jag var en aning sen. Jag borde väl se det som så att jag ska jobba ikväll och det är full håll-i-gång hela tiden så det inte är det ultima att lämna blod just nu. Men jag vill ändååååååååååå!

Alldeles underbart!

Efter att ha jobbat i tre dagar i rad nu så kan ni tänka mig att jag är alldeles lyrisk över att få komma hem 3 timmar tidigare än vad jag först trodde! Med tanke på att mina fötter bokstavligen känns som att de kommer ramla av när som helst så var det ren lycka att få komma hem tidigt ikväll. Jag älskar att jobba på Trappan, men natten till idag slet hårt på kroppen och orken. Men tänk att jag trots detta var ute på en powerwalk med Thess! Jag vet, det är helt galet, jag som hatar att just motionsgå gör det när jag har sjukt ont i benen. Nu har dock jag och Thess börjat och det finns ingen återvändo! :) Kändes riktigt skönt när man kommit hem och musklerna i kroppen var helt slut. Inte lika skönt att jag skulle iväg igen och jobba. Meeen nu är jag hemma and it feels good!

Imorgon kommer NOLLAN! Helt sjukt att det var två år sen jag var ny och skitnervös. Nu är det jag som får välkomna de nya. Kommer bli skoj att se vad det är för folk! Efter det blir det lite mys hemma hos Eric och Mlen, det behövs :)

När det är mycket på gång och stress som kretsar kring och i mig så finns det även många tankar som far omkring. Undran, saknad, ångest, lycka, hopp, glädje, sorg. Det är som en bergochdalbana, fast bara en såndär liten som är för barn. För visst skiftar känslostämningarna, men jag mår bra och jag trivs med mitt liv något enormt!

Men, det finns just nu flera personer i min omgivning som lätt gör mig förbannad, faktiskt utan att de vet om det. Detta gäller alltså inga som står mig nära, de hade jag så klart konfronterat. Det var ett tag sen det var så, och jag gillar det inte, men jag kan heller inte rå för det. Det är särskilt en som finns i mina tankar just här och nu. Jag kan heller inte säga för mycket trots att det finns så mycket inom mig som vill ut om denna person. Att denne inte inser att jag ser hur denne är och heller inte förstår det självklara. Jag kallar det desperat! Denne person kan ju inte se sina egna handlingar och spelar alltid oskyldig och offer. Bah, jag ogillar starkt sådana människor. Man är inte mer offer än vad man gör sig till. Vem fan har inte mått skit i livet och behövt resa sig efter motgångar? Mitt hjärta har bland annat krossats till tusentals bitar och det tog år att resa sig igen, inte ens idag står jag riktigt stadigt på båda benen. Men är jag ett offer? Hell no! Man kan inte gå genom livet med en massa ursäkter för allting som man är och gör. Denne person måste inse att jag ser dennes handlingar och inga av dem är särskilt smickrande. Gud, jag blir bara mer och mer arg desto mer jag tänker på denne och hur denne är.

Nej, nu lämnar vi det! Nu ska jag krypa ner i sängen, gosa och bara njuta av en stilla, sen lördagskväll :)

Trötter.

Otippat, eller hur? Haha, kanske inte så värst. Ändå rätt sjukt att jag bara varit hemma i Norrk ett dygn och är redan trött av allt håll-i-gång. Jobbat, utbildning och möte. Det är det som varit på schemat idag. Och självklart återsett en massa kära ansikten. Och köpt tandborste och tandkräm! Hade visst bara en barntandborste hemma... hahaha. Förresten, vet ni hur mycket jag älskar min säng? Den är underbar och jag har saknat den! Insåg dock inte hur mycket förrän jag sov i den i natt.

Så, vad gäller imorrn? Well, först ska jag hämta ut NCIS säsong 1 som kommit med posten. 137 kr betalade jag för den, sprillans ny! How come? Jag har blivit Tradera-addicted. Det är good shit! Sedan måste jag till stan och kirra ett trådlöst på USB. Ni vet, mitt trådlösa inbyggda i datorn har varit paj i ett halvår och fungerar numera precis när det vill, vilket är ungefär en gång i månaden (om jag har tur). Sedan blir det en tur till Nordea för att skapa ett bankkonto för föreningen som jag är kassör i.. och sedan borde jag hitta mig en svart kjol för min serverings-outfit. Klockan 20.00 börjar jag vakta på Trappan! Jag är pepp som få men lite skraj för att jag är ensam vakt.. men det är ju tre ordningsvakter iaf!

Nehej, skulle jag göra mer nytta.. som att spana runt lite på nätet ;)

Idag far vi hem!

Det är sjukt hur fort tiden går. En hel sommarledighet är strax borta. Men å andra sidan, jag har grymt mycket skoj framför mig de här 3 veckorna! Nolle-P drar igång med mig som fadder. Kommer bland annat att jobba på München Hoben där Slagsmålsklubben ska spela. Hur lovely är inte det? Kommer också bli grymt skoj att träffa alla nya! Är ju galet många som söker i år =) Sedan får vi ju inte glömma alla fester på Trappan och därmed pass som ska jobbas under Nolle-P. Har bokat 6 pass nu på 3 veckor och fler lär det bli! Har jag nämnt att jag älskar när det är fullt fart?

Well, den sista tiden här har det hunnit att bli Skänningemarken en sväng med paps. Jag hittade en piercing, as usual, och lite gott att stoppa i magen. Dock så insåg jag när jag och paps gick runt på tivoliområdet att "fan, jag är inte lika ung som de som festar här på kvällarna längre" och kom fram till att "näe, det här är inget för mig längre". Blev nostalgisk i några sekunder när jag tänkte tillbaka på hur skoj jag haft på Skänningemarken genom åren. Det är inte lätt att bli gammal ;)

I fredags var jag nere på Vattenhålet en sväng (se där, jag jobbade inte!) för att Emil spelade och jag inte hade bättre för mig då Dennis snott mitt pass (okej då, han fick det av mig). Kvällen blev lite mer intressant än vad jag trodde att den skulle bli.. Sure, man ska inte hänga ut folk, men eftersom ingen här lär veta vem hon är och jag inte har den blekaste om vad hon heter så gör jag det ändå! Denna tjej är en person som är stammis på Vattenhålet och trots detta rätt ung, runt min ålder eller några år äldre. Hon brukar inte bete sig så värst illa (läs: hon beter sig tillräckligt dräggigt för att jag inte ska gilla henne), men just denna kväll tyckte hon det var mycket intressant att härma en annan tjej på dansgolvet och prata skit om henne. Denna tjej råkar nu jobba hos oss. Jag valde att ignorera det hela med tanken att va fan, sånt där höll man på med när man var 15! Så småningom fattade denna tjejs killkompis tycke för Lina som jobbar hos oss, och började dansa med henne. Detta uppskattade såklart inte den avundsjuka stammisen och började slita i både Lina och sin kille. När Lina tillslut blev upptryckt mot väggen sprang jag fram till tjejen och röt i att "nu fan får det räcka, nu fan slutar du!". Därmed brast det för Lina som blev ännu mer förbannad och de rök ihop. 5 minuter senare stod denna tjej och tiggde om sympati hos vakterna medan jag och Lina kokade. Det roliga i det hela är att hon knappt vågar gå in på Vattenhålet eftersom både jag och Lina står i entrén.. ;D Skadeglädje, sanna glädje? I vart fall pajade jag min röst totalt av allt detta skrik..

Jag har även tagit ut mams och festat vilket hon inte gjort på över 10 år. Jag, paps, Francine och mams åt på Zebban, förfestade lite och drog sen till Vattenhålet. Jag har alltid trott att mina alkoholgener är från paps, men tji fick jag, mams kan dricka hon också! Jag måste dock påpeka att det var en oerhört mysko känsla att vara ute på krogen med sin mamma..

Jag skulle kunna skriva minst lika långt till om allt som kretsar sig i huvudet just nu.. ja just ja! Mormor har flyttat tillbaka till Motala från Östersund så jag och mams var där och hälsade på i förrgår. Det är så mysigt att hon är tillbaka och lägenheten hennes var jättefin! Jag längtar redan till jul som vi alltid firar hos henne :D

Nej, nu måste jag verkligen kila.. måste plugga och packa innan paps hämtar mig vid halv 4 och vi styr kosan mot Norrköping.

Gos!

Mm, ibland trivs man sådär riktigt bra och en trygg, tillfredsställande känsla infinner sig. Då är livet bra!

Sitter framför tv:n med lilla, älskade kattungen Tindra bredvid mig. Hon har gosat sig så nära som hon bara kan. Ni skulle se henne på nätterna när vi lägger oss! Hon sover i mitt rum och när vi ska krypa ner trotsbusar hon en liten stund för att visa att hon inte riktigt vill. Fem minuter senare, mitt i leken, kryper hon tätt intill mig, helst vid mitt ansikte eller bröst, och somnar spinnandes. Det är så otroligt mysigt! På morgonen vaknar jag ofta med att hon har lagt sig på sidan, med magen mot min kropp, uppe vid mitt bröst. När hon vaknar till piper hon glatt till och hoppar på en för att man ska gå upp fort. Gud vad jag kommer sakna när jag åker hem till Norrk!

Mamma står nu i köket och lagar gooood mat. Sent ikväll vanskas massa spökprogram i flera timmar tillsammans med chips, godis och såklart katterna! Älskar dessa uppesittarkvällar med spökprogram.

I helgen var det jobb som gällde, och igår var det gaaaalet mycket folk, igen! Denna gång hade vi vett nog att stoppa entrén vid halv ett, förra lördagen släppte vi på hela kvällen. Båda mina chefer var också bortresta vilket innebar att vi var ett skönt (ungt), glatt och avspänt gäng som jobbade. Då är det som bäst!

Tankarna far ständigt tillbaka till att snart.. snart åker jag hem till Norrköping. Jag längtar som få men samtidigt är det så tryggt och skönt att vara hemma, få träffa de människor som man värdesätter här som man så sällan annars träffar. Men, varför klaga? Jag har det bästa av två världar!