Endast nr 225 i bostadskö!

Ja det var vad min kära mor fick höra när hon ringde på en lägenhet åt mig som jag var intresserad av att åka och titta på. Det var 225 stycken som hade gjort en intresseanmälan före mig. Hmm... jag borde kanske börja ligga i lite. Iofs var det en jäkligt fin etta med sjukt billig hyra. Jag kan ju alltid plocka en tvåa med 5000 kr i månadshyra som är ledig nu direkt.... NOT!

Jag lunchade med min käre far på Gusto innan jag begav mig till biblioteket för att fota ett gäng förståndshandikappade som anordnade en egen Melodifestival. Det var riktigt skoj och underhållande att se men jävlar vad svårt det var att fota dem! Tanken var ju att artikeln skulle publiceras som en kort text med många bilder... meeen det blir nog tvärtom där ja. Missförstå mig inte, jag älskade människorna för de var så härliga - men tänk er 5-10 pers som springer omkring och flaxar med armarna. Det blir inte speciellt bra kort. Dessutom var ljuset riktigt dåligt och jag kunde inte använda blixten då folk satt i en stor, tjock ring = ljuset reflekteras mot folks bakhuvuden. Alltså ingen blixt + zoom = människorna måste stå någorlunda stilla för att de inte ska bli suddiga. De här människorna stod inte stilla. Inte någonstans. Och jag förstår dem: hade jag hört en massa bra musik hade jag också studsat omkring som en boll! (Det gör jag ju faktiskt varje gång jag går ut på krogen...) Så alla mina 60 kort består av antingen ryggar, skarpa bakhuvuden eller suddiga kroppar. Min redaktör får nog tänka om helt enkelt.

Det är förövrigt egentligen lustigt hur fort man kan känna av på folk om de är trevliga eller inte. Det är ju så överallt i vardagen, men just när jag är ute och gör veckans fråga märks det som tydligast. Jag hinner se på dem under den korta tiden jag säger "Hej, jag kommer från Östgötatidningen och är ute och gör veckans fråga...." om de kommer att säga ja eller nej, om de är glada eller sura eller bara kommer att vända mig ryggen och gå. Det är däremot på avstånd svårt att avgöra hur de är. I början plockade jag ut dem som jag trodde ville vara med - men jag hade oftast helt fel. De som jag inte trodde skulle vilja vara med men frågade ändå ställde oftast upp. Haha, vilket bra omdöme jag har om folk... nu plockar vi hejvilt!

Oj, klockan är fem.. dags att gå hem för dagen. Insåg för någon minut sen att - fan, jag har ju 5 veckors semester från Cherry i sommar! Det hade jag totalt glömt bort. En mycket trevlig överraskning ;) Nej nu måste jag kila.. höres kanske av senare ikväll!