Jag tog nyligen studenten, det var inte alls länge sedan. Nästa vecka är det Skänningemarken. Var sjuttan tog ledigheten vägen?! Skänningemarken innebär slutet på sommaren, hösten står runt knuten och skolan är på gång, som förövrigt innebär Universitetet denna gång. Jag har inte ens badat i år än! Och att det är Universitetet som jag ska börja på, det har lååångt ifrån sjunkit in än. Vad är det här? Jag hänger inte med längre!
Galet, galet och galet. Det sammanfattar mitt sinnestillstånd just nu, i alla fall när det gäller just Universitetet. Det är en sak att veta vad man ska göra, det är en helt annan sak att förstå det. Är jag redo för det här? Jag kan å ena sidan inte vara gladare över att jag kom in på LiU, å andra sidan är det en skrämmande tanke. Tänk om jag ångrar mig? Tänk om jag sökt fel utbildning? Kanske inte hela världen, men tar man studielån så kan det lätt bli det. Dessutom är jag riktigt sugen på att utbilda mig till polis, men åldern har jag inte inne än så jag får vänta ett tag till. Det enda man kan göra är väl att ta en dag i taget och se var livet leder en.
Förövrigt är det 9:e kvällen i rad som jag jobbar nu, men också den sista innan allt går tillbaka till det vanliga igen och alla orienterare åker hem. Jag är frisk, skönt nog, och därmed har jag energi till att skrika på inte-fullt-så-smarta gäster. Kunden har alltid rätt, vad är det? Nej, men allvarligt talat, det funkar inte så. Står i garderoben ikväll, nästa helg blir det baren.
Nej, man kanske skulle ta och gå igenom räkningarna och alla andra papper som trillat in genom brevlådan (de)n senaste veckan(orna). Hemförsäkring, flytt av telefon, schema till första veckan på LiU... ska jag fortsätta? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar