We found love in a hopeless place

Herregud, när ska jag lära mig att hantera den här känslan? Helgen har varit så himla fin, var så jäkla nervös sista halvtimmen innan Evo skulle kliva in genom dörren. Fjärilar i magen till tusen, sprang runt i lägenheten och visste inte egentligen var jag skulle ta vägen. Och så var han bara där. Aaahh!! Jag tycker om honom så fruktansvärt mycket och nu sitter jag här efter att han nyss satt sig i bilen och börjat rulla hemåt med saknaden som inte kan beskrivas. Fan, jävla karl! Bara komma in i mitt liv så där, få mig på fall och bete mig som fjorton. Du är helt underbar, får mig att må som världens lyckligaste lottade och jag vet inte hur jag ska tackla vardagen utan dig vid min sida. Längtar redan nu som en tok till maj då jag får träffa dig igen. Du är så jävla fin bejb. Och tillvaron är så mycket mörkare utan dig.