Det krisar, minst sagt.. fast det är lite ironiskt också. O-Ringen börjar på söndag, världens största orientering, och i år hålls den i Mjölby. Folk har redan kommit hit, en hel del, så det kommer antagligen att bli rätt stressigt på jobbet i morgon.. om jag hade stått i garderoben det vill säga, vilket jag inte kommer att göra. Garderobiär på Vattenhålet har jag varit i ett och ett halvt år, det där kan jag in och utantill med bakbunda händer och ögon, men baren kan jag inte - och där ska jag stå i morgon. Jag kommer att börja i baren till hösten, så just det är inget problem, men att jag ska bli upplärd under en stressad dag med gäster som inte kan Mjölby stad - DET är ett problem. Varken Josie eller Cindy kan stå i baren i morgon, därav står jag där, vilket medför att någon måste stå i garderoben för mig.. men ingen av de två som brukar jobba för mig kan. Så då tar vi in en gemensam vän som ska stå där för mig i stället, som inte heller kan just det jobbet över huvudtaget. Jag vet precis hur stressigt det kan bli när man är ny, så då gäller det att ordningsvakterna hjälper till.. och där funkar det inte riktigt heller. Den ena har enbart jobbat på Vattenhålet två gånger och kan inte våra regler och sätt att arbeta på, och den andra.. eh, ja.. han har en egen vilja ibland kan man säga :P (även om vi garderobiärer faktiskt bestämmer över ordningsvakterna). Mjo, kanske inte så svårt att lista ut att det är James jag pratar om, som förövrigt är den hetaste personen jag någonsin sett i ett par (rosa) kallingar. Got dajm it!
Så ja, i morgon är det kalabalik. Men å andra sidan trivs jag så fruktansvärt bra på Vattenhålet, faktiskt. Tanken slog mig förra helgen på jobbet. Hur mycket jag än svär åt de gäster som omöjligt kan ha en enda gnutta vett i sig och hur mycket jag än önskar att klockan för guds skull skulle kunna gå lite fortare, så är det på något sätt just där jag trivs som bäst.
Så ja, i morgon är det kalabalik. Men å andra sidan trivs jag så fruktansvärt bra på Vattenhålet, faktiskt. Tanken slog mig förra helgen på jobbet. Hur mycket jag än svär åt de gäster som omöjligt kan ha en enda gnutta vett i sig och hur mycket jag än önskar att klockan för guds skull skulle kunna gå lite fortare, så är det på något sätt just där jag trivs som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar