You had me at "hello".
..och om inom en snar framtid säger vi hej då. Att 9 månader som annars är så lång tid kan vara så kort. Varför går alltid tiden så fort när man allra mest vill att den ska stå still? Jag säger åt mig själv varje dag att "njut för fan medan du fortfarande kan", men det blir bara svårare och svårare ju närmare vi kommer. Jag kan bara inte vänja mig vid tanken att snart är allt det här endast minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar