Igår var det jobb som gällde. Mycket trevligt i början, och nervöst, då LHC-HV matchen var i full gång. MEN, HV vann!! Ska jag vara ärlig trodde jag att det var kört, men åter igen har jag lärt mig: man ska aldrig ge upp hoppet på HV.
I alla fall, senare på kvällen gick det grymt utför.. beroende på flera personer. Jag har inte varit så äcklad på väldigt, väldigt länge. Dessvärre gick det ut över James, vilket på sätt och vis inte riktigt var meningen, men efter ett nattligt samtal redde det ut sig.
Jag vet dock inte. När jag fick allt så ville jag inte ha det. När jag inte fick något ville jag ha allt. Och nu.. jag är splittrad. Ena sekunden vill jag ha allt det där igen, men när jag får en del av det så känns det inte speciellt. Hur tyder man det? Jag själv har inte en aning. Jag vet vad jag vill, men hjärtat kanske helt enkelt inte räcker dit.
Så igår blidde det bråk igen, hade ju varit lugnt ett tag. En man knuffade en annan man (som näst intill tillhör våra inventarier) rätt över ett bord, hårt. Jag vet inte hur många flaskor som slogs sönder och den här mannen som blev puttad började blöda från ögat. Vakterna plockade den andra mannen, som "inte förstod någonting", och som tappade byxorna utanför sedan.. jag tycker faktiskt väldigt synd om honom. Jag gick in för att han inte skulle skämmas men det stod flera gäster därute och skrattade åt honom. Usch, jag vet inte men sådant tycker jag verkligen inte om. Konstig kväll igår egentligen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar