Summering av 2011

Jag sa innan det här året började att 2011, det låter inte som ett bra år. Jag hade ingen bra magkänsla inför det. Och jag hade rätt. Jag kan faktiskt inte säga vad det är som varit så himla galet, det är nog lite av allt. Ångest, press, förvirring, stress, känslorna utanpå kroppen. Och störst av allt detta har ångesten varit. Var nog länge sedan som jag grät så mycket som jag gjort i år. Jag har skärmat av mig, men det har varit nödvändigt för att försöka få ordning på mig själv. Samtidigt skrämmer det mig att jag just har avskärmat mig, för det är ingenting som jag någonsin har gjort förut. Så som jag har betett mig i år känner jag inte igen, det har inte varit jag. Eller så är det helt enkelt mitt nya, vuxna sätt att hantera saker på. Vad vet jag.

Jag har varit så ledsen och besviken på mig själv. Av oändligt många anledningar. Bland annat på hur jag hanterar mina egna känslor på ett så självdestruktivt sätt. På att jag lägger ner så mycket av mig själv i allting att jag inte längre kan se situationen klart. På att jag borde ha hittat ett nytt jobb för länge sedan, men att jag inte trivts på ett enda jobb som jag faktiskt fått. På att jag trivs så ruggigt bra med att bara gå hemma, spela WoW och mysa. På att jag inte hittar rätt träningsmotivation som jag faktiskt hade i våras och gjorde att jag gick ner 10 kg (men mer vikt behöver jag förlora). På att jag inte varit samma glada Nathalie som alla känner.

Jag har ett nytt jobb nu, som jag trivs med. Riktigt bra. Det är här i stan, bjuder på utmaningar och jag gillar folket som jag jobbar med. Det har precis allt det som jag önskade när jag sökte jobb. Men nu är jag i stället skraj för att jag inte ska leva upp till deras förväntningar, för att det ska gå dåligt och jag inte får fortsatt efter januari. Jag är så jävla rädd för att göra fel. Jag vill vara taggad som fan och göra alla rätt!

Det är en sak som det här året framför allt har handlat om: jag är kär. Jag är så fullkomligt, totalt, upp över öronen kär. Det är fortfarande svårt att säga det till honom. Men jag känner det i varenda cell i min kropp. Och jag vet att det är besvarat. Och det är så underbart att få känna så här igen. På grund av en lapp på en bilruta angående en fest. Jag ler när jag tänker tillbaka på det, för mina vänner förstod det innan jag själv gjorde det, att det handlade om betydligt mer än bara sex. Kärlekskrank, var det visst någon som kallade det. Och jag sa nej, nej, nej, jag känner inte så och det kommer aldrig att funka. Tänk om jag hade vetat för ett år sedan, vad den där lappen och festen hade lett till. Vi har haft alla odds emot oss, både personliga (som urstark vilja, förnekelse och rädsla) och utomstående (som utbildning, jobb och framtid). Vissa perioder har det varit fruktansvärt kämpigt för mig, det gör till och med ont att tänka på och minnas. Men ändå låg jag där i våras vaken på nätterna bredvid honom och önskade så innerligt att jag bara kunde få lite, lite mer tid i vetskapen om att han i augusti skulle försvinna. Och nu så är det alldeles strax ett nytt år - och vi delar lägenhet. Det är tillfälligt, och han ska fortfarande flytta. Men han är fortfarande här. Och det betyder allt. För han förgyller mitt liv något så oändligt!

2011 kommer jag inte minnas som ett år jag var stark. Däremot kommer jag minnas det som ett år som gjorde mig stark. Allt som man överlever gör en starkare, och jag är väldigt tacksam för allting som jag har lärt mig om mig själv. Tvingats att lära mig och gå igenom. Det finns däremot en person som svek mig rätt bra, och det värsta är att jag är inte speciellt förvånad över att personen kunde handla så här. Jag visste om att personen kunde bete sig så, men jag hade nog aldrig räknat med att det skulle riktas mot mig. Men sedan så finns det dom som sätter sig själv allra främst i alla lägen oavsett bekostnad. Och jag orkar inte slösa mer negativ energi. Då får det helt enkelt vara så här. Jävligt synd på så många år och så många minnen, men jag orkar inte dividera mer. Folk får göra sina val och sedan stå för dom.

Givetvis finns det många andra, positiva som negativa, faktorer under året 2011. Jag tatuerade mig, äntligen! Och jag är så nöjd och jag vill igen, igen, igen. Jag hade en underbart fin jul och nyår. Jag har levt oerhört snålt, inte alls gjort så mycket jag velat göra. Men framför allt: slutet på året har varit riktigt, riktigt bra. Jag går in i 2012 utan förväntningar. Inte för att jag är pessimistiskt på något sätt, utan snarare för då kan det inte bli annat än bra!

Underbara, fina jul!

Igår höll jag på att drunkna i julklappar. Mer än vanligt! Fick hur många fina saker som helst, bland annat en skitsnygg blå vinterjacka, och jag behövde en badly om jag säger så... :P Sedan fick jag två efterlängtade myskuddar (mina två som jag har i sängen är lite för lite för en 180 säng, och Evos två välanvända kuddar är knappt ens värda att nämna... haha). Grejer till köket, massa julpynt (Evo kommer få fnatt, jag är skitnöjd!) och mycket mycket mer än vad jag på långa vägar hade kunnat önska mig! Och på födelsedagen fick jag ju också en OnePiece, lyckan är total! Har ju tjatat på Evo i ett år att jag ska få hans... utan framgång. Nu har jag en alldeles egen :)

Julafton spenderades alltså hos mormor med massa mat och mys. Mådde lite lagom illa när jag kom hem på kvällskvisten ^^ Tack alla ni som har gjort min jul så fin. Ni vet hur mycket den betyder för mig!

Nu sitter jag hemma och laddar inför monsterordningsvaktspasset ikväll. Värsta dagen på hela året, och jag är grymt taggad! :) Första gången på väldigt länge som hela utgångsgruppen av ov:s jobbar tillsammans. Riktigt trevligt! Men innan passet börjar så måste jag städa upp här hemma, presentpapper och öppnade julklappar överallt. Tack vare en katt som drar runt på det. En katt som förövrigt klättrade upp i julgranen hos mormor tusen gånger igår och tokvägrade att komma ner! :P

23 år and now going 24!

Precis kommit hem från uppesittarkväll tillsammans med mamma och mormor. Njae, jag höll inte till tolv, men är trötter och ska ju upp tidigt imorrn på självaste dopparedan! :) Har tre julklappar kvar att slå in och pyssla lite med, sen bär det hem till far en sväng och sedan till mormor. Mamma vann en bok av någon Björn och hade chans på snöslunga. Urkul tyckte jag och mormor! Såg dessutom att det låg grymt många julklappar under granen.... och jag har inte ens fått dit mina än :P Men har varit en mysig kväll. Bra att mormor har flyttat till stan!

Min födelsedag var jättefin. Firade med Evo, mamma, mormor, pappa och Francine. Massa fika, jättegod tårta, fina presenter och en massa allmänt bra mående! Lugn och ingen stress. Någonting som jag lidit brist av på sistone. Tack alla älskade!

Jag hade väl ungefär en miljon saker som jag skulle berätta, men allt det är som bortblåst! Någonting som hänt lite för frekvent på sistone... Evo åkte hem-hem idag för julfirande och nyår. Mysisen! En vecka går dock fort och han är snart hemma igen :) Vi bor ju faktiskt ihop på riktigt efter nyår. Jag har ju bott här sedan drygt fyra veckor, och har väl egentligen varit mer här än hemma det senaste året... men efter den sista dec har jag ingen annan lägenhet en den här. Och hit går min post. Älskar't! Även om det samtidigt känns jäkligt läskigt.

Nej hörrni, imorrn kör vi på att bara tänka positiva tankar och fokusera på det som får mig att må bra i min omgivning. Det är jul, och jag älskar julen. Imorrn kommer bli en riktigt bra dag!

No Utopia

Lunchdags på jobbet, igen! Glor ut genom fönstret och vad ser jag? Riktigt höstväder. Urmysigt, men passar nog lite bättre i oktober... vintern har ju verkligen fått fnatt. Antingen så drunknar vi i snö under fyra konstanta månader, eller så får vi yttepyttelite. Å andra sidan var det ju faktiskt snö här för en vecka sen.

Och jag vet att jag tjatar, men ååh vad jag älskar julen! Nästa år ska familjen börja fira jul hemma hos mig, då jäklar kan ni tro att jag ska julpynta och baka i massor! Längtar redan... men denna jul är supermysig också. Evo har, hör och häpna, INTE rivit ner det julpynt som jag satt upp, och igår hade han till och med tänt alla ljusstakarna när jag kom hem från träningen :) Något annat som fick mig att skratta i helgen: Jag sätter på julmusik på Spotify, och frågar Evo om han tycker att det är bra, varav svaret jag får är "Det kan vara det sämsta jag någonsin hört!" (Ni vet, det här med att han är för modern för jul....) Några timmar senare när jag stängde av julmusiken hör jag en uppmärksamhetssökande röst ropa "Meeen var tog julmusiken väägen!?" Karlar ;)

Trötter i ögonen. Alltid när det är i närheten av fullmåne. Natten till måndagen var hemsk, varken jag eller Evo sov en blund! Men idag är sista dagen för den här veckan... sen ska jag hem, gosa till det med glögg, krama lite på Evo och placera mig framför WoW. Förstörde jag er mysstämning där, huh? ;) Imorrn blir det att storpacka i gamla lägenheten. Bära över kartonger till Evos förråd.

Det finns en person som jag är så fruktansvärt besviken på. Lojalitet, ödmjukhet, samarbetsvilja. Bland de viktigaste faktorerna när det gäller relationer mellan människor. Men här slängde vi allt det i soporna och kör i stället sitt eget race där endast jaget spelar någon roll, att riskera hela vänskapen är tydligen fullkomligt värt det. Jag är lika störd av missförståndet, för mig var det så självklart. Men jag har inget behov av att gå in i försvarsställning för det utan hade mera siktet inriktat på att hitta en lösning, vilket uppenbarligen inte är ett alternativ. Nej, jag är verkligen så jävla förbannad. Jag trodde att jag var betydligt mer värd en så här. Vad är egentligen jobbigast: ta tag i situationen och hitta en mellanväg, eller hålla på sin egoism och förstöra allting?

Quicky.

Paus på jobbet! Eller ja, lunch rättare sagt. Jag kan säga att min kropp dödar mig en aning idag. Har slappat med träning en aning för mycket på senaste tiden, men igår tog jag tag i livet och gick på ett dubbelpass (1 timme och 45 min), lagom till att jag gått och blivit förkyld. AJ i kroppen!

Och hörrni, snön har kommit! Inte i mängder, men den har kommit och den ligger kvar, det ni! Kan inte säga tillräckligt många gånger hur mycket jag älskar julen och allt som hör till. Speciellt nu när det är mycket omkring som inte riktigt faller på plats.

Nej jag ska återgå till jobbet nu, men det jag egentligen ville ha sagt med det här inlägget var att.. jag är så himla glad över att ha honom. Det är by far på lånad tid nu, och mitt tänk är helt annorlunda mot var det var i våras. I stället för att ha panik över framtiden är jag lycklig för nuet. Jag vet att det är fullständigt kaos ibland, men jag skulle inte byta det mot något. Han är så viktig för mig, så dyrbar. Jag önskar så innerligt att han kunde förstå vad jag känner för och tycker om honom. Och vet ni vad det bästa av allt är? Jag spelar roll för honom också.

Skyltsöndag.

Skyltsöndag. Och det gör mig inte alls mycket att det inte är någon snö ute för jag har helt glömt bort hur det var vid den här tiden förra året. Och återigen förvånas jag över hur mycket jag har missat. Men jag vill i vilket fall ha snö om en vecka eller två, för sen fyller jag faktiskt år! Lustigt nog sitter jag här och myser med julstämning i kroppen ändå. Jag och pappa var nere en sväng på stan, fikade och jag hittade en julklapp till mormor. Måhända några till pappa och Francine med men dom köper vi senare :) Åh, jag är verkligen helt fullständigt galen i att köpa julklappar till folk, och sen se dem ligga där under granen inslagna och ingen vet vad som är i förutom jag. Stunder som gör livet värt att leva! Efteråt hämtade jag upp mina julsaker och nu har jag smygit in lite julkänsla här och var. Jag kan ju inte direkt bomba lägenheten med julpynt eftersom det är någon som kommer gå bananas då, men tillräckligt för att jag kan sitta här och mysa ändå :) Imorrn är det dags för första veckan med fyra dagar hos Ecab. Sånt gillar vi!

Det är så himla lustigt att jag inte får ordning på känslorna. Ena stunden är jag pepp för allt och livet känns bättre än toppen, nästa minut får jag panikångest över att jag själv inte väljer vägarna som mitt liv tar. Alla kommer in i perioder som man måste ta sig igenom, men det här börjar bli löjligt...

Nej, nu blir det nog prinskorv och rödbetssallad.

Fantastiska jul!

Jag älskar julen något oerhört mycket. Sitter och dricker glögg (vilket jag redan började med i oktober) och tänker på hur fantastiskt bra julen får mig att må. Det har den alltid fått, och jag börjar misstänka att det inte alls kommer att försvinna ju äldre jag blir. Älskar julpyntet, musiken, stämningen, slå in och ge bort julklappar. Maten, Kalle Anka. Nej jag skulle verkligen gå under om inte julen fanns!

Nu har Evo åkt för några veckor framöver, så jag och Skrollan (som förövrigt försöker gömma sig i en tom toapapperspåse i hallen just nu) är helt själva i hans (och min nya) lägenhet. Men tiden brukar ju gå så himla fort så han är säkert snart tillbaka en sväng igen! :) Under tiden tänkte jag smyga in lite julsaker.... han påstår att han är för modern för att ha julpynt, har du hört det Hannah?! Pyttsan heller! I fix tills han är tillbaka. Blir att sätta upp lite i helgen, ord och inga visor!

Annars åkte en ny p-stav in igår. En höll i min arm med båda sina händer och tryckte bortåt medan den andra försökt dra ut min gamla p-stav... det var en rätt rolig syn faktiskt, och jag var bedövad :P Men jag har ett gigantiskt blått blåmärke på hela undersidan av överarmen. Hoppas på att denna stav funkar (ännu) bättre än den förra :)

Herregud, jag fyller ju snart år? Tänk vilka saker jag har kommit att glömma bort den här hösten...

Ett steg framåt, två steg ba... nej, framåt sa jag!

Jag har blivit förjävla dålig på det här på sista tiden, eller jag har nog faktiskt varit förjävla dålig på det här hela året när jag tänker efter. Jag som är miss behov-av-ventilation-genom-att-skriva. Men jag vet inte, jag har inte riktigt varit som jag brukar det här året. Både på gott och ont, givetvis.

Det är mycket som händer omkring mig men samtidigt känns det om att allt är stiltje. Märkligt. Troligen för att jag vill att det ska vara det. Samtidigt vill jag inget annat än att ta mig framåt.Vet ni? Jag ska nog döpa det här året till motsägelsefullheternas år a la Nathalie.

Jag har fått nytt jobb. På Ecab! Säljare. Och trivs hur bra som helst. Hoppas det blir mer här framöver. Har ju uppgraderat mitt truckkort så jobben från BT trillar in vart och varannat. Dock så är jag sjukligt trött på lagerjobb.. trodde aldrig jag skulle känna så men nu gör jag det. Vill ta mig vidare. Lägenheten är snart uppsagd, det är omtapetserat efter katterna (gigantiskt tack till mamma och Evo!) och besiktningen är imorrn. Sedan bye-bye från och med 1 januari. Evo flyttar 1 februari... eller ja, hans lägenhet tar jag helt över då. Men han börjar röra sig smått hemåt redan på fredag. Åker iväg några veckor, sedan tillbaka, sedan iväg igen. Jag och katten flyttade dock in ungefär direkt när han kom hem från förra bortavistelsen. Från och med fredag blir hon och jag ensamma. Och jag tror helt ärligt att hon kommer sakna honom lika mycket som mig. Nästan.

Jag har insett att det snart är jul. Jag som älskar julen, längtar efter den i månader och har inte något annat på skallen. Men i år har jag helt missat det. Tur att jag kom på det nu dock, för inte vill jag missa den där underbara längtan. Julklappar måste jag börja kika på. Mys! Hade ju en liten grej på gång... och har fortfarande. Som egentligen inte alls har med jul att göra. Men leveransen blev tokig så jag har precis fått tillbaka pengarna och jag ska göra en ny. Jag är taggad. Still are. Det tar bara sån tid att hitta bra saker igen.

Jag är ännu en gång nere i ett WoW-träsk. Guild Master för en guild som ständigt ökar i medlemmar, kör både PvE och PvP nu. Min main, en shadow priest vid namn Eluria, har 374 ilvl, men levlar upp en holy pala nu samtidigt som jag vill levla upp min dk och rogue. Dessutom är jag grymt sugen på en hunter igen. Och borde migga min lvl 52 druid till rätt server. Ni hänger säkerligen inte med alls, men någon kanske gör det. Ja, jag är körd!

Suck, varför kan inte faxen snällt skicka iväg min flyer....

What's being said between your heart and mine?

Kan jag inte bara få stanna här? Vill inte. Inte igen. Kan det finns något bättre? Jag tvivlar stort. Jag känner så mycket och allt jag känner är bra. Bra bra bra! Lycka. Jag lever i nuet men jag accepterar verkligen inte framtiden. Varför, varför ska det här försvinna. Ingen vill ju...

Vart jag mig i världen vänder.

Har alltid kunnat lita på min omdömeslöshet
Har alltid kunnat tappa min skalle till marken
Har alltid varit säker på att jag kan göra fel
Det ger mig trygghet i stanken, bedragen av tanken

Tror du vi kan ropa efter nån av förstånd
Som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar
Jag tror du söker efter mer än du ser
Men jag ser att du ler och jag tror att du tvivlar

Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer
Längtar efter något som kan rädda mig
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer
Längtar efter något som kan rädda mig

När vi låtsas på riktigt från hjärtat och drömmen
Kan vi vakna med tiden och sansas i sömnen
För vi lever alla med känslan att falla
Och vid tomhetens botten står vi på toppen

No turning back.

Shit. Jag är så nervös så att det gör fysiskt ont i kroppen. Jag är verkligen rädd, orolig, förvirrad, ångestfull. Men samtidigt det ska bli så jävla fantastiskt.

Min älskade, älskade bricka.

Det finns verkligen inte ord för hur mycket jag älskar mitt jobb som ordningsvakt. Det är detta som jag identifierar mig med varje dag i livet, och detta är jobbet som jag kommer ha så länge som jag bara orkar och kan!

Och jag får verkligen abstinens när jag är ifrån det för länge. Precis som förra gången när det hade varit två veckor sedan jag senast gjorde ett pass så drömde jag om slagsmål, och det var precis det som jag gjorde i natt igen. Kroppen saknar adrenalinet. Senast det var ett riktigt stort bråk hade jag en sådan adrenalinkick att jag knappt kunde trycka fram numret till polisen i mobilen för att mina händer skakade så mycket. Kan man göra annat än att älska det?!

Ikväll satsar vi på vin, choklad, film och mys.

Back to basics.

Det är så mycket som jag skulle behöva ventilera. Sätta ord på. Försöka förklara i sammanhängande meningar. Men av många olika anledningar så kan jag inte förklara i klarspråk. Och det är väl lika bra det. Vissa saker ska väl helt enkelt inte nämnas och ljussättas i offentligheten. 

Väldigt mycket vändes upp och ner för 5 veckor sedan. Jag gjorde saker, han gjorde saker. Saker som jag knappt vill tänka på eller kännas vid. Men dom hände för det. Och efter en veckas kaos kom nästa chock, som förvisso förde oss nära varann igen, men som fick mig att knappt orka. Jag insåg att när allt annat i mitt liv varit kaos det här året hade jag haft en enda energikälla som fyllde hela mitt liv. Och den försvann utan förvarning inom några timmar. Ångestkänslorna var allt som jag kände just då och jag kunde inte greppa livet. Verkligheten körde över mig som en ångvält och jag kunde knappt andas.

Nu har det gått mer än tre veckor till och jag är stark. Jag är inte i balans, jag har inte båda fötterna på jorden, but I'm getting there. Jag är förvånad över hur mycket skoj jag har haft trots att allt varit upp och ner, men jag har verkligen njutit. Och jag vet också varför jag har kunnat slappna av så mycket, nästan stängt av tankarna, känt ro. Jag vet precis varför. Men trots det så är jag stolt över mig själv, för denna gång så grävde jag inte min grop djupare utan jag gjorde sånt som jag verkligen inte kände för från början, men som alla säger att man ska göra. Så jag åkte till Köpenhamn med Josie, hade hemmafest, åkte iväg på andra fester. Och jag är så grymt glad för det idag!


Nu är det tre dagar kvar, sen kommer han hem igen. Och antagligen landar för två veckor innan han försvinner för gott. Jag är så fantastiskt glad för dom här kommande veckorna med honom. Samtidigt skrämmer dom skiten ur mig. Oron och tankarna är tillbaka som på beställning. Nu när det är så nära kan jag inte avskärma mig från dom längre. Jag vill inte hamna i skiten igen. Så snälla, gör mig inte illa... gör det här till den bästa tiden vi någonsin haft.

My head says "no", but my heart says "go!".

Jag borde inte fortsätta att le det där dumma leendet varje gång. But I do it every fucking time.

Jag är schizo. Min ena person består av hjärnan, den andra av hjärtat. Förvirringarna avlöser varandra och ingen mellanväg hittas överhuvudtaget. Det är antingen eller som gäller och båda vägrar ge med sig. Inte konstigt att jag har huvudvärk...

Mitt nya lilla busfrö.

Som förövrigt äter allt, precis allt. Hon går för tillfället under namnet Mini men lär inom snar framtid kallas för Tjocka. Jordnötsringar, nudlar, ketchup, sallad, ja allt slinker ner i hennes mun. Och hon tigger som om hon aldrig har sett mat under sitt 15 veckors korta liv. Om hon inte hade haft fin päls och bra storlek så hade jag faktiskt trott att hon blivit svulten...

Hanging on.

Nej hörrni, jag är kvar här. Och har inga planer på att försvinna heller. Men jag behövde en paus från livet och jag är fortfarande mitt i den.

Sen i augusti har det hänt mycket som vänt upp och ner på precis hela mitt liv. Jag gick i princip in i en känslomässig vägg och därmed är det mycket som är kaos, förvirringen är väl total minst sagt. Så det finns mycket att berätta, både ups and downs. Men det tar vi vartefter, right? Det är väldigt mycket skoj som har hänt också, givetvis, som Köpenshamnsresa med Josie, fester och nya bekantskaper som får en att må hur bra som helst. Jag hittar dock bara inte riktigt energin till att dela med mig av allt just nu. Men jag är sjukt glad för att lite av min skrivkänsla dök upp bara så där, det innebär att gamla Nathalie är på väg tillbaka, men förhoppningsvis med lite mer skinn på näsan :P

Jag är ledsen för er som har försökt rycka tag i mig men som jag inte har gett något vidare respons till. Jag är a mess just nu, och jag kommer överleva det här, men jag får helt enkelt inte ihop alla trådar i livet och ingenting som jag gör är speciellt logiskt. Men jag älskar att ni hör av er, tjatar hål i huvudet på mig och finns där. Det är helt enkelt ni som får mig att orka! :)

Ett babystep mot vuxenlivet.

När jag var liten handlade hela min värld om alla de gosedjur som jag hade. Och då hade jag många. Eller ja, jag HAR många. Och jag trodde att precis alla andra barn hade lika många gosedjur som mig. Men jag har på senaste år insett att de flesta barn definitivt inte har tre stora, proppfulla säckar. Jag har det. Och dom har stått i olika källare de senaste.... 10 åren. Så jag kom i förrgår fram till att det är dags att sälja iväg dom allra flesta så att dom faktiskt glädjer någon. Och jag visste att det skulle bli svårt, för jag är såini känslomässigt bunden till dom i och med att de var mitt allt när jag var liten, och det är anledningen till att jag aldrig gjort mig av med en enda av dom. Så nu när jag står där och går igenom alla påsar så blir det "åååh", "men gud så söt", "men åh den här!", "nej den här kan jag inte släppa" osv. Dock så var ju min plan att faktiskt släppa barndomen så nu får jag fan skärpa till mig! :P Så är det någon som vill köpa gosedjur i alla olika storlekar, former och färger billigt, eller kanske lite barnböcker, så hör av er :) Mormor köpte två stycken igår, så ingen säger att dom behöver gå till barn ;) Men jag varnar er, de är farligt söta och svåra att släppa!!

Förövrigt har jag en plan på g... eller plan men projekt. Och jag är så jäkla taggad! Ett sätt för mig att tjäna lite pengar samtidigt som jag sysslar med sånt som jag älskar. Ni lär garanterat få reda på vad så fort det är igång ;)

Puh, var och tränade igår för första gången på typ 6 veckor eller något. Träningsvärk! Men nu är det dags att köra igen, beach 2012 ;)

Och vad var det som for ur dig i förrgår? Du gjorde mig mållös, varm, förvirrad, generad, glad. Ja, jag hörde vad du sa fast jag låtsades som ingenting. Jag vill helt enkelt inte förstöra det och göra dig rädd. För jag vet att det bara ploppade ur dig och inte alls var menat för mina öron. Shit, jag trodde aldrig att jag någonsin skulle få höra något sådant från dig. Men vet du? Det förändrar inte mitt synsätt på det vi har. Det gjorde mig bara fan så mycket lyckligare! ;)

Today's gonna be a good day!

Mm, det är så himla mysigt att gå upp med Evo vid kvart i 7, och medan han åker till jobbet smyger jag ner i hans OnePiece och intar WoW-mode. Skönt att ha hela dagen framför sig, och dessutom är det fredag och jag är ledig ikväll! Skulle förvisso kunna jobba om jag vill, men nja.. ikväll blir det nog hemmamys med mr E (P?). Känns som om jag har bott i de där ov-kläderna den senaste månaden så jag kan ju inte påstå att jag längtar efter dom!

Av någon lustig anledning så har ju jag nu mitt alldeles egna WoW-konto. Och eget headset. Och egen mus. Och egen musmatta. Vad hände där? Jo Evo köpte en helt ny dator vilket innebär att jag kan ha hans "gamla", och då blir det lätt såna där oplanerade inköp. Sedan har Jesper installerat alla patcher som går att få tag på till Sims 3 på min bärbara... Begreppet "no life" har nog aldrig haft så stor betydelse som nu, haha. Evo måste dock bara få ihop sin dator först, just nu ser hela lägenheten ut som ett enda stort slagfält med kartonger, frigolit, datordelar och skruvar. Och än så länge vinner datorn kampen eftersom allt ännu inte funkar... men det ska vi nog råda bot på i eftermiddag :)

Jobbade förresten på travet igår och har aldrig någonsin spelat i hela mitt liv. Men de andra som jobbar därute har sagt att det är skoj och att tiden går mycket fortare så what the heck tänkte jag, vi slänger väl in en tia på varje lopp då, totalt 90 kr. Första loppet vann jag tillbaka dom, haha. Jag lär ju inte kunna hålla mig ifrån det nu direkt :P

Nahej, nu ska jag borsta tänderna och sen hugga tag i en energidryck!

Danza kuduro

Hmm, efter vidare samtal med Jesper i helgen angående Måndagsklubben så har jag nog smärre minnesluckor.. om inte Jesper ljuger förstås för att få mig orolig, risken är stor :P Men annars: wtf?!

Jaja. Var i Varamon igår med far och Francince. Så sjukt jävla kallt i vattnet, måste ha varit omkring 16 grader, men i skulle jag och kom så tillslut med, hehe. Men hade krampkänningar i vaderna ett bra tag innan all känsel i princip försvann! Det var riktigt skönt i luften dock, och riktigt skönt att komma iväg till Varamon och få leka i vattnet lite :)

Evo är iväg igen på golvläggningsjobb, åkte i lördagsmorse och kommer tillbaka nu på söndag. Längsta tiden vi varit ifrån varann sedan vi träffades första gången, men å andra sidan har jag en känsla av att veckan kommer gå ruggigt fort. Det enda som faktiskt känns inte så där jättebra är att sova själv. Det är inte roligt alls att krypa ner i en jättemysig säng utan någon tätt intill, men det ska väl vara nyttigt det med har jag hört ;)

Vädret ute är galet varmt och soligt, och vad gör jag? Tvättar! En ypperlig dag att ha bokat tvättid på... men jag är verkligen så illa tvungen. Ska tvinga pappa att köra mig till Donken sen för glass och sitta i solen, sådetså! Har också precis klickat hem fyra bikiniöverdelar från Ellos. Jag tillhör ju den skaran av folk som INTE uppskattar att bära BH, jag tillhör däremot den skaran som fullkomligt älskar att bära bikiniöverdelar - jämt. Bekvämt ska det vara ;) Hoppas det blir bra.

Dagen efter...

Puh, jag är så sjukt trött idag! Jag, Jesper och Sibbe plus några fler bestämde oss för i helgen att gå ut på Måndagsklubben på NH i Linköping igår. Det var ett jäkla velande fram och tillbaka, och klockan elva hade jag krupit ner under täcket i soffan i underkläder och skulle se NCIS. Evo stod i köket och fixade hemmagjorda vitlöksbröd och jag var på myshumör. Men sen ringde Sibbe och tjatade efter många om och men ner mig och vi åkte iväg i en jäkla fart till Linköping för att sluta upp med Jesper och Affe. Eh ja, jag kan summera kvällen i stor fylla, äckligaste shotten ever vid namn Hell (Jespers recept med Fernet, Zambucca, Tequila, Tabasco och svartpeppar!?) funfunfun och precis vad jag behövde. Finaste Evo kom och hämtade mig där på morgonkvisten och idag har jag varit riktigt sliten! Men fan vad kul det var! :) Och NH är dessutom ett riktigt grymt ställe att gå ut på.

Så jag sov till två, la mig i soffan, åkte och handlade med Evo, och btw så är det inte bra att handla dagen efter för då har man cravings efter precis ALLT! Så fyra stora matpåsar blev det. Några timmar senare åkte jag till Lidl igen för att det var någon annan som satt och gnällde vid datastolen att han hade cravings i stället... men söt som han är kan man ju inte säga nej, utan for iväg till affären igen ;) Och nu sitter jag här, helt slutkörd och funderar på om jag orkar gå ut till köket och hämta Kinderchoklad.....?

Okeeej... jag skulle gå in på ls8.se men skrev i stället evo i adressfältet... haha, nej hjärncellerna är certainly not på topp idag!

Gräsänka!

Ja okej, skulle en viss mr E mot all förmodan gå in och läsa rubriken så skulle han väl få en hjärtattack över att jag ser situationen så, men ordet är så förbannat fult och jag har velat använda det så länge så det bjuder jag på! ;)

Nae Evo är alltså iväg på grabbhelg i Grebbestad och kommer tillbaka på söndag. Vilket innebär att jag har hans lägenhet helt för mig själv, huhu! Visst, jag kan ju vara hemma hos mig med, men det är jäkligt svårt att slita sig ifrån hans gigantiska soffa, sjukt sköna säng, 60" tv och perfekta dator att spela WoW på. Jag är dålig, jag vet! Men det är just vad jag har gjort den här dagen. Nördat wow, ätit flötpizza, godis, läst, surfat och glott på tv. Och dagen är inte slut än :) Helt otroligt nog har jag också gått runt och myst med känslan att jag är helt själv, nästan så där så att det pirrat i magen. Fast nu har det ju blivit mörkt ute så nu känner jag mig ensam igen... men det är mysigt ändå.

Miss seriös.

Jag inser att jag har varit helt värdelös på att blogga det här året, och de inlägg som jag faktiskt lyckats klämma fram de senaste månaderna har varit tokdjupa och allvarliga. Men det bjuder jag på, rubriken är ju inte "mitt hjärtas sång" för ingenting och just nu är detta vad mitt hjärta sjunger, eller ja, hummar fram kanske man ska kalla det.

Jag vet inte varför det mesta är så allvarligt just nu. Men jag trodde det förut och tror fortfarande att det är en period som jag helt enkelt måste ta mig igenom för att bli stor. Jag tänker på sätt som jag aldrig tänkt på förut och mitt konsekvenstänk är större än någonsin. Men energikrävande är det och jag hoppas att jag snart hittat min rätta plats.

Svensk sommar!

Hela härliga gänget från midsommar! Riktigt glad över att jag i sista stund bestämde mig för att joina er :)

Annars kan jag faktiskt säga att det har trillat in en hel del jobb på sistone :) BT, Travet, mycket krogjobb, Tinnis i Linköping, Vattenhålet. Och jag är otroligt tacksam för det!

Nytt vägskäl i livet

Alright, dags att ta beslut, igen. Det känns väldigt lustigt att säga detta för att vara mig, men jag är så jäkla trött på att behöva väga fördelar och nackdelar mot varandra för att kunna ta "rätt" beslut. Annars har jag alltid varit den som älskat förändringar, att planera, göra om. Men av någon anledning har dessa beslut blivit så pass seriösa att de nu för tiden påverkar hela mitt liv, och det gillar jag inte alls.

Hehe, jo jag kanske skulle förklara vad det handlar om... både jag och Josie känner att det är dags att flytta isär, skilja oss, separera. Haha, nej vars, men vi har bott ihop i ett år nu och Josie känner att hon vill lämna stan medan jag känner att jag behöver ta mitt boende på allvar och därmed bo själv. Frustrerande med tanke på att jag vill ta ett beslut men verkligen inte orkar. Och allt handlar om det ekonomiska.

Okej, nu ska jag faktiskt räkna hur många gånger jag har flyttat i mitt liv... det borde vara femton gånger, om jag inte har glömt bort något ställe vilket jag säkerligen har. Och då är det femton gånger BORTSETT från de mellanlandningar som man har gjort hemma hos olika familjemedlemmar innan själva flytten faktiskt ägt rum. Ska jag räkna med dom ligger jag på långt över tjugo flyttar. Så nej, jag totalvägrar att flytta på mig igen. Inte direkt det mest ekonomiska beslut jag har tagit i mitt liv, men ibland måste man ju faktiskt bara få göra det som känns rätt. Och jag trivs så jäkla bra i den här stan, det här området, den här lägenheten, att nu boar jag in mig! Det får bära eller brista helt enkelt, men då kan ingen efteråt säga att jag åtminstone inte försökte.

Sedan får jag väl också säga att det inte enbart handlar om pengar. Jag känner mig fast i att jag trivs så himla bra här i Mjölby. För några år sedan trodde jag att jag skulle bo i en större stad, men jag har insett att jag mår bra här. Och jag kan inte riktigt acceptera det heller. Tänk om jag blir fast här?

Kampen mellan vägra-bli-stor-Nathalie och fullt-vuxna-Nathalie.

Dom som känner mig vet att jag är en väldigt intensiv person, och har alltid varit. Mina berg är jävligt höga och mina dalar är jävligt djupa. Så ni kan tänka er vilka rum jag har att spela i mellan. Man kan få så himla mycket ifrån mig när det kommer till vänskap, kärlek, omtänksamhet, glädje, you name it. Men jag är också mycket medveten om att man kan få mycket åt andra hållet med. Jag har så många gånger i mitt liv varit upprörd över att jag inte kan tygla det där, och att jag aldrig har mött någon som får ner mig på jorden och vågar sätta sig emot. Som kan tygla mig, foga mig utan att trycka ner mig. Nackdelen är dock att jag anser att alla som försöker foga mig trycker ner mig... 

Och nu har jag för första gången mött någon som inte tolererar mina allt-handlar-om-Nathalie-fasoner. Kanske borde jag få mer tolerans än vad jag faktiskt får, och visst mår jag helt sjukt dåligt ibland när min inre mentala kamp pågår, men jag är i grund och botten väldigt glad över att äntligen få den här utmaningen. Lära mig att kompromissa, ge med sig, överväga vad som är viktigt och inte viktigt. Men herregud vad frustrerande, jobbigt, psykiskt misshandlande det är! Jag har mött någon som är precis som mig, som inte tolererar några ohövligheter alls, som kan fastna på helt obetydelselösa saker och som vägrar släppa dom, som kan vara helt odräglig, som är förjävla envis, ja ska jag fortsätta? ;) Det är helt enkelt fruktansvärt jobbigt, men jag lär mig så himla mycket av att vara tvingad att sätta det som är viktigast först. Nu låter det som att jag har ett helvete för jämnan vilket jag verkligen inte har, det är snarare tvärtom då jag njuter av varenda dag som går för att jag har letat efter det här så länge. Men mycket fokus hamnar tidvis på just det här eftersom det inte är som någonting annat jag har mött. Och det är svårt när jag borde ge med mig men vägrar, och personen i fråga också borde ge med sig men vägrar. Det är hårt mot hårt och en jävla kamp, men det är väl så man lär sig att bli vuxen? Vissa kamper fallerar jag helt i och återgår till ruta ett som handlar om att Nathalie är fyra år, trotsig och ska ha all uppmärksamhet. Men ibland kommer det en kamp där jag efteråt känner att shit, det här hade jag aldrig fixat för ett halvår sen. Och det är då allting är värt det. När man  växer i sig själv och blir en bättre människa.

Gud så klyschigt. But hey, that's just the way I feel.

Man är ju så felskapt!

Det är ju helt kaiko. Eller snarare jag är helt kaiko! Jag tror helt ärligt inte att det finns någon gräns för hur mycket jag skulle kunna umgås med folk. Jag har sällskap non stop, eller ja, dagtid har jag inte alltid sällskap men varenda kväll och natt och morgon har jag det, och många gånger på dagtid med. Hela helgerna. Så jag hade tänkt att det faktiskt skulle vara skönt att få vara hemma, själv, ikväll och spendera natten i min egen säng. Tycker jag att det är skönt när jag väl sitter här? Pfft, inte ett dugg! Evo är hem-hemma och Josie är i Dalarna. Och jag går omkring här och känner mig hur ensam som helst och tycker synd om mig själv. Inte riktigt vad jag hade planerat kanske. Får bli att bädda ner mig i sängen och kolla på One Tree Hill med katterna.

Annars har väldigt mycket hänt den här veckan. Mycket som fått mig att må riktigt bra. Ett svar har kommit. Eller ja, ett svar av två. Och från början var det två ja som gällde. Nu har ett ja kommit, och det räckte. Det är så stört att det jag inte ens vågat fantisera om nu faktiskt gäller. Jag är livrädd och tiden får se hur jag reagerar på det jag får (och inte får) men jag kommer att få mina svar. Det som jag så badly behöver. Och visst är jag så jävla glad! Luckorus hittar till magen titt som tätt, believe it or not. Mer som hänt är att jag har fått lite roliga ordningsvaktspass dagtid i Linköping i juli, och dessutom har jag via ett bemanningsföretag som jag träffade för första gången idag fått jobb på BT hela nästa vecka! :) Vad ska jag göra? Godkänna och provköra färdigbyggda truckar, haha.

Midsommar ska spenderas med gamla SKUMPA-gänget plus vänner i en stuga i Linköping. Pepp!

13 saker du tänker på när du är full!

Haha, jag skrattar varje gång jag läser den här listan. Den är så jäkla klockers!


1. Jag är inte full, så klart jag kan dricka lite till!

2. Oh my god I'm so hot!

3. Jag kan dansa alla danser, let's try salsa!

4. DJ:n behöver mig och mina musiktips!

5. Jag sjunger skitbra och kan alla texter... perfekt!

6. Tequila? Vilken bra idé!

7. Jag ska bara vila lite...

8. Det är för tidigt att gå hem nu - vem fixar ett morgon-party?

9. Han/hon skulle älska ett snuskigt sms nu!

10. Det är inte långt, vi går!

11. Golvet ser skönt ut, jag ska lägga mig på det..

12. Vem som helst kommer bli skitkåt på mig om jag dansar som en porrstjärna.

13. Om jag inte får den där pizzabiten så kommer jag dö....

Grisar KAN tydligen flyga!

Folk klagar så dant över vädret men fan, jag fullkomligt älskar regn och mörkret som kommer med det. Det är så jäkla typiskt svenskt att aldrig någonsin under några omständigheter kunna vara nöjd. Jag älskar också sol, värme och ljus, men det innebär ju inte att jag inte kan njuta av lite regn.

Livet har legat lite på is de senaste veckorna, men jag är laddad inför att komma igång imorrn igen. Styra upp det med träning, rutiner och jobb. Har det kommit något svar? Ett halvt, lite annorlunda ja, men jag är fortfarande inte ensam trots att the timelimit har nått sitt slutdatum. Det är så stört att jag alltid, alltid, alltid har varit ett kontrollfreak som vill ha det mesta planerat och strukurerat. Ja, inte så att jag inte kan dra iväg på spontana saker, men det som har varit viktigt i livet har jag helt enkelt velat ha stenkoll på. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna undkomma ifrån det, men den här våren har verkligen bankat in i huvudet på mig att jag inte har något val om jag vill vara lycklig. Så, tillslut, efter många om och men kunde jag slappna av och bara njuta av varje dag som kom och gick. Och det gör jag fortfarande. Jag tar inte ut något i förskott, jag varken fantiserar iväg eller ser en mörk framtid, jag bara är och tar tillvara på det som finns här och nu. Låter sjukt klyschigt inser jag nu, men fan vad skönt det är att vara avslappnad och inte få panik trots att jag har kommit in i en längre period där jag inte har full kontroll över min framtid. Helvetet måste ha frusit till is men jag mår bra, väldigt bra. Visst vaknar mitt gamla jag till liv ibland och försöker protestera, men det går snabbt över. Nej jag är så himla tacksam för allt jag lärt mig den här våren. Jag kan jag också!

Nahej, skulle jag kanske ta tag i det här med chokladmuffinsreceptet. Det är någon som är sugen och går och tjatar på mig ;)

Destiny calling

Sitter här ute på Mantorptravet igen i solnedgången. Inget att klaga på alls :) Underbara sommar. Dock går tiden på tok för fort. Herregud, snart ett år sedan vi var därnere på Öland och hade det alldeles för bra. Vad gör man av tiden egentligen? Känns som att ingenting händer men egentligen händer precis allt och lite till.

Och nej, inget svar än heller. Jag höll på att bli galen så jag har helt enkelt slutat tänka. Låtsas som ingenting, som om ingenting finns där alldeles ett steg framåt. Blundar. Precis som jag gjort senaste halvåret. Det lär väl komma som en käftsmäll som golvar mig i helgen, men jag har i alla fall kommit underfund med att it's all worth it, för bättre än så här kan jag möjligen inte få. Jag ska gå ur det här med ett leende på läpparna, tillslut.

The reason is you.

Jag skulle ljuga om jag påstådde att jag inte är nervös. Två veckor eller som minst ett år är en jävligt stor skillnad, och jag kan inte vänja mig vid tanken gällande någon av dem. Två veckor, det är fan ingenting och jag får panik bara jag tänker på det. Så många nätter som jag legat där vaken bredvid och tänkt på just den här dagen som skrämmer mig så mycket, men som där och då också var så långt bort. Jag kommer må skit, jag kommer inte förstå varför, det kommer kännas så förbannat jävla tomt. Sedan har vi ju ett helt år, som minst. Att det ens är möjligt är helt sinnes och jag vågar inte hoppas på det. Det är mer än vad jag någonsin skulle kunna önska mig och om jag får den tiden, nej det är helt stört att ens tänka på. Inte ens den minsta lilla chans fanns för två veckor sedan, men helt plötsligt stod den och knackade på dörren. Jag är så pissigt nervös och på något sätt dyker ibland tanken upp att nej, varför skulle jag få det här? Jag känner mig dum som ens har ett litet hopp om att få leva i en sådan vardag. Det finns så jäkla mycket som jag förr så innerligt har önskat mig men inte fått, så jag förstår inte varför jag skulle få det nu heller och vågar inte tro på att det kan hända mig.

Nej usch, jag vill bara gräva ner mig under en sten och gömma mig där. Blunda för sanningen och totalignorera allt annat som jag hör. Drömma om det som jag nog aldrig kommer kunna få. Jag vill verkligen inte det här. Jag är så jävla rädd.

You had me at "hello".

..och om inom en snar framtid säger vi hej då. Att 9 månader som annars är så lång tid kan vara så kort. Varför går alltid tiden så fort när man allra mest vill att den ska stå still? Jag säger åt mig själv varje dag att "njut för fan medan du fortfarande kan", men det blir bara svårare och svårare ju närmare vi kommer. Jag kan bara inte vänja mig vid tanken att snart är allt det här endast minnen.

20 sanningar om Nathalie Lindblom

Trodde ni att ni kände mig? Well, här har ni mig i ett nötskal. Hur mycket visste du om och hur mycket förvånar dig?


1. Jag är fruktansvärt rädd för att bli sårad och har därmed väldigt svårt för att lita på killar som jag tycker om. Jag intalar mig själv i stället att dom är bad news för att kunna ha en anledning till att lämna dom innan dom lämnar mig, vilket har förstört flera av mina förhållanden.

2. Jag avskyr ojämna siffror varvid exempelvis ljudvolum och inställningsbar temperatur alltid måste stå på jämnt nummer.

3. Jag undviker fortfarande A-brunnar i tron om att dom betyder otur, trots att jag i år fyller 23....

4. Jag tror på andar och att vår själ lever kvar efter vår död. Spöken? Hell yeah!

5. Jag tror på ödet och att allt som händer har en mening. Det finns ett mål som vi är alla är menade att nå, men om vi sedan väljer att gå raka vägen dit eller tar genvägar, senvägar, omvägar, U-svängar, ja.. det är helt upp till oss!

6. Jag är ett kontrollfreak och när jag känner att jag inte har koll på läget oroar jag mig så mycket att jag får fysiskt ont i kropp och själ.

7. Jag är kass på att höra av mig till folk, även till dom som betyder hur mycket som helst för mig.

8. Jag är skitkänslig när det kommer till sorgliga filmer och jag gråter som på beställning.

9. Jag blir väldigt sällan riktigt förbannad, men när jag väl blir det så håller sig folk undan. Jag har ett humör som heter duga och jag kan helt enkelt inte kontrollera mig själv när jag passerat en viss gräns.

10. Jag står för den jag är, vilket jag inte vågade göra när jag var mindre, men numera vet jag hur jävla bra jag är och vad andra tycker om mig spelar därmed ingen roll. Givetvis suger jag åt mig kärlek och komplimanger som en svamp, men skitsnack och dylikt rinner idag bara av mig.

11. Jag har stora sömnsvårigheter på sommaren om jag sover ensam då det är på tok för ljust för mig. Jag får en grym ångest, blir rastlös och känner mig tvingad att gå ut och hålla mig sysselsatt. Men sover jag tillsammans med någon är det inga som helst problem.

12. Det som kan göra mig fullständigt galen är människor som tuggar med öppen mun, och det gäller allt från mat till tuggummi. Det där jävla smaskandet kan göra mig på så sjukt dåligt humör, det är gränsfall till att jag skulle kunna ge dem en käftsmäll enbart för att få stopp på det. I min värld hör det till en bra uppfostran att tugga med stängd mun, något de flesta lär sig från barnsben.

13. Jag kan med lätthet somna till festmusik eller hemmabiosystem om det är oplanerad sömn. Jag kan däremot inte alls sova om det är några som helst ljud omkring mig när det är läggdags, eller om det är tidigt på morgonen och det inte alls ännu är dags för mig att gå upp.

14. Jag vill alltid vara stark i alla andras ögon och avskyr att visa mig svag. Jag gråter inför andra anyways, men jag känner mig så sjukt liten och dålig när jag gör det. Däremot tycker jag själv att sårbarhet är bland det vackraste som finns - när jag hittar det hos andra.

15. Jag har sedan ett år tillbaka börjat drömma om familjelivet med ett hus ute på landet, och för varje dag som går blir längtan starkare och starkare. Jag börjar tröttna mer och mer på tillfälliga och flyktiga kontakter utan vill snarare ha något stabilt och tryggt.

16. Jag kan vara hur förbannad som helst, över saker som jag dessutom har rätt att vara förbannad över, men börjar personen som jag är arg på gråta bryter hela min värld ihop och jag förlåter nästan allt.

17. Jag gick i sömnen, och det ordentligt, när jag var liten och jag gör det fortfarande ibland.

18. Jag blir löjligt till mig när jag ser en riktigt muskulös, tatuerad kille. Jag har varit svag för denna typ av karlar ända sedan jag var, ja minst 12, och jag verkar inte riktigt växa ifrån det heller!

19. Jag älskar att inte vara en typiskt tjejig tjej. Jag jobbar som ordningsvakt som dessutom den enda tjejen i föreningen, jag trivs grymt bra på tunga lagerjobb där nästan enbart karlar jobbar, det finns ingenting jag är rädd för, inga djur jag tycker är äckliga. Jag gillar att bli skitig, rapar, går ibland ut helt utan smink, söker ständigt nya utmaningar, vet vad jag vill. Ja, ska jag fortsätta? Jag tål verkligen inte tjejer som spelar på den oskuldsfulla jag-är-tjej-så-jag-klarar-inte-av-det-där-rollen. Pinsamt!

20. Jag börjar nästan tjuta när någon som inte står mig väldigt nära ger mig komplimanger för någonting. Jag är verkligen inte van vid att få cred från människor som inte räknas som min familj, så när det väl händer blir jag mjuk som jello och vet inte vart jag ska ta vägen.

Ja, jag är en fruktansvärt komplicerad människa. Eller kanske väldigt, väldigt simpel när man väl klurat ut mig? Anyway, this is me. Positivt som negativt. You choose!

Chaos

Jag känner inte igen mig själv. Ändå är just det här så fruktansvärt likt mig. Att inte fatta bättre. Men vad gör man inte för att för en kort stund känna det där som jag sökt så länge?

I only hope it's worth it in the end...

Megamonstertvättberg!

Det är ju lustigt att mitt alldeles egna Mount Everest till tvättberg har kommit att bli större än någonting ur denna värld, bara sådär! Jag har tvättat sedan klockan 7 i morse, klockan är nu halv 5 och det sista är i torkskåpet. Och då finns det ändå grejer kvar som jag borde tvättat... helt stört, karln har lika mycket kläder som jag (om inte mer!) Ligger för tillfället i min säng och känner inte alls för att röra på mig, skulle helst bara vilja sova men träning står på schemat för kvällen.

Jag är alltså fullt levande sedan jag hade min jobba-mycket-vecka. Det var hur grymt som helst att få bygga upp Biltema och vara med på invigningen, och trivs riktigt bra gör jag med!

Alltså, svenskar. Det har ju snöat idag. Och haglat. Och regnat. Solen har varit framme med. Och hela Sverige är i uppror! Huuuur är det möjligt?! Skitland vi bor i! Aaah, eller så kallas detta för vårväder. I förra veckan solade jag med bikini på balkongen, denna går jag med jacka på. Det brukar vara så när våren är kommen, det har hänt förr och lär hända igen. Det är ju precis likadant när första snön kommer och alla svenskar kör av vägen. Go figure! Jag bara mest undrar när folk ska lära sig?

Schema next week

Nästa vecka lär jag troligtvis inte vara så lätt att kontakta, så här har ni mitt schema så har ni i alla fall koll på mig ;)

Måndag: Bygga upp Biltema från 8.00 till omkring 19.00, sedan är det speedway för personalen fram till omkring 22.00 där någonstans. Ska bli grymt trevligt med mat och öl!
Tisdag: Bygga upp Biltema från omkring 8.00 fram till omkring 22.00.
Onsdag: Bygga upp Biltema från omkring 8.00 till 18.30. Sedan är det VIP-kväll för speciellt inbjudna gäster mellan 19.00 och fram till 21.30.
Torsdag: Invigningsdag, Biltema slår upp dörrarna och jag jobbar från 7.00 till omkring 19.30. Sedan börjar jag 22.00 på Vattenhålet och jobbar fram till 3.30.
Fredag: Jobba på Biltema 8.00 till 17.00, sedan parken i Motala 20.30 till omkring 2.00.
Lördag: Jobba på Biltema 8.00 till 17.00, sedan Tranås mellan omkring 20.30 till 2.30.
Söndag: LEDIG! Alltså inte göra många knop alls.
Måndag: Jobba på Biltema 8.00 till 17.00.

Ja, där har ni min monstervecka. Jag är grymt taggad men kommer också vara grymt sliten. Men planen so far är i alla fall att åka hem och sova varje natt. Förut sa jag och Josie att vi skulle sova hos mormor några nätter, men skönt att få komma hem och dessutom slippa ta med så mycket packning. Samtidigt känns det som att jag inte kan planera allt heller då det nog kommer hända en massa oförutsedda saker. Gah, ge mig måndag nuuuu!

Hoffmaestro - Skankin' Rave

Grym spelning av Hoffmaestro!

Jobbade nere på Parkhallen i Tranås igår och som vanligt levererade Hoffmaestro en grym show! Mm, tänk om det kunde vara sånt röj på alla spelningar. Väldigt lugn kväll annars som avslutades på McDonalds med en jäkla massa skratt :)

Har dumpat katterna hemma hos mamma och Josies mamma, vi kommer ju vara iväg hela nästa vecka så bättre att de har lite sällskap och folk som kan gosa med dom. Plus att vi kanske hinner röja upp här lite grann. Jag skulle nog inte kunna leva utan husdjur men fan vad dom stökar ner! Är ju fullkomligt omöjligt att ha ett rent hem.

Har dessutom fått ner alla mina vinterkläder till källaren och fått upp mina sommarskor. Nöjd!

Tro det eller ej, men det känns som att jag börjar hitta balansen på den där jäkla tunna linan som kallas för livet. Jag känner mig betydligt lugnare, gladare, tryggare, och jag är så jävla tacksam för det!

If it makes me happy

Fan vad jag längtar till påsken. Och som vanligt hoppas jag på att få en jävla massa påskägg från er! ;) Nej men våren är verkligen här nu, balkongdörren står öppen och fågelkvitter från nykläckta ekar i hela lägenheten. Isn't it lovely?

Introduktionen på Biltema gick toppenbra, jag trivs ruggigt bra med både folket och arbetsuppgifterna och jag ser fram emot måndag något grymt mycket! Men så kommer det bli en riktigt kämpig vecka också. Upp tidigt, tidigt på morgonen och hemma sent, väldigt sent på kvällen. Blir nog att sova hos mormor någon natt där. Men ni som känner mig vet att jag älskar att gå all in, och detta är verkligen all in!

Annars sitter jag hemma hos bästaste Evo nu och spelar WoW. Go figure, jag höll mig ifrån det i fyra år men ja, nu sitter jag här igen. Att ett spel kan vara så himla fascinerande egentligen! Sötnöten ska förövrigt åka iväg på jobb nu över helgen och kommer hem lagom till måndag då min monstervecka börjar. Kommer kännas knas nu när jag vant mig vid att inte sova ensam, men det som inte dödar det härdar :)

Du får mig att satsa på nuet och blunda för framtiden. But if it makes me happy, it can't be that bad, right?

Nalle Puh är klok!

Han kan ju inte pratat om annat än karlar, huh? ;)

"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."

I'm so fucking messed up

Jag har hört att det är så att bli vuxen. Och om jag inte vill?

Grymt trevlig kväll!

Har haft en riktigt trevlig kväll, först massa skratt till en föreställning av Jonas Gardell med mycket fint sällskap. Sedan en helkväll bakom Black Jack-bordet med Evo och jag måste faktiskt erkänna att jag är imponerad. Han är grymt duktig. Tack för en grym kväll!

I miss you...

Like a prayer

Sitter i soffan med balkongdörren helt öppen och så har den också varit hela dagen. Innebär det att det är vår nu? ATT det gör! :) Sedan fullkomligt älskar jag att det blåser storm ute medan solen lyser. Vårvindar som heter duga får mig alltid på bra humör av någon lustig anledning.

Har haft tvättstuga hela förmiddagen, och märkligt nog så hamnade det även kalsonger och på tok för stora t-shirtar i min tvättkorg. Go figure! 

Nahej, dags att kila neråt för sista hämtningen. Måste hänga kläder på tork häruppe eftersom jag helt plötsligt fick för mycket tvätt... Träning ikväll, och natten spenderas hos Evo. Ett måste då jag inte kommer få sova med honom under de nästföljande tre nätterna. Addicted? Hell no!

I won't sleep tonight.

När jag ser till mig själv hur jag var under gymnasiet så är det egentligen inte mycket alls som har förändrats. Jag tänkte som jag tänker nu, och reagerade som jag reagerar nu. Det finns dock en jäkligt stor skillnad på den jag var då och den jag är nu. Då var jag inte lika skraj för att löpa linan ut, stå för vad jag känner och helhjärtat våga satsa. Någonting hände under de där åren och idag är jag livrädd. Livrädd för att visa mig sårbar och full av känslor. Men samtidigt är det just det jag gör just nu, för att jag har insett att jag måste. Annars har jag ingen chans. Bieffekten är att jag ständigt går omkring med en oro och från och till även ånger. Jag har gett mig in i leken och nu hänger jag på en tunn tråd därute. Han kommer åt mig och det avskyr jag mer än allt annat i livet. Snälla, gör mig inte illa. För du kan om du vill. Jag önskar att du kunde inse hur mycket jag gör annorlunda mot dig som jag aldrig gjort med någon annan. Hur mycket tålamod jag har, att jag idag ler åt saker som jag annars hade blivit förbannad för, att jag sätter mig i situationer med dig som jag är skrämd för. Utmanar mina egna gränser något enormt för din skull. Enbart för att en dag kanske kunna lita på dig. "Sluta tänk så mycket" säger du. Jag kan inte sluta tänka. Slutar jag tänka faller mina murar och  jag går sönder. Ibland vaknar jag upp... och undrar vad fan jag håller på med. Det här är snart över. Vi är snart där.

...och det får mig att undra: är allt det här värt det? Tyvärr är nog svaret ja.

Herregud, VAD sysslar jag med!?

Baby, I like it

Förra veckan åkte ju jag och Josie in för att tatuera oss. Tro fan att jag var pissigt nervös när jag satt där i stolen och väntade på att han skulle få ihop alla grejer. Jag var beredd på att det skulle kännas riktigt ordentligt i och med att jag tillslut valde att sätta tatueringen på underarmen. Meeen... det kändes fan ingenting, haha! Var nästan en skön känsla och jag saknade den så fort det var över. Tatueraren var hur grym som helst så honom lär man välja fler gånger ;) Det har gått fem dagar sen jag gjorde tatueringen nu, och jag blir fortfarande påmind varje gång jag råkar se min arm att, just fan, jag är ju tatuerad! Jag är ruggigt nöjd och det ser hur snyggt som helst ut :)

Har näst intill varit inneboende hos en sjuk Evo sedan i onsdags, har varit hur fint som helst! :) Meeen nu måste jag verkligen hem och tvätta (för det är ju så långt också, haha). Städa vore nog bra med. Och träna. Sånt blir det ikväll! Back to reality. Och på måndag drar det igång inne på Biltema i Linköping. Fint värre!

Nahej, dags att gå och sparka på Evo så vi kommer in till Ikano någon gång.

Turn back!

Jorå, så att... fest i fredags blev det, och festade för resten av våren gjorde jag också, haha. Men det var grymt jävla roligt. Tack för det Evo, Martinsson och Tommie! :) Mycket skratt och alkohol, utgång på Vattenhålet där festen fortsatte. Tummen upp för en toppenkväll! I badly needed it. Måhända en örfil också, Securitas, och fyllesamtal ;) Men det är precis så som det ska vara.

Har gått och blivit lite sjuker, eller snarare förmiddagssjuk för på eftermiddagarna är jag banne mig så gott som frisk! Sitter ute på Travet nu och jobbar men det är hur lugnt som helst och snart dags att dra sig hemåt. Imorrn är det frissan som gäller, får se hur sjuttan jag ser ut när jag kommer tillbaka :)

Jag trivs så jäkla fint. Älskar att få skratta var och varannan minut. Att kunna få en blick med glimten i ögat som får det att pirra inom mig, som säger att jag är omtyckt tillbaka. Och det är just det som skrämmer mig så oehört mycket. Sist jag hade den här känslan... ja, den perioden har helt enkelt satt sina spår i mig. Därför blinkar alla varningssignaler som möjligen finns framför ögonen på mig och varningssirenerna är på högre än någonsin. Stoppskyltar, u-sväng, avfart. You name it. Men fan, det är ju precis det här jag har jagat efter så länge...

Framtiden är nära, väldigt nära

Jag ser verkligen fram emot de kommande sju dagarna! Om exakt en vecka kommer jag sitta nytatuerad (tog bara sju år att göra slag i saken), om fem dagar kommer jag att vara nyfriserad (det är på tiden om jag säger så) om 48 timmar jobbar jag nere i Tranås och om 24 timmar är jag kalas och leker skallbagge med Evo. Jag är jäkligt taggad!

Anledningen till att jag ska vara kalas just imorrn? Well, i april har jag 8(!) ordningsvaktspass och jag lär nog klämma in två croupierpass med. Den 11:e drar jobbet på Biltema igång och sedan är det full fart. Med andra ord vet jag inte hur länge det dröjer innan jag ens kan fundera på om jag har möjlighet att festa :P So tomorrow it is och då går vi all in!

Annars spenderade jag natten hos Hannah varvid vi tog årets Ben & Jerry-oskuld. Innan jag åkte till Linköping behövde jag tvätta, men det ordnade upp sig då jag i stället köpte sex par trosor :P Så vi klarar oss till måndag i alla fall.... Nehej, dags att få sin skönhetssömn(?).

Att vakna på natten och veta att man inte är ensam. Att känna någon annans andetag, någon annans värme. Att inte vilja röra sig för att man är orolig för att väcka honom. Enda gången på dygnet då allting är lugnt och man känner sig trygg. Just där vill jag stanna, för jag vet att snarare än vad jag tror kommer dessa stunder enbart finnas kvar som minnen.

Back on track!

Fy fan vad skönt det är att känna att man börjar hitta sitt rätta element igen. Har varit ur spel ända sedan i oktober men nu, nu har jag hittat den där stigen som leder tillbaka till rätt väg! :)

Förövrigt kan jag ju meddela att jag lär vara rik redan på midsommar. Största skatteåterbäringen jag fått tillbaka hittills, SCORE! En massa jobb trillar också in och ja, jag börjar känna igen mig själv igen (vänta till i sommaren när jag jobbar arslet av mig och det enda jag vill är att vara ledig...)

Sitter hemma hos Evo och diskar(?!), jag vet i fan hur fan vi kom fram till detta igårkväll men jaja, jag kan bjuda på det (någon måste ju ta hand om karln!). Håller på att värma lite sparrissoppa som jag snart ska stoppa i magen också, nomnom! Har kommit in i en icke-lust-att-äta-någonting-period igen, så soppa funkar.

Up, up and far away

Det har varit en riktigt fin helg, kan det bero på vädret måntro? Det har gått riktigt bra på jobbet, har haft fint sällskap och jag är jävligt taggad inför nästa vecka! Going strong och jag hoppas att det fortsätter :)

Viktnedgången är insane också, 1 kg till och jag har gått ner 10 kg från när jag vägde som allra mest i Norrköping ett tag. Men frågar ni mig undrar jag var fan de 10 kilona satt, för jag ser då ingen skillnad?!

Nahej, bäst att slänga sig i duschen, tror inte Evo uppskattar att jag luktar massa svett efter träningen... Big Brother tonight!

Det är så lätt att fantisera

Jag dricker glögg
Med balkong dörren öppen inatt
Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt
Och suga liv ur din halspulsåder
Ja för en doft av sommarens sista dagar
När vinden blåser in ifrån England

Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera
Och jag har kvar av sommarn om du behagar
Om du behagar komma hem från England
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
Nej inte jag
Men dina ord ligger och gnager här dag efter dag

Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur

Att en helt okänd persons kommentar kan sprida värme resten av ens dag. Det är en sådan 
person jag vill vara, som tar sig en liten gnutta stund för att berätta sin sida av saken för någon 
som 
egentligen inte spelar någon roll, och sprida oförberedd glädje.

I'm gonna get there

Jag gillar det här med fika, och att ha en massa folk springandes här. Det är ju lustigt egentligen, när jag och Josie inte hade kaffe hemma, då var det inte en jävel som var här på fika. Men nu den senaste veckan vet jag inte hur många som sprungit här! Så ja, nu är det officiellt: jag och Josie har kaffe hemma, så kom hit för guds skull och roa mig! ;)

Sedan snöar det idag. Well, man är väl rätt dum om man inte trodde att det skulle komma mer snö innan våren är här. Men nu hoppas vi på att det är sista gången, va? Jag längtar till våren och sommaren något så gud (som jag gör varje år vid den här tiden), men den här gången skrämmer det mig också. Jag har helt enkelt någonting dyrbart som jag inte vill förlora.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är med mig. Jag är ur balans och även om jag sakta men säkert hittar fotfäste igen stör det mig att jag tillåter mig själv att komma ur spel. Det är inte okej. Samtidigt vet jag att jag snart kommer minnas tillbaka och tycka att jag hade det förjävla bra, för det har jag. Men allt som hänt sedan i somras har ändå påverkat mig mer än vad jag kunnat ana och än har jag inte hittat tillbaka till mig själv. Det gör mig förbannad att jag inte njuter mer av vad jag har just nu. Men vet ni? Det ska vi ändra på, från och med nu. No more negativa tankar, oro, misstänksamhet. Nu gör vi på att vara naiva, men ack så lyckliga!

I sure know where I've been

I don't know where I'm going
But I sure know where I've been
Hanging on the promises and songs of yesterday
And I've made up my mind
I ain't wasting no more time

Though I keep searching for an answer
I never seem to find what I'm looking for
Oh Lord I pray you give me strength to carry on
'Cause I know what it means
To walk along the lonely street of dreams

And here I go again on my own
Going down the only road I've ever known
Like a drifter I was born to walk alone
But I've made up my mind
I ain't wastin' no more time

I'm just another heart in need of rescue
Waiting on love's sweet charity
And I'm gonna hold on for the rest of my days
'Cause I know what it means
To walk along the lonely street of dreams

Peppa!

Hey, I'm a believer..

För tre veckor sedan kom jag och Josie hem efter jobbet mitt i natten och la oss i min säng. Där och då insåg vi att japp, we've hit the hard rock bottom. Det var en jävligt tuff natt och dag därpå, men vi visste att det fanns bara en väg därifrån - och det var uppåt.

Mycket har hänt sedan dess, och mycket försiggår ständigt i mitt huvud. Men fan, igår hade jag den bästa dagen på länge! Vaknade utvilad med en fin flimt, åkte ner till stan för lunch med mamma. Träffa pappa en sväng, sen hem igen för en riktigt trevlig fika som snart ska göras om. Var effektiv hemma innan jag gick över till Lise-Lotte för att fika igen och gosa med sötungen Dewin, med honom kan man bara inte vara på dåligt humör. Under tiden där fick jag en underbar nyhet (jag vill inte ta ut något i förskott), men i med största sannolikhet har jag fått jobb på nya Biltema i Motala! Så jävla awesome! Sedan åkte jag hemåt igen för ytterligare en skön fika med behövligt prat innan jag begav mig iväg på ov-jobb, där jag även där i efterhand fick grymt fina nyheter. Mm, jag behöver nog inte oroa mig för att jag kommer vara sysslolös i sommar... fan, det börjar ju låta som mig igen! :D

I knew I wouldn't forget you, 
and so I went and let you blow my mind 
I knew when we collided, 
you're the one I have decided who's one of my kind 

Dags att laga till lite mat, även om jag har noll matlust, och sedan tagga till inför croupierjobb på Vattenhålet ikväll :) Och hörrni, jag tror jag sakta men säkert börjar återfå kontrollen...

Fettisdagen

Vem kan låta bli att fira den? Ja inte jag och Josie i alla fall, så vid fyra åkte vi iväg tillsammans med Evo till Väderstads Konditori och shoppade semlor. Nomnomnom!

Annars rullar dagarna, jobb och livet på. Börjar känna mig riktigt hemma som ordningsvakt nu och det är så grymt jävla skönt. Jag börjar få ordentlig koll på hur jag funkar, reagerar, tänker och därmed kan jag också påverka mitt sätt att arbeta. En trygghet både för mig och mina kolleger. Jag ångrar inte en sekund att jag tillslut, tillslut beslutade mig för att tacka ja till ov-utbildningen. Herregud, tänk om jag hade sagt nej?

Haha, ett av mina inlägg på Lunarstorm var helt klockrent. Det stod: "Men det är ju jag i ett nötskal: nojig. Måste sluta med det där..." Eeeh, ja. Fyra år senare och det är still me in a nutshell! Betyder det att jag VERKLIGEN borde ta tag i det?!

Framtiden skrämmer mig, på många olika sätt. Ena sekunden vill jag virvla runt som en virvelvind, röra runt i folks liv, aldrig kunna veta var man har mig eller vad jag är på väg att göra härnäst. Kanske lämna stan, länet, varför inte landet? Andra stunden vill jag vara den där trygga tjejen som man inte behöver fundera över eller försöka förstå och klura ut. Just nu skiftar jag ständigt mellan de två olika och jag tycker inte att det är konstigt att folk inte riktigt kan läsa mig. Samtidigt finns det saker som jag inte heller vill erkänna för mig själv och livet känns mycket lättare om jag fortsätter förneka skiten, trots att det nog egentligen inte alls är lättare. Jag vet helt enkelt inte vilka vägar jag ska ta just nu och ibland känns alternativen många, ibland känner jag mig trängd. Jag är nog fan schizo! 

Bittersweet nostalgia.

Lunarstorm har legat nere sedan i somras, och därmed har jag heller inte kunnat komma åt alla de blogginlägg som jag skrev under gymnasieperioden. Ska jag vara ärlig var jag rädd för att de var long gone, men inte då! :) En ny version av Lunarstorm är uppe - med den utmärkta funktionen att man kan kopiera över hela sin gamla användare till den nya sajten. Lycka för mig! Haha, ja det kanske verkar som en liten grej att glädjas över, men ni som känner mig vet att skrivandet alltid har varit min känsloventilation och därmed är mina inlägg i allra högsta grad också en del av mig och min identitet.

Så vad pysslar jag med nu? Jag har börjat skriva ner alla inlägg för hand så att de så småningom kan joina alla andra miljoner böcker med gamla inlägg. Call me crazy men det är terapi för mig att sitta och skriva, det gör mig lugn, och samtidigt kommer jag kunna sitta och asgarva åt min ungdomstid när jag är 70! :) Men allvarligt talat så är det så himla fint att läsa igenom sorger, lycka, problem, killar, fester och allt annat som hände när man var tonåring going vuxen. Det är värt mer än pengar.

Och det är sjukt att tänka tillbaka till hur mitt liv såg ut då, och hur det ser ut nu. Problem som jag har idag känns helt plötsligt inte lika akuta längre och allt som jag ständigt förstorar upp blir nästan obefintligt. Man får ett helt annat perspektiv på saker och fan, visst längtar jag tillbaka! Haha, ja vem vet.. en dag kanske jag sitter och skriver av alla inlägg här (herregud, det lär ta forever...)

Men nej hörrni, nu ska jag faktiskt krypa ner och hoppas att jag somnar snabbt. Why? Jag vill att det ska bli imorrnkväll snart för då ska jag och Josie på singelkväll på Harrys! :) I badly need to komma ut...

A million questionmarks

Det känns precis som att jag har kommit in i någon slags dvala och jag känner mig allmänt otillfreds. Det kan säkert bero på tiden på året men det är frustrerande att trots att det ständigt händer saker omkring mig så är det ingenting som får igång mig så där som bara jag kan gå igång. Jag har inte en aning om vad jag söker efter och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att jag bara borde chilla och rida ut vågen. Men jag är så van vid att ständigt veta vad jag vill, vad jag är ute efter och vilka mål jag ska nå, men allting är just nu stiltje. Jag hittar helt enkelt inga svar någonstans, oavsett vilket område av livet jag försöker förstå.

Jag vet att våren är på ingång och att spralliga Nathalie snart kommer att infinna sig igen, men jag saknar mitt glada jag som ständigt längtar efter framtiden medan jag i allra högsta grad lever i nuet. Allting runt omkring mig är som miljoner små frågetecken och de blir bara fler och fler. Jag vet ju att jag har det jäkligt bra så varför kan jag bara inte njuta av tillvaron och vara lycklig?

Låt som går varm just nu!

Sedan kan ni ju tänka er att jag springer omkring här hemma och sjunger högt med i refrängen... Vackert, huh? ;)

If I could reach the stars, I'd give them all to you

Jag har alltid älskat att inte ha några rutiner i mitt liv, att inte veta vad som kommer att hända dagen därpå och inte ha en aning om vad jag kan förvänta mig. För inga förväntningar innebär för det mesta positiva överraskningar. Men jag måste faktiskt erkänna att det har börjat slita på mig en hel del. Jag längtar efter lite fasta rutiner, trygghet och ja - att ha förväntningar.

Jobbet på Green Cargo trivs jag bra med, men det är på tok för långt för att pendla så jag var iväg på en annan arbetsintervju idag och ska söka mer jobb imorrn. Synd med tanke på att timlönen därute är grymt bra, men det är helt enkelt för jobbigt och då är det inte värt det. Sedan är ju idén att jag så småningom ska hitta ett vettigt jobb här i närheten så jag hoppas att det är dags snart. Skulle egentligen ha jobbat i morgon men jag valde att tacka nej, har sovit på tok för lite i över en vecka nu (även om det lätt har varit värt det..) så ska strax krypa ner med en film och sova hur länge som helst!

Det är ju jävligt ironiskt att det man motarbetar som mest, förnekar, tränger undan och ignorerar, ändå lyckas hoppa på mig, få ner mig på knä och längta efter mer. Hur fan är det möjligt? undrar jag. När man verkligen jobbar för att det inte ska hända. Jag älskar det precis lika mycket som jag hatar det. Jag är fan livrädd. Men det är så fantastiskt jävla underbart... och jag fattar ingenting.

Sedan finns det saker som jag verkligen inte förstår. Desperation. Det är just det som lyser igenom dessa handlingar och det är inte vackert. Jag kan unna allt i världen för det som jag verkligen bryr mig om, och just därför blir jag förbannad. Hur tänker man? Det funkade inte med mig och det är av en given anledning, så det lär inte sluta vettigt när man försöker samma sak igen. Så många olika sätt som man kan värdesätta livet på, men det här är inte ett av dem. En sådan här grej ska vara äkta, ärlig och livslång. Inte desperat för att man är rädd för vad som komma skall. Man kan inte undvika det ändå, och det hela sker enbart snabbare när man gör allt för att försöka förhindra det. Du om någon borde veta det. Jag trodde högre om dig än så här. Du har gjort mig besviken. Och jag är om möjligt ännu mindre ledsen för att det slutade som det gjorde.

Hear me screaming, see me bleeding

Det är verkligen inte bra med sömnbrist, saker som jag vanligtvis lyckas blockera och hålla inom mig bryter sig igenom mitt skyddsnät och ut till det offentliga. Samtidigt är det så jävla skönt att få ur sig saker som man så länge gått och grubblat, stört sig, varit förbannad på. Visst ångrar jag varenda gång det händer att jag inte kunde hålla käften, men vad fan, det är ju in the end exakt vad jag känner och tänker vare sig det är idiotiskt eller inte. It's me. Det är så jag funkar. Take it or leave it.

Ja, ni märker själva att idag väller allt ur mig. Så vill ni ha ett brutalt ärligt svar på någonting så är det idag ni ska fråga. Imorrn är jag säkerligen på topp igen. Men just idag är jag så psykiskt trött.

Ofta undrar jag varför jag fan håller på. Varför jag ger vika. Varför jag låter någon få mig göra saker som jag inte skulle göra för andra. Vad har jag att hämta, egentligen? Eller jo, innerst inne vet jag nog. Den som verkligen kan spelet får mig så jävla lätt ur balans. Och jag undrar om det är värt det. För varje dag som går tvivlar jag mer och mer. Samtidigt är jag så nyfiken, men när jag inte får någonting tillbaka blir jag rädd och flyr. Ja ni, vem fan vill vara komplicerad egentligen? Hur ska folk kunna förstå att de utvalda småsaker som jag gör i vardagen egentligen inte alls är vardag för mig vanligtvis? Det är ju inget mysterium att folk inte förstår mig när till och med jag själv tycker att mitt psyke är fullkomligt ologiskt. Samtidigt är jag jävligt rädd för att få reda på svaret till varför jag inte kan sluta.. och just därför undviker jag att fundera på det.

För många skulle den här situationen säkerligen inte ens utgöra ett problem, men för er två som står mig närmast är det verkligen inget mysterium, snarare ett givet faktum. Och visst, ofta ler jag tillsammans med dem åt det hela.

När vi ändå håller på kan jag berätta att jag kände mig så jävla otillräcklig i fredagsnatt. Det var väldigt länge sedan jag kände just den känslan, men för ett dygn var den tillbaka igen. Jag har alltid varit sådan att av alla människor omkring mig är jag den som ställer högst krav på mig själv. Dock så upplever jag det hela som att det är andra som ställer dem, när det i grund och botten är jag själv. Det hela resulterar i att jag känner att jag inte duger, att jag borde vara tio gånger bättre än vad jag är. I allt. Jobb, vänner, killar, framtid, you name it. Jag vill så förbannat jävla mycket men jag lyckas inte visa vem jag är, hur mycket jag kan och hur sjukt bra jag är! För jag vet att jag är förbannat jävla bra, jag lyckas bara inte visa omvärlden det.

Nej ni, det kanske är dags för mig att krypa ner under täcket och sova mig till samma glada, pigga, spralliga Nathalie. Nu har jag för första gången på länge släppt ut en stor dos av känslomässiga Nathalie. Vi väntar ett tag till nästa gång, va?

I want some more. What are you waiting for?

Jag har alltid trott på ödet, att allt som händer har en mening och om någonting är menat så går det inte att undvika. Just därför har jag alltid trott på stjärnfall och att önskningarna går i uppfyllelse (såvida önskningarna är någorlunda realistiska). Så när jag stod utanför Evo för två veckor sen och väntade på att han skulle komma ner och öppna så såg jag ett stjärnfall precis ovanför min och Josies lägenhet. Vad önskade jag mig? Att jag skulle få ett jobb i januari. När det blev den 25:e och jag fortfarande inte hade ett jobb började till och med jag tvivla på att det skulle funka, haha. Men den 27:e var jag på intervju och den 31:a skrev jag på avtalet. Så numera jobbar jag som konsult på Logent och hade mitt första arbetspass igår ute på Händelö i Norrköping :)

Det finns någon. Någon som har kommit att stå mig varmt om hjärtat och det skrämmer mig något fruktansvärt. Det är ju lustigt att det aldrig blir som man planerar. Och att jag aldrig kan erkänna för mig själv förrän efteråt att jag nog är rätt lätt att påverka ändå.

Mörbultad!

Jag är fortfarande dyngtrött efter helgen som minst sagt var i ett slag för sig. Jobbade i 7 timmar på Södra-cupen som gick betydligt snabbare än vad jag trodde att det skulle göra, och åkte sen ner till Vattenhålet för att vara social och vänta på att Josie skulle sluta. För första gången på... eh, ja för första gången någonsin under de fem åren jag jobbat där så var det en hel del ögongodis ute. Jag trivdes!

Natten sedan ska jag inte ens gå in på... den mest insane natten jag varit med om på år. Jag har blåmärken och ont i käkarna, blåmärken och ont i låren samt jäkligt ont på nyckelbenen. Dessutom var jag närapå att behöva köpa en ny möbel till lägenheten... men jäkligt roligt så här i efterhand och jag fick mig x antal skratt där fram på småtimmarna. I och med att jag sedan några dagar innan även hade blåmärken på händer, underarmar och överarmar så ser jag numera ut som en färggrann jagvetintevad. Men det bjuder jag på! :)

Just nu ligger sängkläderna i tvättmaskinerna och Josie dammsuger. Ikväll ska jag ut till Travet och jobba som ov så korsordstidningen, energidrickan, téet och kexchokladen är med. Kommer med andra ord sitta ute i Busan och gosa! :)

When you call my name, it's like a little prayer

Ikväll är det ov-kläder som åker på. Södra-cupen och jag ska vakta i Lagmanshallen. Kommer nog bli riktigt nice :) Igår var jag fyllechaffis åt pappa vilket innebar 20 onyktra (okej, skapligt tokfulla) BT-arbetare och en nykter Nathalie. Var även iväg till City Gross med Evo som var som ett barn på julafton. Stora världen ;)

Mm, just nu önskar jag att jag kunde stanna här i 22-årsåldern i några år. Mig gör det absolut ingenting om jag blir 22 typ fyra gånger till. Jag trivs med allt omkring och jag vill inte riktigt bli äldre för tillfället. Men tiden går ju så jävla fort... och jag vet inte vad jag ska göra av den! Finns så otroligt mycket som jag vill testa, göra, prova, men jag kommer inte ifrån att jag just nu inte vill ha några förändringar i tillvaron mer än ett nytt jobb. Jag vet, dessa två går inte ihop! Men jag värdesätter så jäkla mycket att trivas med livet, så när jag väl gör det vill jag inte riktigt slita mig till något nytt.

Heaven nor hell

Fråga mig inte varför men dagarna har flutit på utan en tanke att kika in här. But now I'm back! Igår åkte allt julpynt ner för att i stället släppa in lite vår i lägenheten, det som är kvar nu är att byta sängkläderna sedan är allt gone :)

Vad har hänt sedan sist? Allt möjligt men ändå ingenting. Har jobb på g som känns fantastiskt bra, men jag förväntar mig ingenting förrän jag har fått säkra svar. Ordningsvaktsjobbet rullar på och jag trivs. Uppskattar mer och mer för var dag som går hur jäkla bra jag har det som bor tillsammans med Josie. Nya planer görs och kanske, kanske sticker vi långt upp i landet till hösten, men vi får se.

Annars har tankarna spunnit runt riktigt ordentligt den senaste månaden. Jag undrar vad jag sysslar med, jag undrar vad fan andra sysslar med och när jag borde inse faktum. Frågan är bara vad faktum just innebär. Är lite svårt att försöka inse något som man inte vet vad det är. Ändå försöker jag. Samtidigt är jag ung och kan leva mitt liv precis hur jag vill utan ett större konsekvenstänk. Det jobbiga är dock när konsekvenserna slår tillbaka mot mig... meeen jag vet att en dag kommer jag ändå garva åt det, precis som jag gör idag åt det förflutna :)

Sommarlängtan

Julen är över nu och då börjar det krypa i kroppen igen. Så vad passar bättre än en jävligt skön sommarlåt? ;)

Love life!

Sedan är det ju så att ofta när man ligger där på tok för trött för att egentligen kunna sova så spinner tankarna och man kan inte väja för de innersta som man annars lyckas ignorera och förneka. Jag känner igen det här men det funkar bara inte. Ändå så älskar jag det leende som jag har på mina läppar och inte får bort. Det är jävligt lustigt egentligen och ironin är större än någonsin, ödet har verkligen sina kringelikrokvägar.

Det är sällan jag känner mig svag, men när det kommer till ett område i mitt liv har jag känt mig bortkommen. Det har dock börjat ändras nu och jag känner mer och mer hur stark jag är och att jag borde vara stolt. Det här är mitt liv och den jag är, jag fixar det och mer därtill. En av de starkaste sidorna jag har är att kritisera mig själv, sträva efter att alltid kunna bättre och inte njuta av det som jag faktiskt åstadkommer. Men ibland kommer det stunder då jag ser mig själv och allt det jag hittills har gjort.

Slowmotion

Sitter och gnuggar ögonen titt som tätt, gäspar och stirrar. Jag kan säga att det här inlägget inte går snabbt att skriva, måste stanna upp och tänka för varje mening som jag skriver. Ni kan med andra ord tänka er att jag är skapligt trött! ;) Dessutom stör jag mig på att det nyss ramlade ner ungefär en miljon barr i min dator och tangenterna därmed inte beter sig som de ska.

Vaknade upp igår (känns som flera dagar sedan), gjorde mig i ordning och åkte sedan till Josies mamma för trerätters nyårsmiddag. Tokmysigt och väldigt gott. Fika hos mamma, hämta bil och sedan hem och tagga inför jobb i Tranås. Kvällen där förflöt på bra, lite småtjaffs som vanligt men ingenting som inte löste sig på ett eller annat sätt. Fick till och med min nyårspuss, om än några timmar senare :) Efteråt var det lite personalfest på annat håll och jag trillade i säng halv 8. För att sedan ofrivilligt slå upp ögonen vid halv 11 idag. Då kan ni tänka er att allting tar lite längre tid att fundera ut idag. Så just därför åkte jag och Josie till City Gross för att storhandla. Jag har inte en en aning om vad jag fick med mig hem....

Kommer bli en lugn kväll framför tv:n med film (kan säga att Josie redan har slocknat här bredvid). Har varit och fikat hemma hos mamma samt lämnat bilen så nu finns det inga fler måsten för idag. Längtar till sängen!