Hinner aldrig andas ut.

Trött... drömmer varenda natt numer om allt man kan tänka sig och mer därtill. Jag tycker riktigt mycket om att drömma såhär, vakna mitt i natten flera gånger och komma underfund med att det är måånga timmar kvar tills man ska gå upp. Dock så tror jag att det tar på mitt psyke.. jag är trött, känslosam och frustrerad.

I natt vaknade jag av att min högerarm helt plötsligt blev iskall. Sjukt egentligen. Vad hände? Försvann lika fort som det kom.

Ett telefonsamtal och jag är mer frustrerad än nånsin! Fan. Har jag inte förtjänat att bara få andas lite, att kunna få tänka utan att ha ångest över alla saker som måste kluras ut? Jag hade verkligen sett fram emot det här... och nu finns det helt plötsligt bara två val, och dessa två val är pest eller kolera. Härligt livet! Ibland önskar jag att jag bara kunde krypa under en sten och stanna där.