Anledning till att jag inte kunde åka in med Wilma själv den där dagen var för att pappa skulle åka luftballong samma dag och det var därför jag var hemma. Jag kunde inte lämna pappa heller eftersom jag var den enda som kunde köra och efter motgångar i 2 år skulle det tillslut bli av. Det var tufft att åka iväg, men när vi väl var därute på landet och jag såg hur lugnt allt var, då förstod jag att det var precis det jag behövde. Lugn.
Jag tänker på hur Wilma låg där. Även fast hon var så dålig så började hon spinna när jag kliade henne. När de avlivat henne sa de att Wilma var väldigt gammal, mellan 15-20 år, vilket gjorde mig och mamma väldigt förvånade. Vi trodde att hon var typ 3, efter vad vi hade fått veta av den förra ägaren. Jag tänker på och minns morfar också. Har många minnen som dyker upp i huvudet.
Jag måste säga att jag är förvånad över vilka som brydde sig när de båda försvann och vilka som inte brydde sig. Tänka sig..
Nolle-P är iaf över nu. Har varit sjukt mycket att stå i, mycket stress, mycket fest. Det har iaf varit bra. Nu är skolan igång på allvar och jag stressar fortfarande ihjäl mig. Jag tror faktiskt att det börjar påverka mig nu..
Usch, båda på samma dag.
SvaraRaderaDu vet att jag bara är ett telefonsamtal bort! Kram!