Kämparglöd, ge mig mer!

Helgen har gått galet fort, hann inte ens blinka så var det söndag! Var först på dop igår, tokmysigt. Sedan E-Type och OV-jobb på kvällen, där det var en riktigt fin feststämning! Lite crazy på slutet, men aldrig värre än att vi löser det tillsammans :)

Sitter just nu framför tv:n och pysslar lite med jobb-relaterat, och för en gångs skull inte ordningsvakteri utan Ecab. Älskar pyssel! Har verkligen gett mig rent utsagt fan på att 2012 ska bli ett riktigt bra år. Trots att det inte går i närheten så bra som jag vill på jobbet, trots att den finaste mannen i mitt liv snart lämnar mig kvar ensam här och trots att jag är mer borttappad än någonsin så vill jag verkligen inte att det ska bli ett dåligt år till. Kämpa!

Jag äskar arbete. Jag kan ligga i timmar och titta på när folk arbetar. - Inte ett ordspråk som jag kan påstå att jag relaterar till! Älskar arbete, även om jag älskar att arbeta på mitt egna lilla specialla sätt. Men att känna att man är produktiv, gör nytta och spelar roll. Finns det någonting bättre?

Många tror att dom har gott om tid - i morgon

Det här är en officiell uppmaning till mig själv: Skärp till dig! Jag är av den sorten att jag aldrig någonsin tappar bort nycklar, mobil, kontokort - ingenting. Under dom senaste två månaderna har jag lyckats tappa kortet på jobbet (personalen hittade och kom till en förvånad Nathalie som inte ens visste att det var borta), glömt kortet på Coop (personalen hittade och ringde till en förvånad Nathalie som inte ens visste att det var borta - dagen efter!), glömt mobilen här och var, inte kommit ihåg var jag lagt nycklar o.s.v. Det här håller inte. Dags att fokusera på livet igen! Någonting är det uppenbarligen som stör mitt vardagliga välbefinnande.

Annars på jobbet kämpar jag på. Det är riktigt svårt att hitta rätt, men dit ska jag bara. No further discussion. Men visst, jag ska inte säga att det inte är jobbigt att komma hem med huvudvärk varje dag och vara stressad för kommande. Det är dock bara att hålla i, det kommer att lossna.

Vintern hittade visst hit tillslut, och kallt är det! Ruggigt kallt. Men det är härligt med snö. Tyvärr har vårkänslorna börjat smyga sig på = inte ett dugg bra. Det beror nog främst på att jag vill ha ljus! Är ju inte van vid att behöva kliva upp när det är mörkt, så det är riktigt tungt. Men snart är vi där :)

En annan tanke som har slagit mig är att jag kommer fan svälta när Evo flyttat här ifrån. Han fixar käk till oss nästan varenda dag - och det är så sjukt gott! Min egna personliga kock :) Nae, det kommer bli ruggigt tomt när han försvinner härifrån... det ska bli skönt att få upp alla mina egna grejer i lägenheten, men det överväger inte tomheten som han kommer lämna efter sig. Speciellt inte efter det lilla samtalet som vi hade i köket i förrgår ;) He means the world to me. Förövrigt är det snart dags att krypa ner med honom, och jag längtar. Varje kväll längtar jag efter att få lägga mig bredvid honom. Jag kan aldrig vara säker på när dom här dagarna är förbi.

Våga ändra dig. Du är klokare idag än igår.

Nu är LAN:et över efter fyra dagar och jag har haft det riktigt, riktigt trevligt. I själva verket för trevligt för jag ville inte alls att det skulle ta slut utan jag hade snarare kunnat köra på en vecka till. Så tack Nils, Steen och John (och givetvis även Evo) för fyra grymt sköna dagar!

Så i morrn börjar alltså livet a la Svensson. Jobb måndag till fredag 8-17. Jag förstår inte hur svårt det ska vara att ställa om sig till normala rutiner! Men det är väl det att jag alltid har kunnat mer eller mindre styra över mina egna tider och dagar, haft den friheten så att säga. Nu känner jag mig fast och bunden till en massa måsten. Givetvis vet jag att det kommer gå över, och jag längtar till dagen något så gud. Jag vill kunna älska att ha fasta tider, regelbundenhet, och se det som en trygghet. Men det är verkligen helt galet, jag har inte kunnat smälta det än. Jag har ett fast jobb! Eller ja, 6 månader framöver i alla fall. Sedan får vi se vad som händer. Så länge som jag längtat, och nu hittade jag till och med ett här i Mjölby. Hoppas, hoppas att jag kommer att trivas och att allt går bra!

Nae jag har haft det riktigt bra dom här fyra dagarna. Vill inte riktigt tillbaka till verkligheten än!

Det gör mig så ont i mig när du ser på mig med den blicken. Den blicken som säger mig att det spelar ingen roll vad jag än gör eller säger, du finns inte längre där. Jag har så svårt för att tackla den situationen, och jag går sönder varje gång.

Parry, dodge, attack

Vi är alla starka nog att stå ut med andras motgångar.

Hörrni, det är snö ute! Massa snö! Äntligen, äntligen, äntligen. Det blir så mycket ljusare ute, lättare att vilja gå upp och ut. Mys! Veckan har bestått av jobb, och äntligen, äntligen, äntligen släppte det lite på ECAB och onsdagen och torsdagen gick bra. Phew! Jag badly needed it om jag säger så. Hoppas det hänger i sig i nästa vecka också. Pressen på mig själv är inte att leka med! Fredagen var jag förövrigt mer eller mindre däckad. Jobbade ju Ecab på dagen, sen Parkhallen på kvällen, JVM där på morgonen (där vi tog guld!) och hade sovit kasst nätterna innan.

Annars har det varit lugnt. Jag och Evo var inne en sväng i Linköping, 3-rätters på Ikea! Nu kollar jag på TV och äter mina hembakade cornflakeskakor som både pappa och Evo är fullständigt galna i :) Lite kycklingsallad väntar, nomnomnom. Har förövrigt blivit 5000 kr fattigare. På en till dator.... har ju fått Evos stationära som jag spelar WoW på. Och ja, det ena leder till det andra. Jag har ingen kommentar till det :P

Nej, nu ska jag göra sallad. Svårt att äta kycklingsallad med bara kyckling... och varför, varför skriver jag hela tiden "kycklig" när jag ska skriva kyckling?!

En sådan enkel sak att alltid ta med sig var man en går. Alla möter motgångar i livet, ibland är man inte lätt att ha att göra med och man är a mess. Men det är då man ska ta hand om varandra, hjälpa våra medmänniskor igenom den tiden och göra det vi kan för att få han/henne att stå på egna ben igen. En sådan simpel sak som så många aldrig ens kommer att ägna en tanke åt.

Levels

I dag är första dagen på resten av ditt liv.


Första januari, igen. Tiden går fortfarande så grymt fort och jag börjar inse att den alltid kommer att hålla det här tempot. Det lär inte gå tillbaka till så som det var när man var liten, att det var en hel oändlighet till fredagsgodiset där i början av veckan. I vilket fall har jag tänkt bli lite bättre på det här med att skriva av mig, genom att varje vecka skriva ner ordspråket som står i min jobbkalender. Ordspråk är alltid värt att ge en extra tanke åt!

Jag är så sinneslöst trött i idag så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Har hoppat i min älskade OnePiece och tänker inte hoppa ur den förrän jag kryper ner i ett varmt bad. Nyåret var rätt lugnt igår, för att vara ett nyår. Jobbade på Statt och firade in det nya året med Sibbe och Jesper över radion. Kom hem vid halv fyra, men somnade väl inte förrän sex tack vare adrenalin som aldrig gick ur kroppen. Därmed sjukligt trött idag, men lär somna gott ikväll :)

Jobbångesten kryper sakta på. Jag brukar aldrig vara nervös inför jobb, men det här är viktigt för mig. Det spelar helt enkelt en stor roll. Håll tummarna för att det går riktigt bra! I morrn och resten av januari kör vi järnet. Och på tal om hallon så ska det bli skönt, väldigt skönt, att inte vara ensam hemma längre. Skrollan är iofs ett väldigt dugligt sällskap, men nu fattas det någonting ;)

Nu kurrar det i magen, dags att värma på lite köttkorv och potatis!