(O)kontrollerat kaos!

Så flummig, glömsk och förvirrad som jag varit på siståne har jag nog aldrig varit. Glömmer än det ena än det andra. Trodde att det var två veckor kvar på praktiken, men det var visst tre! Mycket positivt förvisso då jag behöver lite mer tid. Andra saker som jag glömt har inte varit lika positiva. Som att posta brev :P
Framtiden är ett enda stort kaos. Och det är nog inte ens ett kontrollerat kaos. Jag ville inte plugga till hösten. Men nu när jag börjar se möjligheter till att faktiskt jobba i höst så blir jag besviken och vill plugga i stället. Schizo! Jag är nu inne på arbetsterapeut, sen lågstadielärare. Men jag ska söka jobb som kriminalvårdare också. Och de har erbjudet mig en extratjänst som lagerarbetare. Och var sjuttan ska jag bo? Ska jag plugga och kommer in på utbildningen så är det inte helt omöjligt att jag flyttar till en större studentbostad trots allt. Gratis på sommaren och en del av studentlivet. Samtidigt vill jag ju ha en egen, riktig lägenhet men är svårt att hitta en som ligger bra med tanke på jobbet för Cherry. Puh, en dag i taget.. man får se var livet leder en. Men svårt när man vill ha kontroll!

Jaja, våren är i alla fall här! Lämnade min vinterjacka i Norrköping förra veckan så nu är det kört om vintern kommer tillbaka. Köpte ju vårskor för några veckor sen (som jag flitigt använt) och en tunika. Igår köpte jag en till härlig tunika, som jag sitter i nu, en alldeles underbar somrig t-shirt (som mamma köpte till mig i stället fär ett påskägg) och.. och.. och.. ett par jeansshorts! Gud som jag längtat! Hade ju ett par på gymansiet/början på universitetet men de slet jag sönder (de blev för små helt enkelt men vi skyller på slitage!) Nu, tillslut, har jag hittat ett nytt par som jag fullkomligt älskar. Ni som känner mig vet hur kräsen jag är när det gäller jeans, byxor, shorts och kjolar. Men nu jäklar har jag två par nya jeans och ett par nya jeansshorts. Bara kjolar kvar nu då!

På fredag är det OV-jobb igen i Motala. The Hub Caps, Black Jack och Wahlströms. På en långfredag. Så det lär nog bli kaos. Men kontrollerat kaos hoppas jag på. Inte okontrollerat. Kom annars på att det vore ju bra att vara försäkrad när jag jobbar. Vilket jag inte riktigt är. Men har beställt blanketter från SFO nu så förhoppningvis är det snart fixat. Ni får hålla tummarna för att jag får en lugn fredag ;)

Vi är som fiskar, fiskar som viskar..

Jobbet på Otten gick bra med tanke på omständigheterna. Jag fick mig en hel del skratt, blev kvar längre än vad jag hade räknat med men tycker ändå att det gick fint. Spel hela kvällen så ingen vila där inte! Dessutom ställdes ju klockan om så blev en timme mindre där, inte fy skam. Alltså är det betydligt ljusare nu på kvällarna och det kan man ju inte direkt klaga på ;) Dock hänger inte min hjärna med och när klockan är 8 tror jag fortfarande att den bara är sju.

Annars så var det ju årsmöte igår. I väg på bussen mot Motala för att träffa alla goa. Jag åt en massa smörgåstårta ikapp med killarna också så kan säga att jag rullade hem till mormor sen. Där hade mormor gjort mat till mig med efterätt till, ja det var bara att hugga i där med.

I och med att jag hade glömt att posta cherry-kuvertet med alla rapporterna i så var det bara att bege sig mot Norrköping idag igen för att posta skiten. Jag tog dock med mig Hannah för att gå till Våffelmakariet och äta(!). Det är alltså Smultronstället i Söderköping som har Våffelmakariet i Norrköping. Då kan ni tänka er vad för slags våfflor jag pratar om.... och när jag kom hem hade mamma gjort pyttipanna.

Behöver jag äta något mer resten av veckan? Skuulle inte riktigt tro det... Men trevligt har det varit! ;)

One less to go...

Så var det dags för att förnya cerifikatet för Cherry. Och hör och häpna - det gick vägen! Jag satte det på 30 min (jag hade räknat med att vara där tills jag började mitt pass på Otten, alltså 7 timmar!) Haha, nej skämt åsido så gick det över förväntan. Skönt att ha det bakom sig, i alla fall i ett år framöver. Sedan är det ju dags igen :P

Så snart är det dags för jobb på Otten. Och det känns faktiskt helt ok. Jag vet inte varför, men någonting är det som har ändrats. Men visst, det kommer nog vara kämpigt nästa helg jag är hos mormor i Motala och ska sätta mig på den där jäkla bussen igen. Jag verkligen hatar att åka buss - speciellt när den tar en timme och då är jag bara halvvägs framme! Snart är dock praktiken slut och då är jag tillbaka i Norrköping igen. Med lite vemod måste tilläggas, jag har trivts ruggigt bra hemma hos mormor. Jag har liksom kommit ifrån allting och fått ett break från det mesta när jag varit där.

I morgon beger jag mig mot Motala och årsmöte med Motala Polisdistrikts Ordningsvaktsförening (präktigt namn, huh?) Det ska faktiskt bli riktigt intressant det här!

Nej, nu måste jag fortsätta heja på Kalle Moraeus i Körslaget innan jag börjar tagga inför jobb ;)

Step by step

Herregud, varifrån kommer all trötthet? Ska man inte bli piggare när våren är på intågande? Jag har någorlunda sovrutiner nu men inte är jag mindre trött för det. Frusen som få har jag varit i flera dagar nu också. Och det är ju inte det att jag är sjuk heller..

Personalmötet och bowlingen igår var riktigt skoj - sånt som behöver när man är trött på att jobba och inte riktigt orkar. Första serien vann Gabbie, andra vann jag och tredje vann Emma. Jag måste dock tillägga att sista serien spelade knappt Emma utan det var jag och Gabbie som latjade runt och bland annat kastade klotet med vänsterhanden - och ändå vann vi på Emmas serie, haha!

Så imorgon får vi se om jag åker in för jobb på Cherry - hopefully not. Behöver jag inte åker jag nog iväg till en avlägsen vän uti skogen och bara mår bra lite grann. På lördag är det dags för croupier-cerifikat igen, ni vet det där som man var tvungen att klara för att få jobba på Cherry. Den här gången ska man visa att man har blivit snabbare och bättre. Haha, ja vi får väl se hur det går... håll tummarna för mig! På kvällen sedan är det jobb på Otten och för en gångs skull är jag lite taggad för att jobba :) Men sedan är jag ju i Mjölby också så det innebär en hälften så lång resväg, lyckligtvis nog!

Har fått ett samtal på telefonsvararen från Logistisk Entreprenader, det var om något lagerjobb och de ville "gärna komma i kontakt med mig". Så vi får väl se vad de har att erbjuda... Sedan måste jag skriva lite artiklar för redaktionen. Meeen efter det ska jag äta massa god glass med mamma, var någon glass med cookiebitar i och sedan strawberry cheesecake. Nomnom! Man måste få unna sig när livet är ett (o)kontrollerat kaos.

Wilma och Tindra

Den översta bilden är fina Wilma, min och mammas älskade katt som hade två extra-tassar. Vi tog ju över henne från en tjej som sa att Wilma var ett halvår gammal och var en väldigt blyg tjej som hade haft det tufft. Jag och mamma hade henne sen i tre år innan hon plötsligt blev jättedålig och gick bort på samma sommardag som morfar. Då fick vi veta att hon var omkring 15 - 20 år och hade fått njursvikt.

Lilltjejen här nere är Tindra. Vi hade våra andra två katter, Maja och Selma, ensamma i rätt exakt ett år innan vi bestämde oss för att skaffa en tredje kompis till dom. På något sätt känns det som att de ska vara tre stycken tillsammans. Tindra är bara ett halvår nu, men för varje gång jag ser henne så inser jag att hon kommer växa upp och bli en Wilma.

Hon är så skrämmande lik henne att jag faktiskt tror att det är Wilma som lever ett nytt liv nu - ett bra liv! Ljussättningen är lite olika på bilderna så det är svårt att fånga deras rätta färg.. men ni kan ju exempelvis se de två breda ränderna med de två mindre ränderna i mellan som båda två har ovanför ögonen. Varken Maja eller Selma har dem, men de här två älsklingarna har exakt likadana.

Endast nr 225 i bostadskö!

Ja det var vad min kära mor fick höra när hon ringde på en lägenhet åt mig som jag var intresserad av att åka och titta på. Det var 225 stycken som hade gjort en intresseanmälan före mig. Hmm... jag borde kanske börja ligga i lite. Iofs var det en jäkligt fin etta med sjukt billig hyra. Jag kan ju alltid plocka en tvåa med 5000 kr i månadshyra som är ledig nu direkt.... NOT!

Jag lunchade med min käre far på Gusto innan jag begav mig till biblioteket för att fota ett gäng förståndshandikappade som anordnade en egen Melodifestival. Det var riktigt skoj och underhållande att se men jävlar vad svårt det var att fota dem! Tanken var ju att artikeln skulle publiceras som en kort text med många bilder... meeen det blir nog tvärtom där ja. Missförstå mig inte, jag älskade människorna för de var så härliga - men tänk er 5-10 pers som springer omkring och flaxar med armarna. Det blir inte speciellt bra kort. Dessutom var ljuset riktigt dåligt och jag kunde inte använda blixten då folk satt i en stor, tjock ring = ljuset reflekteras mot folks bakhuvuden. Alltså ingen blixt + zoom = människorna måste stå någorlunda stilla för att de inte ska bli suddiga. De här människorna stod inte stilla. Inte någonstans. Och jag förstår dem: hade jag hört en massa bra musik hade jag också studsat omkring som en boll! (Det gör jag ju faktiskt varje gång jag går ut på krogen...) Så alla mina 60 kort består av antingen ryggar, skarpa bakhuvuden eller suddiga kroppar. Min redaktör får nog tänka om helt enkelt.

Det är förövrigt egentligen lustigt hur fort man kan känna av på folk om de är trevliga eller inte. Det är ju så överallt i vardagen, men just när jag är ute och gör veckans fråga märks det som tydligast. Jag hinner se på dem under den korta tiden jag säger "Hej, jag kommer från Östgötatidningen och är ute och gör veckans fråga...." om de kommer att säga ja eller nej, om de är glada eller sura eller bara kommer att vända mig ryggen och gå. Det är däremot på avstånd svårt att avgöra hur de är. I början plockade jag ut dem som jag trodde ville vara med - men jag hade oftast helt fel. De som jag inte trodde skulle vilja vara med men frågade ändå ställde oftast upp. Haha, vilket bra omdöme jag har om folk... nu plockar vi hejvilt!

Oj, klockan är fem.. dags att gå hem för dagen. Insåg för någon minut sen att - fan, jag har ju 5 veckors semester från Cherry i sommar! Det hade jag totalt glömt bort. En mycket trevlig överraskning ;) Nej nu måste jag kila.. höres kanske av senare ikväll!

Touch it, bring it babe

Jag vet inte varifrån tröttheten kom, men jag är verkligen grymt trött. Fast det är väl inte så konstigt kanske med tanke på allt som händer runt omkring.

Har varit en riktigt grymt skön helg. Jag har inte gjort någonting vettigt alls! Fredag- och lördagkväll framför tv:n hemma hos mormor, idag kom även mams på besök och vi åkte till ÖoB och Ica Maxi. Sedan hem till mormor, åt fläskfilé, pommes, rödvinsås och bearnaisesås... nomnom. Det toppades med glass, marshmallows och chokladtopping. Jag är mycket mätt. Men mycket nöjd.

Sitter nu hemma hos mams i Mjölby. I morgon är det praktik som gäller. Jag ser fram emot onsdag då det är personalfest med Cherry :) Vi ska iväg och bowla på Hugo så det kommer nog bli riktigt skoj. Och precis vad jag behöver.

Annars kan jag inte med ord säga hur mycket jag längtar efter att hitta min framtida lägenhet. Vill ju flytta i juli/augusti så det är snart dags att börja lämna intresseanmälningar. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det dyker upp en lägenhet som jag känner är rätt. Jag kan heller inte beskriva med ord hur kul det ska bli att få FLYTTA! Få ordning och reda på ens ägodelar igen. Inreda och göra fint. Få mer plats! Ah, det kommer så nice..

Det är inte lätt när det är svårt..

Jag är så trött idag. Energin är nog körd i botten. Jag känner att mitt sinne inte riktigt är med mig. Jag är på en plats men mitt medvetande på en annan. Hur länge ska det vara så här? När jag ska hinna ifatt mig själv? Jag önskar att allting bara kunde gå tillbaka till att vara normalt. Men sedan frågar jag mig: när var någonting normalt senast? Jag tror inte att jag har haft kontroll sedan förra våren. Känns som att det bara är att vänja sig vid tillvaron..

Idag hade jag det största luckoruset som jag haft på länge. Givetvis handlade det om jobb. Jag hade siktet inställt på att jag var tvungen att åka in och jobba. Och jag ville verkligen inte. Ville bara stanna här hemma hos mormor, ha filmkväll, äta gott, ta hand om mig själv och bara finnas. Inte behöva tänka. Hela min kropp skrek bara "Neeeej!", men måste man så måste man. Kan ju inte sätta jobbet i skiten för att jag är inne i en period där jag varken vet ut eller in. MEN, underbaraste, fantastiska Tim tog mitt pass i sista minuten. Tro mig, jag kände glädje i varenda cell i min kropp. Ni kan nog inte förstå, men just nu är varenda sekund hemma i lugn och ro värt guld. Jag vet inte riktigt hur det blev så här. Men förhoppningsvis lugnar saker ner sig när praktiken är över och jag vet till vilken lägenhet jag kommer att flytta i sommar. Å andra sidan känner jag mig själv.. och en lugn vardag finns bara inte. Trots att jag vill.

Nu sitter jag och mormor och kollar på Körslaget. Gissa vem jag hejar på? Kalle Moraeus såklart! :D Och sen Marie Picasso kan få vara med på ett hörn. Imorgon kommer älskade mamma hit och då blir det familjemys. Just nu längtar jag galet mycket efter sängen, men samtidigt vill jag njuta av att få ha en hemmakväll framför tv:n.

Stackars Nathalie!

Det är så synd om mig just nu!

Eller.. mja, nej. Jag är inte sådär jättebra på att tycka synd om mig själv egentligen. Men jag försöker ibland :) Däremot undrar jag vem fan det var som tyckte att det är bra att snön smälter, för det kan jag verkligen inte hålla med om just nu. Jag och mormor var ute med lilla, söta (tjocka) Ofelia och så var det en liten, liten men grov asfaltssluttning precis utanför hennes dörr. Det blåser = Nathalie ser ingenting för att håret far överallt, men vet ändå att sluttningen är just där. Så därför tänkte jag försiktigt passera den. Ja just det. Försiktigt var det. Nej då, jag glider iväg på rullgruset och slår halvt ihjäl mig. Mina nya tights som jag hade på mig för första gången igår har ett vackert, fint hål. Mina nyrakade, lena ben är mest rödprickiga och håliga. Mycket tacksamt! Aja, nu har jag nya innebyxor i alla fall. Och en ny ursäkt för att inte raka benen ;)

Trevligt besök av Hannah idag. Mat och fika på Ströget - massor nostalgisnack. Bästa tiden var nog banne mig när jag var mellan 12 och 14. Ens mest allvarliga bekymmer hade man glömt efter en vecka. Och så hade man en ursäkt för att kunna bete sig hur som helst - man var ju liten! Aaah, så underbart. Allt bus man hade för sig. Spring med killar. Bus på kvällarna. Och jobba behövde man inte göra. Bäst!

Det DÄR är yoga!

Var ute igår och skulle skriva en artikel om yoga. Damen som jag träffade var inriktad på kundaliniyoga och efter intervjun fick jag vara med och prova på. Det här var yoga det! Och inte sådan där skit som de har på Friskis och Svettis inte ;) Man var verkligen avslappnad och muskler vibrerade som jag inte riktigt visste att jag inte. Inte av trötthet dock - utan enbart för att man var så avslappnad. I slutet drog hon fram en gong som hon slog på. Ljudvågorna vibrerade i hela kroppen och först visste man inte var man skulle ta vägen. Mina ögonlock vibrerade i takt med ljudet från gongen, helt sjukt. Så, hänger ni i Vadstena någon gång - gå till Sadhana yogaskola (i huset där Magget låg förut). Dessutom var hon och hennes karl hur trevliga som helst. Jag fick yogigryta och en chokladbit och då vet ju alla att Nathalie blir glad och nöjd ;)

Gårkvällen spenderades hemma hos James och framför tv:n. Ja det var ju hockey så klart och jag har varit riktigt dålig med att hålla koll denna säsong. Men nu är det slutspel så nu jävlar. Och HV vann i sudden death. Men nöjd är jag för huvudsaken är ju att de vann! :D Förövrigt så skrämdes jag halvt ihjäl hemma hos James. Hela huset började skaka och det lät som att ett jordskred var påväg. James trodde att fönstrena skulle gå sönder. Jodå, det var bara "lite" issnö som åkte ner från taket. Typ en halvmeter högt, en meter brett och tre meter långt lång det på backen när vi kom ut. Fint om någon hade gått där!

Nu sitter jag på redaktionen och väntar på Hannah. Hon ramlar in vid 20 över 3 och då är det dags för en väldigt sen lunch och fika. Annars så myser jag till regnet utanför. Förvisso känns det som höst, men äh, snart är det sommar!

Iiiiiih!

Jag förstår (återigen) bara inte var tiden tar vägen?! Den går så otroligt fort. Jag tycker att det är fredag mest hela tiden (Vad skönt, tänker ni. Men tänk på att alla mina helger består av jobb så någon vila blir det inte!) Och ännu mer ironiskt är att halva delen av mig vill att tiden ska gå fortare, andra halvan av mig vill att den ska gå saktare - eller till och med spola tillbaka tiden. Logik i dess allra renaste form!

Någonting som jag vet att jag vill är i alla fall att ha tid för mig själv. Att göra totalt onödiga men ack så härliga saker. Som att brodera. Det älskar jag. Eller lägga puzzel. Det har jag flera på rad väntandes. Eller gå in på http://www.sxc.hu och spara hem bilder. Jag älskar den sidan! Eller bara rensa mina fyra olika mailar på meddelanden. Det behöver jag verkligen. Eller gå igenom musik på datorn och kasta bort eller spara. Sådant gör mig riktigt pepp!

Ja, det finns mycket som jag önskar att jag hade tid för. Helt onödiga saker. Eller varför inte lite tid att spendera på mina vänner?

My time to stand

Melodifestivalen. Först var jag arg. Riktigt arg. Nu är jag glad. Låten är ju faktiskt riktigt bra! Texten är dessutom helt utomordenlig - av det jag hört. Jag hejade ju först på Orsas spelmän. Sedan visste jag inte riktigt vem jag skulle heja på. Men Eric Saade var ju bra i alla fall, och Timotej. Jag gillar inte att skicka ballader till Eurovision. Och Salem kan gå och slänga sig någonstans tillsammans med Andreas. Så gick Anna och vann. Men jag är nöjd nu, för låten är bra, hennes röst är speciell och den kan nog gå hem. Vi lär däremot inte vinna med den. Men äh, huvudsaken är att låten är bra!

Så, sexparty i lördags. Det var skoj. Har en massa skojiga bilder också men de kan jag nog inte slänga upp här. Sverige är ju så himla känsligt när det gäller sexuella aspekter. Maten var dessutom urgod. Nomnom. Jag handlade lite grann, så vi får väl se om det är till belåtenhet senare. Förövrigt var det superskönt att ha lite tid för vännerna - det är ju inte så ofta det händer nu för tiden! Efteråt var jag och Hannah ute och åkte bil. Alltför länge sedan vi gjorde så men snart jävlar är det sommar och då ska vi glida massor! :)

Jag är fortfarande stressad. Stressad över det mesta egentligen. Jag hoppas så på mitt sommarjobb, jag vill ha besked nu! Jag har ångest över vad som händer efter sommaren - även om jag faktiskt mer och mer är inne på lågstadielärare. Det känns dock fortfarande helt sjukt. Det är så jäkla mycket som jag vill göra men den här gången måste utbildningen klaffa. Det stressar mig också att jag inte vet hur det blir med mina cherry-pass än, men svarat borde ju komma snart eftersom jag egentligen ska jobba på lördag. Jag hoppas verkligen att jag bara kan koppla av snart. Må bra och njuta.

Smiling faces

Kvällen började med att jag fick mig ett riktigt gott skratt igår. Jag och Stefan står nere i entrén varpå ett par unga tjejer kommer in. Vi kikar lite på dem och tycker att det är dags för legkontroll. Tjejerna tjoar omkring rätt mycket och den ena tjejen tar lite nässpray innan de kommer fram till luckan för att betala. Jag går fram till dem och säger med ett leende "Gissa vad jag vill ha av er?". "Jaha? Okej då!" säger nässpraystjejen, letar i sin väska och tar sedan fram sin näspray och räcker ut handen för att ge den till mig. Varken jag eller Stefan kan hålla oss för skratt innan jag förklarar att det är legitimation som jag är ute efter. Bra tjej det där som till och med vill låna ut sin nässpray i alla fall ;)

Annars så får var kvällen lugn. 640 inklick, lite fyllon men inte mycket annat. Givetvis var det en ranglig gammal gubbe som ville mucka gräl med mig precis när vi hade stängt. Jag brukar vanligtvis inte bry mig, men jag anade att den här gubben verkligen ville bråka - inte bara spela tuff. Jag var på vippen att ropa till mig min kollega för att ta ut honom innan hans tant kom och fick honom på andra tankar. Det är helt enkelt inte värt att ta alla fajter, speciellt inte när det är stängningsdags. There's no point! Men samtidigt är det väldigt svårt att lägga band på sig när det gäller vissa gäster.

Fick annars beröm från en av vakterna efter arbetskvällens slut. Han tyckte att jag funkade riktigt bra, att jag hade bra grepp när jag tog ut folk osv. Visst så tror jag på mig själv och vet att jag fixar det här, men man är inte mycket som OV om man inte har kolleger som litar och tror på en. Det är verkligen guld att veta att de räknar med mig!

Ikväll är det sexparty som gäller. Jag är pepp! ;) Och dessutom längtar jag efter den exotiska plankan.....

Hjälp!

Jag måste ha fått någon bacill! Tanken slog mig häromdagen att hey, det kanske inte skulle vara så dumt att utbilda mig till lågstadielärare ändå? Slog dock bort tanken rätt snabbt i och med att jag att jag alltid vetat att jag aldrig någonsin kommer att bli lärare.

Tanken slog mig dock nyss igen. Och det känns som om det skulle vara roligt yrke. Wtf?! Jag kan verkligen inte se mig själv som lärare, verkligen inte, och ändå sitter jag här och funderar på det. Jag har betygen för det, utbildningen finns i Norrköping (och Linköping) och för första gången på länge så känner jag det där lilla extra som brinner inom mig. Hur fan hände det?! Sååå... minst 3,5 år till på högskola. Minst! Huhu, jag får ångest.. det gäller dock att bestämma sig snabbt. Eller ska jag kanske vänta till nästa år? Men då är ju det lilla kruxet att jag behöver jobb till hösten.

Förövrigt så vet jag nu att journalistyrket inte är något för mig. Jag misstänkte det faktiskt redan innan jag stack iväg på praktiken, och nu har jag fått det bekräftat. Och det är skönt. Riktigt skönt. Nu kan jag släppa den funderingen ur mitt liv och lägga fokus på annat.

På tal om ingenting så är jag så ledsen för att Orsas spelmän åkte ur Melodifestivalen! Inte för att jag tycker att de skulle åka iväg till Eurovison (även om det skulle vara skoj och annorlunda), men de var lätt värda att komma till final. Endast för att de ville det så gärna - och var ruggigt bra. Skickar vi Salem El Fakir eller Andreas Jonsson - skjut mig!

Det går bra nu.

..eller det har ju gått bra rätt länge nu. Ända sedan i somras faktiskt. Jag har haft ett riktigt flyt. Men som alltid tycker jag om att ta på mig allt som kommer i min väg och det där med att säga nej finns inte riktigt.

Sitter på redaktionen i Mjölby har tar/har det lugnt. Har fått min to-do-list från redaktören vilken jag känner mig riktigt nöjd med. Dessutom endast en enkät! Så imorgon blir det att ta en långpromenad i det härliga, soliga vädret och arbeta lite. Förhoppningsvis slår jag inte runt på ändan heller (det är ju helt otroligt halt ute!).

Igår var det fikadags med Cindy på Gusto. Eller fika. Jag åt en god foccaccia med kycklig och mozarella. Namnam! Det är så god så ni vet inte vad. Fast det där brödet har jag lika svårt att skära igenom varje gång.. kan det bero på att jag häller på olja och vinäger? Maybe.. I vilket fall var det riktigt trevligt att bara sitta ner och prata en stund. Lägga tankar på annat än arbete och studier och praktik. Kanske något vi borde göra flera gånger, Cindaay? :)

Ni kan tro att det är skönt att befinna sig i en och samma stad 5(!) dagar i rad! Jag slappnar av, men med det kommer också tröttheten. Jaja. Det tar jag så gärna! På fredag är det ordningsvaktsjobb i parken i Motala, Lasse Stefans-dags. Taggad till tänderna? ;) Haha. På lördag är det sexparty med tjejerna - och tjejer som jag för den delen inte känner. Mitt allra först. DET är jag taggad på om inte annat!

Annars så söker jag sommarjobb/jobb för fullt. Mja, där kanske jag överdrev lite. Jag vill söka en massa jobb men tiden och energin finns inte riktigt. Sedan måste jag ju också hitta vettiga utbildningar till hösten om jag inte hittar jobb. Och till sommaren, för jag kan inte gå sysslolös en hel sommar. Då avlider jag (även om jag kanske faktiskt borde ta ledigt en hel sommar).

Nej, nu måste jag sluta gäspa och ta tag i livet lite. Dessutom längtar jag efter min falukorv, potatis och stuvade broccoli som finns i min matlåda...

Gud så skönt!

Har pratat med chefen på Cherry angående att jag vill trappa ner mina pass ett tag. Jag insåg igårkväll att fan, det här håller inte. Jag är inte samma glada Nathalie, jag har aldrig förr somnat en sekund efter att jag lagt ner huvudet på kudden, jag har ångest hela dagarna. Hur mycket jag än vill så insåg jag att nej, jag måste göra någonting för annars går jag snart in i väggen. Pratade med chefen idag och hon var mer förstående än vad jag trodde att hon skulle vara, och det känns så sjukt bra nu! Nu kan jag få tid att andas lite, tänka efter och försöka hitta tillbaka till mig själv.

Direkt efter att vi la på så började jag känna mig sjuk. Sitter nu på ett fik med huvudvärk och småfeber, frossa. Måntro att kroppen har varit på helspänn men nu för första gången på länge kan slappna av! Ska strax hem till Mlen och Eric för en snabbfika, sen ska jag nog faktiskt hem och sova. Jobbar på Harrys ikväll och det känns bra nu med tanke på att jag vet att jag kommer få ledigt en hel del framöver. Jag kan verkligen andas ut nu.

Solvärme i kroppen!

Se där vad som har hittat in till hjärtat.. en massa solvärme! Sitter på redaktionen och skriver om vad som händer i Motala under våren och sommaren, och helt plötsligt infann sig vårkänslorna. Fönstret är öppet, jag hör folk som pratar, bilar som kör på ren asfalt och man verkligen HÖR våren utanför mellan husväggarna. Jag fick ett sådant sug! Tänk sol och blå himmel. Varmt. Gräs som smeker huden. Vatten som glittrar. LYCKA!

Aj aj i kroppen.. eller kanske öm?

Jag vet inte riktigt, huvudet känns som.. jag vore full och magen känns som om.. jag vore bakis. Typ så. Det är nog inte bra att ligga på mage och prata i telefon när man nyss har ätit!

Nej, jag är inte riktigt på topp ännu. Men det är bättre. Positiva tankar, right? Ibland inser jag bara att dagarna far förbi i en rasande fart och att det inte längre finns någonting som heter "helg" i mitt liv. Allt det ska ju vara skoj! Men vad tusan, någon dag måste stressen försvinna.

Positiva tankar var det. Jag borde inse hur lyckligt lottad jag är som har fast ov-jobb i Folkets Parl i Motala och dessutom fick det direkt efter att jag fick mitt förordnande. Man kan diskutera det hur mycket som helst men faktum är att kvinnliga ordningsvakter, framför allt inte sprillans nya, är inte direk efterfrågade. Och till en viss del kan jag förstå det. Till större delen av mig kan jag inte förstå det. Men fine, karlar är OFTAST starkare än kvinnor, de är bättre i rena, fysiska sammandrabbningar. Det är jag till fullo med på! Dock utgör inte kvinnor samma hot mot andra män som OV gör, vilket gör det lättare för oss att arbeta i allmänhet. Färre och lugnare bråk. Dessutom är det mer ofta än sällan som manliga ordningsvakter inte får röra gästerna medan kvinnliga kan ta på både män och kvinnor. Ja, den här diskussionen skulle jag kunna driva forever... Oavsett vad som är jag enormt glad för att jag har fått komma in på parken. GULD!

Festerikryssningen var förövrigt great. Hannah var med och fest var det. Det slog dock inte riktigt förra året, men å andra sidan hade vi en alldeles speciell Hitler-vakt på denna resa och en kille vid namn Dennis som mest skrek hela tiden. Han var skoj! Vi skakade också rumpa på dansgolvet och köpte massa godis. Väl hemma igen blev det NCIS-kväll (natt) men jag och Hannah slocknade rätt snabbt. Så igår blev det sova länge, en sväng på stan som innebar käk på Paus, nya vårskor, snygg tunika och tre par tights. Lite lycka i vardagen!

Mmm, skulle kunna berätta mer, men nu är det dags att köra lite hantlar innan jag kryper ner. Sömn är superviktigt nu. Åkte ju till Mjölby igår för att ha praktik där idag. Motala idag för praktik imorrn och på fredag. På fredag sticker jag till Norrköping för jobb fredag och lördag. På söndag åker jag till Motala för praktik på måndag.. för att sedan åka till Mjölby på måndagen.. äh, skjut mig bara! Jag är iaf laddat med ålsjuketabletter.

Ibland känner man sig bara så ensam..

Alla har de stunderna, och givetvis även jag. Som nu. Jag undrar hur jag orkar ibland. Sedan gymnasiet har det varit full fart non stop och jag vet inte riktigt om jag någon gång haft tid att bara andas. Se tillbaka och se vad jag åstadkommit och hur jäkla bra jag är. Njuta av stunden och se vad jag har framför mig. Göra det bästa av det som komma skall.

Jag är urless på att fara som en tok mellan Norrköping-Mjölby, Motala-Norrköping, Mjölby-Motala och vice versa. Jag ORKAR inte. Jag mår nästan dåligt när jag ska åka till Norrköping för jobb. Jag är inte ett dugg pepp på praktiken längre och knappt OV-jobbet lockar mig avsevärt. Inte ens OV-jobbet som jag fullkomligt älskar! Jag måste nog helt enkelt inse att jag är fruktansvärt sliten. Fan, jag vill inte gå till praktiken imorrn - ja ni vet den som jag hade längtat till så jäkla mycket. Jag vill verkligen inte jobba i helgen, trots att jag egentligen nog trivs och tycker det är kul att sitta vid black jack-bordet.

Jag vill bara sova. Inte göra ett skit. Ha en fin lägenhet. Ha en fritid. Var är den personen som ska peppa mig? Som ska påminna mig om alla utmaningar och hinder jag tagit mig över och som får mig att vilja kämpa? Mor tycker att jag enbart ska jobba dag för hon uppskattar inte mina sena jobkvällar, mormor håller med och pappa är inte så insatt så att han förstår hur mycket jag trilskas med det här. Det gör nog ingen.

Ska jag sluta jobba på Cherry? Aldrig. Det är ett toppenjobb, bra pengar och i den miljön där jag känner mig hemma. Jag har tänkt att stanna här länge. Att jag släpper OV-jobbet kommer inte ens på fråga! Jo, jag sitter i skiten så att säga. Men det kanske har att göra med att jag inte känner någon person på ett djupare stadie i något av jobben så man kan prata sådär privat? Nej jag vet faktiskt inte. Jag önskar bara att jag visste hur jag skulle göra för att bli den vanliga, glada, beskymmerslösa Nathalie igen. Jag vill längta till jobbet på det sättet som jag gjorde förr. Jag inser dock nu att det kan ha att göra med att jag inte har någon person att längta efter att jobba med. Jag känner mig ofta ensam även på jobbet. Är väl jag som är bortskämd helt enkelt..

Jag önskar bara att jag kunde hitta styrka någonstans ifrån. Allt det här som jag är mitt uppe i ska ju vara kul! Jag ska ju känna stolthet över att ha fixat croupier- och ordningsvaktsjobbet - och MYCKET mer därtill! Men jag hinner inte. Det finns ingen tid. Och ingen annan förutom jag som nog inser hur mycket jag har kämpat med det heller.