Feber.

Jorå, förkylningen håller sig i, och jag kan inte påstå att det har blivit bättre då jag sitter här med feber och fick ställa in blodgivningen idag, jag hade nog inte kommit därifrån ståendes på benen :P Men, återigen, det kunde ha varit mycket värre så jag klagar inte.

Ska ta tag i det sista på kompletteringsuppgiften sen är jag done! Så skönt, så skönt.

Här hemma i Norrköping känns det fortfarande tomt. Dock så har jag det där, nästan perfekta, lugnet kvar. Det är så skönt, och det har jag faktiskt bara en person att tacka för. Tack!

Imorrn så åker jag hem till Mjölby.. jobbar. Har en ny tjej som jag ska lära upp. Sen på söndag blir det Oskarshamn. Varför berättar jag inte än ;)

Jag gör också en efterlysning! HANNAH, VAR ÄR DU?! Du har varken kommenterat min blogg eller varit inne på msn på evigheter. Vad gör du människa? :D

Psykiskt trött.

Tankarna mal och mal och mal. På mycket och inget egentligen. Har kommit fram till att jag hållt igång alldeles för mycket på siståne.. och det finns saker som tagit skada av det.

Nu är jag iaf lugnare.. sådana där telefonsamtal som gör en glad borde man få oftare. Jag känner mig, nästan, helt lugn. Men saker och ting är inte som de ska vara..

Trött.. och sjuk.

Att det ska vara så svårt att veta vad som verkligen är rätt när både hjärna och hjärta bråkar om samma sak. Hur ska man kunna veta vilken del av kroppen som säger vad och vilken känsla det är som man ska följa? Det är en krigszon.

Drömde en massa lustigheter i natt. Varje gång jag vaknade önskade jag för mig själv: "Hoppas att jag inte drömmer mer när jag somnar om", och likväl gjorde jag det. Om gamla husdjur, ex som fått fler barn och AIK-fans som skulle misshandla folk och bränna ner Mjölby(!?) och mycket mer. Så är det när kroppen och sinnet är oroligt.

Bara dumt.

Jag var tvungen. Det gick inte längre. Kändes inte rätt. Lustigt dock att helt plötsligt känns allt så rätt när man tillslut tagit steget. Hoppet är ju det sista som lämnar en.

Nu är det gjort iaf. Däremot så kändes det inte som det när han väl gick. Då kändes allt som det var i början. Så dumt egentligen. Hjärnan är bra på att lura en. Eller så är det sanningen som kommer fram som klarast. Hur ska man kunna veta?

Jobbigt är det i varje fall - men nu är det gjort.

Sjuker.

Kroppen tar ut sin rätt.. igen. Fast den här gången genom att stänga igen munnen på mig, haha. Min röst började svika mig i förrgår natt när jag kom hem från personalfesten, och nu är den aaaaall gone. Feber har jag med. Men men.. ingen idé att klaga. Ni slipper ju höra min trut gå, haha!

Personalfesten i fredags var bra, dock inte lika bra som första gången. Jag skrattar iaf ihjäl mig åt att jag gissade en klockren gissning som var rätt då vi körde charader. En kille pekade på en Sverigetröja och pekade sedan neråt mot backen. Sedan höll han händerna för halsen som att han hade något där och höll på att kvävas. Jag ropade ut "skånska!" och of course så var det rätt, haha! Vet att det finns folk där ute som kanske inte tycker det var fullt lika kul, men erkänn, visst är det ironi? ;)

Schtekfesten som SKUMPA och Tryckbar anordnade igår blev riktig, riktig lyckad. Dock gick kvällen som alltid för fort och helt plötsligt var allt slut. Men, återigen, grymt lyckad fest!

Ska slänga upp lite bilder.. nån gång. Jag är sämst på det!

Idag blir det plugg.. och ikväll tvätta från 7 till 1, haha. Har inte tvättat på 3 veckor och tro mig, tvätthögen är ett enda stort berg. På det ska jag tvätta handdukar och sängkläder... blir en helkväll det här!

Bag in da box

Har den låten på skallen, vi i SKUMPA håller på att spela in ett gyckel, ett bratt-medley. Kommer bli så sjuukt bra! Bag in da box, Boten Anna, Destination Calabria, Give it up (Graaf), Out of touch, Teeny-Weeny String Bikini, En sång om ingenting, Satisfaction och Put your hands up for Stureplan - ja ni förstår själva hur bra gyckel det blir på lördag! ;D

I morse vaknade jag för första gången upp på evigheter och kände att jag var utvilad. Helt jävla underbart! Att jag sen är stentrött nu är en helt annan sak.. är så himla mycket att göra, man hinner aldrig andas! Skulle så gärna vilja ha en myskväll med mig själv framför tv:n, men inte hinner man det inte.

Allt är bra iaf. Även om det är galet mycket att göra och ångesten ligger konstant över en så är allt bra!

Vill fortfarande inte.

För första gången på länge så vill jag VERKLIGEN inte åka hem. Helgen har varit så himla bra, första gången jag är hemma en helg helg sen i mitten av augusti. Funderar på att skippa personalfesten på fredag på Trappan och jobba här hemma på Vattenhålet i stället.

Om jag bara kunde få en vecka ledigt att bara få vara hemma. Få vara ifrån problemen en stund.

Så skönt att vara hemma..

..så skönt att jag nog faktiskt inte vill åka hem ikväll. Åka hem till alla bekymmer. Usch.

Jobbet i helgen har varit sjukt bra. Inte alls långtråkigt eller så, utan det har hänt en hel del faktiskt. Hade polisen på besök två gånger igår. James jobbade, alltid lika bra =)

Mja.. nae. Vill inte åka hem. Eller till Skumpa vill jag nog åka hem. Men inte till resten. Jag är bara så irriterad över att människor inte kan förstå. Så uppfyllda av dem själva. "Mig mig mig" hela tiden. "Ikväll har jag gjort det här, imorrn är det de här och vet du vad som hände igår?" Gaah, jag blir så TRÖTT! Blir arg bara jag tänker på det.

Lite fnurr på tråden.

Jo, det är ju så det är. Vet inte hur jag ska hantera situationen. Han är fortfarande inte som han var förut. Han är varken glad, entusiastisk eller mysig. Och ändå säger han att han tycker om mig mer än nånsin och är rädd för att förlora mig. Hur går det ihop sig? Jag känner honom inte. Jag gör inte det. Jag träffar mina vänner, familj ja t.o.m. jobbet oftare än honom. Jag vet inte vem han är, och efter 2 månader känns det väldigt skrämmande. Det skrämmer mig när han står med de där mörka ögonen och försöker studera ut mig. När han inte säger ett ord fast han borde ha hur mycket som att säga till mig. Varför står han bara där och blänger ut mig? Varför har han absolut ingenting att säga mig? Det skrämmer mig ännu mer när han är full, för då går det inte att resonera med honom över huvudtaget. Tankarna som finns i hans huvud innehåller just då ingen logik alls. Varför? Även fast jag är full så kan jag resonera på ett vettigt sätt med honom, det vet han. Det känns som om jag inte kan prata med honom för på något sätt så kan han bara se det från hans eget perspektiv. Jag vet att han absolut inte vill mig illa, jag vet att han aldrig skulle såra mig med flit, men på något sätt gör han det ändå när han inte förstår mig. Oavsett vad jag känner för honom så sårar det alltid när någon man känner inte förstår en när man som mest vill det.

Jaa.. här kommer alla tankarna. Var ett tag sen. Jag saknar den tiden då allt var nytt. Då var det inte så fruktansvärt allvarligt allting utan då var allt lätt och glatt. Just nu känns det hela bara väldigt, väldigt konstigt....

Nahej, dags för jobb på Vattenhålet. Ska faktiskt bli riktigt skönt. Skönt att vara hemma!

Kroppen tar ut sin rätt.

Jag känner att nu är det VERKLIGEN dags att ta tag i det här med sömn och mat. Jag har ingen dygnsrytm för 5 öre utan under en veckas alla 7 dagar kan jag lägga mig allt från 11 på kvällen till 7 på morgonen. Inte konstigt att min kropp inte kan hänga med. Dessutom sover jag alldeles för lite timmar. Med maten så har jag börjat äta 1-2 mål om dagen, observera att detta absolut inte är med mening. Det bara blir så och jag dricker aldrig heller, jag brukar oftast dricka när jag äter.

I vilket fall, mina muskler protesterar mot lilla minsta, som min högra vad. Idag så blev jag svimfärdig när vi var på guidning i Stadsmuséets magasin så jag var tvungen att sätta mig ner. Kallsvettig, blek, yr och dan. Och då är jag en av dom som aldrig har svimmat i hela sitt liv. Nej, nu måste jag verkligen ta och ändra mig..

Blir att äta lite gott på Trappan ikväll.. ska väl kanske ta tag i det här och äta en knäckemacka nu..

Hösten!

..jag måste säga en sak till. Är inte hösten helt underbart vacker? Alla färger, löven som prasslar, vinden som rasslar i träden.. det är ju helt underbart! Det blir kyligare, man myser i halsdyken och den tjockare jackan.. hur kan man klaga på Sveriges underbara årstider? Tänk vad tråkigt det skulle vara om det var sommar jämt...

Mjahapp..

Kom på att jag inte nämnt hur sjukt bra mitt hår blev hos frissan. Sara är så himla bra på det hon gör så man kan ju inte bli annat än nöjd. Hon sa själv att det var den bästa färgen hon gjort på mig och var helt lyrisk, haha!

På siståne har det varit en massa jobb på Trappan, jobb på Vattenhålet, plugg och inte alls mycket fritid (att festa räknas knappt som fritid längre, snarare en rutin.. och jag börjar tröttna på det). Tog bort mig på mitt vaktpass på Trappan på lördag och åker hem för en hel helg i stället till Mjölby. Kommer säkert förvisso jobba där fredag och lördag men det är inte samma sak. Jag har ju gjort det i snart 3 år nu så det är hemma för mig.

Glömde ju of course att nämna att jag och Hannah hade ett samtal om gamla minnen när vi var i Lkpg i måndags. Gamla, fina, helt fantastiska minnen. Tänk vad tiden går fort. Och ändå lär man sig aldrig att säga nej.. gah!

Insättningen av p-staven gick btw väldigt, väldigt bra. Jag och mamma hade ändå lyckats sätta bedövningssalvan fel så att den täckte ungefär halva av den ytan av huden den skulle täcka. Barnmorskan frågade om jag ville göra det ändå, för det skulle kännas. Men ja, jag tänkte att va fan, nu kör vi.. men jag var ju nervös. Jag kände dock ingenting. Det endast stack, eller typ pirrade när hon kom utanför bedövningsområdet. Hon frågade mig om det hade känts något och jag sa nej. Hon blev förvånad och sa att jag då måste ha hög smärtgräns (tydligen skulle man känna sticket även om man hade bedövningssalva). Hmm, inte för att jag riktigt tror på det men jag tog det som en komplimang, haha. När jag tog av bandaget första gången efter ett dygn såg det faktiskt lite vidrigt ut.. kanylen som hon använde för att föra in p-staven var ungefär 30 cm lång, men jag hade inte en tanke på att den skulle vara bred också. Jag hade alltså ett hål in i armen där hon fört in staven. Inget sår, ingen skorpa, bara ett hål rakt in. Blech! Nu har det börjat bli en liten skorpa, men det ser faktiskt lite vidrigt ut.. vågar inte röra själva hålet över huvudtaget.

Oj, blev mycket det här.. dags för mat med P snart.

Bye!

Nästan punktform.

Har varit lite dålig här på siståne ser jag..

I måndags hade jag och Hannah en helmysig dag i Linköping :) Vädret var helt underbart och vi satt vid ån och plaskade ett tag. Självklart åt vi även lite mat, lite glass och lite fika! :)

Veckan på relationsfronten har varit sisådär. Up's and down's. Finns väl dessvärre inte så mycket att göra åt saken för tillfället.

Idag blir det mat på stan med mams och mormor, sätta in p-stav och sen vakta på Trappan. Cred till Eric som hoppar in och håller mig sällskap ikväll! :)

Gårkvällen spenderades på Trappan tillsammans med Eric. Lite god mat, lite alkohol och lite trevligt sällskap. Mycket bra!

Skolan är väl inget att hurra för för tillfället. Inga roliga aktiviteter där inte..

Ibland..

..är det så svårt. Man vet precis vad det är som känns fel men man har inte en aning om vad som känns rätt.

Död åt söndagar..

..i alla fall med tanke på att jag MÅSTE sitta på den förbannade skrivuppgiften och natten till idag inte var den bästa jag varit med om direkt.

Aja, jag hade skoj igår. Dansade mycket och bättre än så kan det väl inte bli? Annorlunda sittning, men helt ok ändå. Kvällen blev väl sisådär senare, men men. Mellanfesten däremot här hos mig var helt sinnesjukt kul! Skrattade så jag fick ont i magen. Bollsparkande, tårtkastning, ölspel m.m. SJUKT BRA! Frågan är bara hur fan man ska förklara det.. haha!

Hannah var ju här i måndags. Vi spenderade kvällen på Trappan, och tro det eller ej - jag och Hannah vann i TP! Kassa laget = bästa laget, haha! Natten spenderades med IT och en massa NCIS avsnitt. På dagen därpå blev det att baka snickerskakor.. mums!

Imorrn ska jag in till Linköping för ett besök hos piercingstudion. Hannah kommer också så det blir en hel dag med käk, prat och shopping :)

Jobbade i torsdags på Trappan vilket var riktigt trevligt. Jobbade på Vattenhålet i fredags och det var helt ok det med. Träffade en kär gammal person.. väldigt trevligt måste jag säga. Något som inte var fullt lika trevligt var att jag träffade en snubbe som jag aldrig tidigare i hela mitt liv hade sett, men enligt honom så skulle vi ses efter jobbet - det hade vi ju bestämt innan. Saken var att han var fullkomligt seriös och betedde sig som om jag skulle dejtat honom ett tag.. eeeh.

Hmm.. dags att dra sig tillbaka till pluggandet kanske..

Död åt examinerande skrivuppgift!

Jag är så trött på den. Inte för att den är så jättesvår men den är tråkig och det finns ingen motivation. Jag kan ju trösta mig med att hela klassen går och gnäller över den så jag är ju inte ensam om jag säger så..

Förövrigt så är det en viss person som gör mig väldigt fundersam nu för tiden.. jag vet inte vad som försiggår i hans huvud men jag vet iaf att han inte är som han brukar. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Han var i vilket fall betydligt gladare och spralligare förut. Och trevligare.. Inte för att han inte är schysst eller så nu, för det är han om något, men det är bara något som inte stämmer, som inte är som det brukar. Trist..

Jag ser fram emot helgen. Sittning och eftersläpp med tivolitema. Kommer bli galet bra! Jag och Natalie har lite saker i görningen.. jag kommer nog sitta och garva hela kvällen ;D

Nu blir det att leta lite reggaeband till Skumpas fest och så lite härliga brat-iga musikvideor till ett gyckel. Kommer bli perfa! Vad sägs om lite:




..eller kanske lite:





..eller kanske lite: