Summering av 2011

Jag sa innan det här året började att 2011, det låter inte som ett bra år. Jag hade ingen bra magkänsla inför det. Och jag hade rätt. Jag kan faktiskt inte säga vad det är som varit så himla galet, det är nog lite av allt. Ångest, press, förvirring, stress, känslorna utanpå kroppen. Och störst av allt detta har ångesten varit. Var nog länge sedan som jag grät så mycket som jag gjort i år. Jag har skärmat av mig, men det har varit nödvändigt för att försöka få ordning på mig själv. Samtidigt skrämmer det mig att jag just har avskärmat mig, för det är ingenting som jag någonsin har gjort förut. Så som jag har betett mig i år känner jag inte igen, det har inte varit jag. Eller så är det helt enkelt mitt nya, vuxna sätt att hantera saker på. Vad vet jag.

Jag har varit så ledsen och besviken på mig själv. Av oändligt många anledningar. Bland annat på hur jag hanterar mina egna känslor på ett så självdestruktivt sätt. På att jag lägger ner så mycket av mig själv i allting att jag inte längre kan se situationen klart. På att jag borde ha hittat ett nytt jobb för länge sedan, men att jag inte trivts på ett enda jobb som jag faktiskt fått. På att jag trivs så ruggigt bra med att bara gå hemma, spela WoW och mysa. På att jag inte hittar rätt träningsmotivation som jag faktiskt hade i våras och gjorde att jag gick ner 10 kg (men mer vikt behöver jag förlora). På att jag inte varit samma glada Nathalie som alla känner.

Jag har ett nytt jobb nu, som jag trivs med. Riktigt bra. Det är här i stan, bjuder på utmaningar och jag gillar folket som jag jobbar med. Det har precis allt det som jag önskade när jag sökte jobb. Men nu är jag i stället skraj för att jag inte ska leva upp till deras förväntningar, för att det ska gå dåligt och jag inte får fortsatt efter januari. Jag är så jävla rädd för att göra fel. Jag vill vara taggad som fan och göra alla rätt!

Det är en sak som det här året framför allt har handlat om: jag är kär. Jag är så fullkomligt, totalt, upp över öronen kär. Det är fortfarande svårt att säga det till honom. Men jag känner det i varenda cell i min kropp. Och jag vet att det är besvarat. Och det är så underbart att få känna så här igen. På grund av en lapp på en bilruta angående en fest. Jag ler när jag tänker tillbaka på det, för mina vänner förstod det innan jag själv gjorde det, att det handlade om betydligt mer än bara sex. Kärlekskrank, var det visst någon som kallade det. Och jag sa nej, nej, nej, jag känner inte så och det kommer aldrig att funka. Tänk om jag hade vetat för ett år sedan, vad den där lappen och festen hade lett till. Vi har haft alla odds emot oss, både personliga (som urstark vilja, förnekelse och rädsla) och utomstående (som utbildning, jobb och framtid). Vissa perioder har det varit fruktansvärt kämpigt för mig, det gör till och med ont att tänka på och minnas. Men ändå låg jag där i våras vaken på nätterna bredvid honom och önskade så innerligt att jag bara kunde få lite, lite mer tid i vetskapen om att han i augusti skulle försvinna. Och nu så är det alldeles strax ett nytt år - och vi delar lägenhet. Det är tillfälligt, och han ska fortfarande flytta. Men han är fortfarande här. Och det betyder allt. För han förgyller mitt liv något så oändligt!

2011 kommer jag inte minnas som ett år jag var stark. Däremot kommer jag minnas det som ett år som gjorde mig stark. Allt som man överlever gör en starkare, och jag är väldigt tacksam för allting som jag har lärt mig om mig själv. Tvingats att lära mig och gå igenom. Det finns däremot en person som svek mig rätt bra, och det värsta är att jag är inte speciellt förvånad över att personen kunde handla så här. Jag visste om att personen kunde bete sig så, men jag hade nog aldrig räknat med att det skulle riktas mot mig. Men sedan så finns det dom som sätter sig själv allra främst i alla lägen oavsett bekostnad. Och jag orkar inte slösa mer negativ energi. Då får det helt enkelt vara så här. Jävligt synd på så många år och så många minnen, men jag orkar inte dividera mer. Folk får göra sina val och sedan stå för dom.

Givetvis finns det många andra, positiva som negativa, faktorer under året 2011. Jag tatuerade mig, äntligen! Och jag är så nöjd och jag vill igen, igen, igen. Jag hade en underbart fin jul och nyår. Jag har levt oerhört snålt, inte alls gjort så mycket jag velat göra. Men framför allt: slutet på året har varit riktigt, riktigt bra. Jag går in i 2012 utan förväntningar. Inte för att jag är pessimistiskt på något sätt, utan snarare för då kan det inte bli annat än bra!