Summering av 2011

Jag sa innan det här året började att 2011, det låter inte som ett bra år. Jag hade ingen bra magkänsla inför det. Och jag hade rätt. Jag kan faktiskt inte säga vad det är som varit så himla galet, det är nog lite av allt. Ångest, press, förvirring, stress, känslorna utanpå kroppen. Och störst av allt detta har ångesten varit. Var nog länge sedan som jag grät så mycket som jag gjort i år. Jag har skärmat av mig, men det har varit nödvändigt för att försöka få ordning på mig själv. Samtidigt skrämmer det mig att jag just har avskärmat mig, för det är ingenting som jag någonsin har gjort förut. Så som jag har betett mig i år känner jag inte igen, det har inte varit jag. Eller så är det helt enkelt mitt nya, vuxna sätt att hantera saker på. Vad vet jag.

Jag har varit så ledsen och besviken på mig själv. Av oändligt många anledningar. Bland annat på hur jag hanterar mina egna känslor på ett så självdestruktivt sätt. På att jag lägger ner så mycket av mig själv i allting att jag inte längre kan se situationen klart. På att jag borde ha hittat ett nytt jobb för länge sedan, men att jag inte trivts på ett enda jobb som jag faktiskt fått. På att jag trivs så ruggigt bra med att bara gå hemma, spela WoW och mysa. På att jag inte hittar rätt träningsmotivation som jag faktiskt hade i våras och gjorde att jag gick ner 10 kg (men mer vikt behöver jag förlora). På att jag inte varit samma glada Nathalie som alla känner.

Jag har ett nytt jobb nu, som jag trivs med. Riktigt bra. Det är här i stan, bjuder på utmaningar och jag gillar folket som jag jobbar med. Det har precis allt det som jag önskade när jag sökte jobb. Men nu är jag i stället skraj för att jag inte ska leva upp till deras förväntningar, för att det ska gå dåligt och jag inte får fortsatt efter januari. Jag är så jävla rädd för att göra fel. Jag vill vara taggad som fan och göra alla rätt!

Det är en sak som det här året framför allt har handlat om: jag är kär. Jag är så fullkomligt, totalt, upp över öronen kär. Det är fortfarande svårt att säga det till honom. Men jag känner det i varenda cell i min kropp. Och jag vet att det är besvarat. Och det är så underbart att få känna så här igen. På grund av en lapp på en bilruta angående en fest. Jag ler när jag tänker tillbaka på det, för mina vänner förstod det innan jag själv gjorde det, att det handlade om betydligt mer än bara sex. Kärlekskrank, var det visst någon som kallade det. Och jag sa nej, nej, nej, jag känner inte så och det kommer aldrig att funka. Tänk om jag hade vetat för ett år sedan, vad den där lappen och festen hade lett till. Vi har haft alla odds emot oss, både personliga (som urstark vilja, förnekelse och rädsla) och utomstående (som utbildning, jobb och framtid). Vissa perioder har det varit fruktansvärt kämpigt för mig, det gör till och med ont att tänka på och minnas. Men ändå låg jag där i våras vaken på nätterna bredvid honom och önskade så innerligt att jag bara kunde få lite, lite mer tid i vetskapen om att han i augusti skulle försvinna. Och nu så är det alldeles strax ett nytt år - och vi delar lägenhet. Det är tillfälligt, och han ska fortfarande flytta. Men han är fortfarande här. Och det betyder allt. För han förgyller mitt liv något så oändligt!

2011 kommer jag inte minnas som ett år jag var stark. Däremot kommer jag minnas det som ett år som gjorde mig stark. Allt som man överlever gör en starkare, och jag är väldigt tacksam för allting som jag har lärt mig om mig själv. Tvingats att lära mig och gå igenom. Det finns däremot en person som svek mig rätt bra, och det värsta är att jag är inte speciellt förvånad över att personen kunde handla så här. Jag visste om att personen kunde bete sig så, men jag hade nog aldrig räknat med att det skulle riktas mot mig. Men sedan så finns det dom som sätter sig själv allra främst i alla lägen oavsett bekostnad. Och jag orkar inte slösa mer negativ energi. Då får det helt enkelt vara så här. Jävligt synd på så många år och så många minnen, men jag orkar inte dividera mer. Folk får göra sina val och sedan stå för dom.

Givetvis finns det många andra, positiva som negativa, faktorer under året 2011. Jag tatuerade mig, äntligen! Och jag är så nöjd och jag vill igen, igen, igen. Jag hade en underbart fin jul och nyår. Jag har levt oerhört snålt, inte alls gjort så mycket jag velat göra. Men framför allt: slutet på året har varit riktigt, riktigt bra. Jag går in i 2012 utan förväntningar. Inte för att jag är pessimistiskt på något sätt, utan snarare för då kan det inte bli annat än bra!

Underbara, fina jul!

Igår höll jag på att drunkna i julklappar. Mer än vanligt! Fick hur många fina saker som helst, bland annat en skitsnygg blå vinterjacka, och jag behövde en badly om jag säger så... :P Sedan fick jag två efterlängtade myskuddar (mina två som jag har i sängen är lite för lite för en 180 säng, och Evos två välanvända kuddar är knappt ens värda att nämna... haha). Grejer till köket, massa julpynt (Evo kommer få fnatt, jag är skitnöjd!) och mycket mycket mer än vad jag på långa vägar hade kunnat önska mig! Och på födelsedagen fick jag ju också en OnePiece, lyckan är total! Har ju tjatat på Evo i ett år att jag ska få hans... utan framgång. Nu har jag en alldeles egen :)

Julafton spenderades alltså hos mormor med massa mat och mys. Mådde lite lagom illa när jag kom hem på kvällskvisten ^^ Tack alla ni som har gjort min jul så fin. Ni vet hur mycket den betyder för mig!

Nu sitter jag hemma och laddar inför monsterordningsvaktspasset ikväll. Värsta dagen på hela året, och jag är grymt taggad! :) Första gången på väldigt länge som hela utgångsgruppen av ov:s jobbar tillsammans. Riktigt trevligt! Men innan passet börjar så måste jag städa upp här hemma, presentpapper och öppnade julklappar överallt. Tack vare en katt som drar runt på det. En katt som förövrigt klättrade upp i julgranen hos mormor tusen gånger igår och tokvägrade att komma ner! :P

23 år and now going 24!

Precis kommit hem från uppesittarkväll tillsammans med mamma och mormor. Njae, jag höll inte till tolv, men är trötter och ska ju upp tidigt imorrn på självaste dopparedan! :) Har tre julklappar kvar att slå in och pyssla lite med, sen bär det hem till far en sväng och sedan till mormor. Mamma vann en bok av någon Björn och hade chans på snöslunga. Urkul tyckte jag och mormor! Såg dessutom att det låg grymt många julklappar under granen.... och jag har inte ens fått dit mina än :P Men har varit en mysig kväll. Bra att mormor har flyttat till stan!

Min födelsedag var jättefin. Firade med Evo, mamma, mormor, pappa och Francine. Massa fika, jättegod tårta, fina presenter och en massa allmänt bra mående! Lugn och ingen stress. Någonting som jag lidit brist av på sistone. Tack alla älskade!

Jag hade väl ungefär en miljon saker som jag skulle berätta, men allt det är som bortblåst! Någonting som hänt lite för frekvent på sistone... Evo åkte hem-hem idag för julfirande och nyår. Mysisen! En vecka går dock fort och han är snart hemma igen :) Vi bor ju faktiskt ihop på riktigt efter nyår. Jag har ju bott här sedan drygt fyra veckor, och har väl egentligen varit mer här än hemma det senaste året... men efter den sista dec har jag ingen annan lägenhet en den här. Och hit går min post. Älskar't! Även om det samtidigt känns jäkligt läskigt.

Nej hörrni, imorrn kör vi på att bara tänka positiva tankar och fokusera på det som får mig att må bra i min omgivning. Det är jul, och jag älskar julen. Imorrn kommer bli en riktigt bra dag!

No Utopia

Lunchdags på jobbet, igen! Glor ut genom fönstret och vad ser jag? Riktigt höstväder. Urmysigt, men passar nog lite bättre i oktober... vintern har ju verkligen fått fnatt. Antingen så drunknar vi i snö under fyra konstanta månader, eller så får vi yttepyttelite. Å andra sidan var det ju faktiskt snö här för en vecka sen.

Och jag vet att jag tjatar, men ååh vad jag älskar julen! Nästa år ska familjen börja fira jul hemma hos mig, då jäklar kan ni tro att jag ska julpynta och baka i massor! Längtar redan... men denna jul är supermysig också. Evo har, hör och häpna, INTE rivit ner det julpynt som jag satt upp, och igår hade han till och med tänt alla ljusstakarna när jag kom hem från träningen :) Något annat som fick mig att skratta i helgen: Jag sätter på julmusik på Spotify, och frågar Evo om han tycker att det är bra, varav svaret jag får är "Det kan vara det sämsta jag någonsin hört!" (Ni vet, det här med att han är för modern för jul....) Några timmar senare när jag stängde av julmusiken hör jag en uppmärksamhetssökande röst ropa "Meeen var tog julmusiken väägen!?" Karlar ;)

Trötter i ögonen. Alltid när det är i närheten av fullmåne. Natten till måndagen var hemsk, varken jag eller Evo sov en blund! Men idag är sista dagen för den här veckan... sen ska jag hem, gosa till det med glögg, krama lite på Evo och placera mig framför WoW. Förstörde jag er mysstämning där, huh? ;) Imorrn blir det att storpacka i gamla lägenheten. Bära över kartonger till Evos förråd.

Det finns en person som jag är så fruktansvärt besviken på. Lojalitet, ödmjukhet, samarbetsvilja. Bland de viktigaste faktorerna när det gäller relationer mellan människor. Men här slängde vi allt det i soporna och kör i stället sitt eget race där endast jaget spelar någon roll, att riskera hela vänskapen är tydligen fullkomligt värt det. Jag är lika störd av missförståndet, för mig var det så självklart. Men jag har inget behov av att gå in i försvarsställning för det utan hade mera siktet inriktat på att hitta en lösning, vilket uppenbarligen inte är ett alternativ. Nej, jag är verkligen så jävla förbannad. Jag trodde att jag var betydligt mer värd en så här. Vad är egentligen jobbigast: ta tag i situationen och hitta en mellanväg, eller hålla på sin egoism och förstöra allting?

Quicky.

Paus på jobbet! Eller ja, lunch rättare sagt. Jag kan säga att min kropp dödar mig en aning idag. Har slappat med träning en aning för mycket på senaste tiden, men igår tog jag tag i livet och gick på ett dubbelpass (1 timme och 45 min), lagom till att jag gått och blivit förkyld. AJ i kroppen!

Och hörrni, snön har kommit! Inte i mängder, men den har kommit och den ligger kvar, det ni! Kan inte säga tillräckligt många gånger hur mycket jag älskar julen och allt som hör till. Speciellt nu när det är mycket omkring som inte riktigt faller på plats.

Nej jag ska återgå till jobbet nu, men det jag egentligen ville ha sagt med det här inlägget var att.. jag är så himla glad över att ha honom. Det är by far på lånad tid nu, och mitt tänk är helt annorlunda mot var det var i våras. I stället för att ha panik över framtiden är jag lycklig för nuet. Jag vet att det är fullständigt kaos ibland, men jag skulle inte byta det mot något. Han är så viktig för mig, så dyrbar. Jag önskar så innerligt att han kunde förstå vad jag känner för och tycker om honom. Och vet ni vad det bästa av allt är? Jag spelar roll för honom också.