Finbesök

För idag kommer Hannah! Läääänge sen hon var hemma hos mig. Så ikväll blir det att käka lite på Trappan, den obligatoriska bakningen (som sällan blir av men nu jävlar :P) och fiiilm all night long.

Ett litet smakprov på den nuvarande konversationen:

Hannah säger (09:34):
Alldeles för länge sen! Men å andra sidan så är det skönt att vi inte behöver umgås konstant för att inte glida isär, utan vi vet att den andra finns där =)
Nathalie ¦ One way, or another säger (09:36):
Vet du, det tycker jag är otroligt skönt =) Tänkte på det igår faktiskt. Det måste ju bara betyda att man kan vara vänner lääääääänge :D
Nathalie ¦ One way, or another säger (09:36):
(äldreboende nästa!) :D
Hannah säger (09:36):
Haha, rullstolsrace :D
Hannah säger (09:37):
Det hoppas jag det betyder :D Allt kommer förmodligen vara likadant när vi är 40, vi kommer sitta och svära över karlar då också :D
Nathalie ¦ One way, or another säger (09:38):
Rullstolsrace är ett MÅSTE! :D
Nathalie ¦ One way, or another säger (09:38):
Hahaha, for sure! Vi kommer sitta där och fortfarande konstatera att man inte kan leva med dom, och inte skjuta dom :D
Hannah säger (09:39):
Ja, då har vi vår framtid utstakad iaf ;P
Nathalie ¦ One way, or another säger (09:40):
Haha, låter inte så illa, så länge jag kan sitta och svära över dom med dig :D
Hannah säger (09:41):
Nej, det kunde varit sämre :D Men vet du vad jag just kom på? Om du ska bli polis får du ju faktiskt skjuta dom. Visserligen bara i självförsvar, men ändå :P
Nathalie ¦ One way, or another säger (09:42):
HAHAHA! Det är ju klockrent! :D

Well, vad kan man säga.. man är ju inte tvillingsjälar för inget ;D

Hmm..

..jag måste ha missat något.. jag KAN inte vara så här mycket ledig från och med måndag.. det är något som inte står rätt till här.. but whaaaat?!

Peeeengaaar!

Inte för att jag var fattig innan heller, men om jag säger såhär; jag behöver verkligen inte oroa mig för pengar på ett bra tag (om jag inte hittar något svindyrt som jag absolut måste köpa 10 gånger om). Min sommarlön tillsammans med CSN = perfekt!

Mm, fin sommardag idag. Fin dag för morfar. Morfar var faktiskt där. Wilma också.

Nu vill jag ha sommar igen. Damn.

Igen!

Ja det är helt otroligt hur mycket tid jag hittar nu för tiden att skriva i min blogg.. som nu: Sitter i skolan och väntar på Skumpa-möte.

Ikväll åker jag hem till Mjölby. Morfars kruka ska sättas ner.. kommer nog kännas lustigt att morfar inte är en kropp längre utan bara aska.. ofattbart egentligen. Å andra sidan är inte han där längre och har inte varit på länge. Hans själ försvann iväg för länge sen :)

I helgen blir det att fredag: jobbar på Vattenhålet och lördag: vakta på Trappan. Kan nog bli en hel del folk. Nästa helg blir det ferre, igen. Och frissan! Finally.

Mjahepp.. kanske skulla jag dra mig mot Ica och sluta terrorisera Pontus Poppe på msn.. så att han kan plugga i lugn och ro :P

Drömmar.

Jag tror inte det är ett dugg bra för mig att bli störd i sömnen, i alla fall inte på morgonen. Jag tror jag blev väckt.. fyra eller fem gånger i morse av diverse sms och samtal. Därav har jag drömt så sjukt knasiga drömmar:

- Jag är på en konsert med Takida. De delar efter konserten ut tröjor och jag lyckas få tag på en. Den jag fick tag på var självklart ful och det stod inte ens Takida på den. Då ser jag att de skriver autografer på tröjorna och skyndar dit, men jag är sist och får bara någon anonym killes namn. Tillslut får jag tag på hela Takida och övertygar en av dem att skriva Takida på min tröja. Ungefär då kommer jag på att sångaren i Takida är även sångaren i 250kg Kärlek..

- Att det är en skitstor fest på något slags område, men jag och Tove kan inte gå för vi ska hoppa fallskärm. Vi hoppar fallskärm, och landar mycket tidigare än vad vi trodde att vi skulle göra så vi hinner faktiskt till festen. Dock har vi inga biljetter.. men vi smiter in. Väl där får vi se en massa jägare som skjuter diverse djur i skogen och misshandlar dom. Vi filmar allt för att sedan kunna avslöja dem..

- Att jag är med i Skenet Bedrar. Vi är vid någon hästhage, eller rättare sagt en massa hästhagar, och en jättevacker häst har rymt till en annan hästhage än den den ska vara i. Hästar hoppar hit och dit över staketen och de har sjukt lång, fin man. Å andra sidan har en del hästar sjukt långa ben, som typ giraffer.

- Att Pontus är otrogen.

- Om Henke som jag jobbade med i somras. Vi var på Trappan och sprang och hade oss.. ja jag vet i fan, haha.

- Om en katt, eller kanske kackerlacka.. äh jag vet inte, den är kvarglömd i en lägenhet iaf och jag försöker rädda den.

Hmm.. det var nog det. Nån som kan tyda drömmar? :D

Lite ensamt..

Ja.. första gången på väldigt länge som jag faktiskt känner mig ensam.. hade gärna haft någon här som legat och gosat med mig i sängen. Sett en film. Mm.. det hade varit perfekt.

Bipp

Av någon anledning så fick jag en julkänsla i kroppen.. det är mörkt ute, massa ljus är tända överallt, det ligger en massa snö på backen.. lucia och allt därtill (jodå, jag har min drömbild av julen.. haha. Sen att den alltid slår fel är en helt annan sak). Det här året blir dock det första året sen jag faktiskt föddes som vi i familjen ska bryta traditionen. Annars har vi alltid träffats, ätit julmat, sett Kalle Anka på tv, ni vet den klassiska Svensson-julen. Det här året är första julen då morfar inte finns med längre, så då tänkte vi att eftersom traditionen redan är bruten kan vi lika gärna dra till Norge och fira med släkten. Sagt och gjort, över jul och nyår är vi i Trondheim :)

Fortfarande fullt upp i schemat. Ingen tid över här inte.

Klimax igår var sjukt bra. Det blev en hel del laghögar, och så får vi absolut inte glömma av flugmjölken! Skrattade så jag grät gjorde jag flertalet gånger. Jag har x antal myggbett på kroppen, rivmärken, skärsår och är öm överallt. Å andra sidan, festar man ute på Himpan så är det precis så det ska vara :) Däremot har jag ingen som helst aning om varifrån rivmärkena och skärsåren kommer.. Blev en hel del dansande på Trappan sen där på kvällen. Finns nog faktiskt inget bättre!

Mjahepp. Borde plugga.. borde. Sova låter bättre, betydligt bättre. Men det gåår jue inteee..

7/9 - 2008

Mycket i huvudet.

Mjo, just nu är det mycket i huvudet. Hjärtat och hjärnan kommer inte överens (what's new with that?). Men jo.. vad ska man säga. Vad finns det att säga? Jag vet helt enkelt inte.

Åka hem ikväll.. vara hemma imorrn.. jobba imorrnkväll.. åka hem imorrnnatt.. sen är det Klimax på lördag! Då blir det ferre iaf som heter duga!

Ni killar alltså.. jag förstår inte hur ni tänker, inte någonstans. Jag säger som Hannah: Man kan inte leva med er och man kan inte skjuta er.

Elitseriepremiär.

HV71 - Frölunda ikväll. Hannah, det är visst premiär! ;D ÄNTLIGEN!

Förresten, vi MÅSTE se kommande LHC - HV Hannah, och det är ett STORT måste!

Still a lot to do.

..men ikväll är det ferre på Trappan så då struntar vi i allt annat! =)

A lot to do.

Ja, det är fortfarande helt sanslöst mycket att hinna med, men saker och ting känns bättre: betydligt bättre. Däremot börjar kroppen ta stryk. Var på Ungdomsmottagningen igår och sist jag var där hade mitt blodtryck legat på 90/60, nu låg det på 130/90. Icke alls bra.. men jag tror att får jag bara ner stressen så blir det bra igen.

Mycket hänt på siståne, men jag orkar inte skriva.. tar det en annan gång!

En tuff kväll..

Jag hinner inte med längre. Det har varit så himla mycket på siståne och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. Det här med morfar, Wilma, Nolle-P, skolan, jobbet, Trappan, familjen, vännerna.. P. Jag räcker inte till. Inte för att allt och alla drar i mig, utan snarare för att jag VILL vara där och jag VILL vara med och jag VILL verkligen hinna. Men jag gör inte det, hur jag än gör. Jag tycker om att ha flera järn i elden, men den sista månaden har det varit alldeles för mycket som påverkat mig psykiskt. För mycket som varit för nära inpå. För mycket som jag varit för känslomässigt kopplad till. Jag önskar bara att jag stod med båda fötterna på jorden igen..

Efteråt..

Anledning till att jag inte kunde åka in med Wilma själv den där dagen var för att pappa skulle åka luftballong samma dag och det var därför jag var hemma. Jag kunde inte lämna pappa heller eftersom jag var den enda som kunde köra och efter motgångar i 2 år skulle det tillslut bli av. Det var tufft att åka iväg, men när vi väl var därute på landet och jag såg hur lugnt allt var, då förstod jag att det var precis det jag behövde. Lugn.

Jag tänker på hur Wilma låg där. Även fast hon var så dålig så började hon spinna när jag kliade henne. När de avlivat henne sa de att Wilma var väldigt gammal, mellan 15-20 år, vilket gjorde mig och mamma väldigt förvånade. Vi trodde att hon var typ 3, efter vad vi hade fått veta av den förra ägaren. Jag tänker på och minns morfar också. Har många minnen som dyker upp i huvudet.

Jag måste säga att jag är förvånad över vilka som brydde sig när de båda försvann och vilka som inte brydde sig. Tänka sig..

Nolle-P är iaf över nu. Har varit sjukt mycket att stå i, mycket stress, mycket fest. Det har iaf varit bra. Nu är skolan igång på allvar och jag stressar fortfarande ihjäl mig. Jag tror faktiskt att det börjar påverka mig nu..

Vad ska man säga..

Anledningen till att jag inte har skrivit här är för att jag varit helt tom på ord. Har helt enkelt inte haft en aning om hur jag ska skriva och berätta, och det vet jag fortfarande inte.. men here it goes:

Den 25 augusti gick min morfar bort. Det var inget oväntat, men kom på något vis plötsligt. Hur kan man vara beredd på att någon ska dö? Det kan man nog aldrig vara. Det känns väldigt fel att säga det här, men på något sätt är det som en lättnad. Det är en lättnad för min morfars egen skull. Han har inte längre ont. Han behöver inte längre oroa sig för att bli ett vårdpaket. Vi i familjen behöver inte längre oroa oss för att han ska falla ihop när han är själv på stan eller att han blir dålig när han är själv hemma utan att ha möjlighet att ringa någon. Han ville ha en sista vår, och det fick han. Han fick hela sommaren. Ni minns det säkert inte, men flera dagar innan den 25:e augusti så regnade det. Flera dagar efter den 25:e augusti så regnade det. Den 25:e augusti var det sol och varmt. Knappt ett moln på himlen och det var helt vindstilla. Vackrare dagar får man leta efter. Jag tror att hans tid var inne helt enkelt. Självklart saknar jag honom. Självklart är det inte alltid så lätt. Men, jag vet att han ser över mig och familjen. Jag vet att han har det bra nu.

Telefonsamtalet att morfar hade gått bort fick jag när jag var själv hemma i Mjölby. 20 minuter innan hade jag kommit in innanför dörren och sett att Wilma, en av mammas och mina katter, var riktigt sjuk. Mamma hade sagt till mig om just detta, men Wilma hade blivit mycket sjukare under dagen mamma var borta. Jag lovar er, mitt hjärta brast när jag såg henne. Hon låg uppe på furuskänken, kunde knappt öppna ögonen och hade en brun vätska runt hela munnen. Mitt hjärta började direkt rusa och jag hämtade fort vatten till henne för jag förstod att hon inte kunde gå. Hon reste sig mödosamt upp, öppnade sakta munnen och försökte att dricka - men hon kunde inte. Min älskling kunde inte få i sig en enda droppe, hur mycket hon än försökte. När hon gav upp satt hon bara där, skakade i hela kroppen och kunde inte svälja. Det gjorde så fruktansvärt ont att se henne. Jag hämtade en tröja, bäddade ner henne i den och ringde pappa som snabbt fick fixa fram telefonnummer till olika veterinärer. Den första svarade inte. Sen fick jag tag på en jättetrevlig tjej i Valla som fixade en akuttid samma dag. Mamma ringde. Morfar hade gått bort. Jag berättade om Wilma och akuttiden. Efter många samtal, tårar och stress åkte mamma hem, hämtade Wilma och åkte in med henne. Jag hade tagit ut pengar till veterinärskostnaderna. Innan jag var tvungen att åka, och innan mamma kom hem, kysste jag Wilma och sa att jag älskade henne. Jag sa helt enkelt hejdå. Jag förstod att jag inte skulle se henne igen. Jag måste också säga att jag är oerhört tacksam mot tjejen som svarade på veterinärskliniken i Valla. Hon var så otroligt hjälpsam, omtänksam och trevlig.

Ödet att både morfar och Wilma gick bort på samma dag? Ja, jag tror på det.