Jag var tvungen. Det gick inte längre. Kändes inte rätt. Lustigt dock att helt plötsligt känns allt så rätt när man tillslut tagit steget. Hoppet är ju det sista som lämnar en.
Nu är det gjort iaf. Däremot så kändes det inte som det när han väl gick. Då kändes allt som det var i början. Så dumt egentligen. Hjärnan är bra på att lura en. Eller så är det sanningen som kommer fram som klarast. Hur ska man kunna veta?
Jobbigt är det i varje fall - men nu är det gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar