Frustrerad, förbannad.. hej ångest!

Jag skulle kunna skriva en bok om allt som hände igår på jobbet. Jag var så arg så att jag kokade igår. Jag tror aldrig att jag haft en sån stor adrenalinkick som jag hade i natt. Hur i helvete är folk funtade egentligen?!

Kvällen började med att jag tyckte att det var riktigt skönt att komma tillbaka till jobbet. Jag hade förvisso bara varit borta en helg, men efter att ha jobbat där i snart två och ett halvt år non-stop så känns det när man har varit borta. När vakterna kom var det första jag sa: "Jag måste vara hääär och sprida min käääärleeeek!". Anledningen till det var att förra helgen hade det varit två misshandelsfall på Vattenhålet, och av någon anledning så blir de värsta bråken när jag inte jobbar.

Trubaduren som skulle spela kom inte. Så Josie fick strunta i baren och vara dj i stället, så vi blev en person mindre i personalen. Det var lugnt, folk kom inte förrän vid 12. Sen small det. Jag vet faktiskt inte vad klockan var, men det kom en kille som var för full för att komma in så James stoppade honom i dörren. Han blev förbannad, kallade James för "jävla idiot" e.t.c., men James höll sig otroligt lugn och sa bara att han inte fick komma in. Killen gick och hans kompis kom i stället och började tjafsa med James, men han höll sig fortfarande lugn. Kompisen gick, sedan kom den första killen tillbaka och var helt jävla fuckad i huvudet. Både James och Pålle stod nu i dörren och killen var skvatt galen, svor och skrek och fläktade runt med armarna, men båda vakterna stod bestämt kvar i dörren. Den här killen slår då till James rakt i ansiktet, vilket är droppen och de knuffar ut honom. Jag tänkte inte mer på det, förrän en gäst kommer in och säger att vakten behöver papper därute för han blöder. Jag springer ut och ser att James har näsblod, och inte så lite heller. Hämtar papper och kollar hur det är med honom, men som tur är så är det ok. Pålle är inte kvar, han satte sig i bilen och åkte efter killen som smitit iväg.

Jag vet att James klarar sig, det gör han alltid, men jag tyckte så sjukt synd om honom ändå. Man beter sig verkligen inte som den här idioten till kille gjorde. Jag blev så jävla förbannad.

När Pålle kommer tillbaka frågade jag om han ringt efter polisen, och han sa att de är påväg med att de varit tvungna att skicka en till bil med blåljus från Linköping. Den som redan var påväg hade prio 1 att åka till stationen i Mjölby där det precis hade skett en dödsmisshandel. En dödsmisshandel. Hej och välkommen ångest. I samma stund som James hade blivit slagen hade en person på stationen 5 min därifrån blivit misshandlad till döds. Vad säger man? Finns inte ord helt enkelt. Så jävla fel världen är. Resten av kvällen kunde jag inte tänka på annat.

Vakterna var utanför länge och pratade med polisen och under tiden stod och jag på helspänn hade ett vakande öga över gästerna där inne. Förlåt, man ska inte prata illa om sina gäster, men de var så jävla fulla, sliskiga och.. blä. Inte alla, absolut inte alla, men tillräckligt många, och jag var inte på humör för att ha tålamod. Tillslut kommer vakterna in igen och efter att ha försäkrat mig flera gånger om att det är ok med James så börjar jag slappna av igen.

20 min innan stängning ställer sig en man av okänd anledning och stirrar på James. Han försöker att provocera fram våld men det funkar inte, vilket jag är glad över när det kommer till James. Efter en stund kommer en kompis till honom fram och jag hör något om att mannen i fråga vill hämta ut sin jacka men att James inte ger den till honom (då har han inte ens bett om att få den ännu). Jag ställer mig i garderoben och känner hur detta var sista droppen för mig. Jag försöker att ta det lugnt men det kokar inom mig. Denna man står och stirrar James rakt in i ögonen i vad som känns en evighet. Tillslut ger jag upp och säger till mannen att han ska hämta jackan av mig. Jag minns inte vad han svarar men han säger något och fortsätter att stirra på James (detta hela tiden på ett avstånd om kanske en halvmeter). Efter några minuter till säger jag, när mitt tålamod tagit slut för länge sen; "Antingen så hämtar du ut jackan av mig eller så går du hem utan!" Svaret jag får är: "Får jag hämta ut den då?" I mitt huvud står jag vid denna tidpunkt och sliter av mig mitt eget hår. Jag tar brickan, hämtar jackan och ger den till honom. Han säger så: "Tog det en halvtimme att få dig att hämta ut min jacka?!" Jag stirrar på honom, fattar inte vad han sagt, skiter sedan i allting och säger: "Du kan hålla käften och gå hem nu". Han ignorerar mig, vilket faktiskt var väldigt tur, och ställer sig och stirrar på James igen medan han säger till sin kompis att det inte finns några riktiga ordningsvakter här, att de är idioter, grisar.. you name it. Vid den här tidpunkten är jag så arg så att jag står och skakar i händer och armar och är högröd om kinderna. Däremot så visste jag att James taktik var att ignorera denna kille eftersom han just ville få fram våld hos James och det tänkte James inte ge honom. Började jag gorma på denna kille så skulle vakterna vara tvungna att plocka honom och då fick han precis det han ville. Så jag fick stå där och koka en stund till. Tillslut så stängde vi.

Det kanske inte verkar så mycket, men summa summarum så blev jag så sjukt trött på folk som beter sig som svin, idioter, mansgrisar, och jag har aldrig varit så förbannad som jag var igår. Aldrig någonsin. Om blickar kunde döda säger jag bara.

Det sista Pålle sa innan han gick var: "Det var en jävla kärlek du hade att sprida!" Både jag och vakterna fick oss ett gott skratt, och det behövdes vill jag lova.

Aja, ny kväll ikväll. James är ok, det är huvudsaken. Däremot sitter dödsmisshandeln kvar i huvudet på mig..