Jag vet att jag verkligen har varit en berg-och-dalbana de senaste två månaderna rent känslomässigt, men för tillfället har jag lyckats landa lite. Lyckats andas. Det känns så oerhört skönt.
Jag har följt syos råd och ser framåt en dag i taget. Visst finns framtiden där, men den är inte längre min högsta prioritet och jag tror att jag mår bra av det. Jag känner mig betydligt lugnare, mindre stressad. En dag i taget, right? Jag lyckades få 12 timmars sömn både natten till fredagen och lördagen, och jag behövde det verkligen för så som jag mår nu har jag inte mått på ett tag. Jag hade till och med en dålig natt nu i i natt och lyckades nog bara sova 5 timmar, men trots det är jag pigg, glad och nöjd med allt. Jag tror det handlar om att jag har lyckats få tid till mig själv den senaste veckan. Sedan gick jobbet igårkväll jättebra vilket får mig att må utomordentligt - tänk att någonting kan påverka mitt självförtroende så mycket. Det är fortfarande så nytt för mig, att inte ha full kontroll. Men det tar sig..
Jag kan dock inte förklara med ord hur tillfredsställande det känns att bara ta en dag i taget. Känna sig trygg. Nöjd. Trivas med livet. Inse att man nog ändå är riktigt bra. Som i natt när jag kom hem, gosa ner sig i sängen, känna värmen och bara vara lycklig. Livskvalité! (Om man bortser från de som klockan 5 i morse knackade på min dörr, och hör två brudar säga "Han öppnar inte" och sedan uppehålla sig utanför dörren i en timme. Eeh.. ja, förutom det.)
Förövrigt har nog mitt rum fått fnatt. Kylen står och knakar för sig själv konstant - mer än vanligt alltså. Det droppar och knarrar och bankar och jag börjar fundera på om den försöker ge upp totalt. Mina pantflaskor ramlar omkull mitt i nätterna, det låter som om någon tappar saker på golvet och påsarna prasslar till lite titt som tätt. I början blev jag rädd men nu är det mest irriterande för att jag inte får sova ifred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar