måndag, juni 13, 2011

Destiny calling

Sitter här ute på Mantorptravet igen i solnedgången. Inget att klaga på alls :) Underbara sommar. Dock går tiden på tok för fort. Herregud, snart ett år sedan vi var därnere på Öland och hade det alldeles för bra. Vad gör man av tiden egentligen? Känns som att ingenting händer men egentligen händer precis allt och lite till.

Och nej, inget svar än heller. Jag höll på att bli galen så jag har helt enkelt slutat tänka. Låtsas som ingenting, som om ingenting finns där alldeles ett steg framåt. Blundar. Precis som jag gjort senaste halvåret. Det lär väl komma som en käftsmäll som golvar mig i helgen, men jag har i alla fall kommit underfund med att it's all worth it, för bättre än så här kan jag möjligen inte få. Jag ska gå ur det här med ett leende på läpparna, tillslut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar