Hehe, ja Hannah, det är en massa J hit och dit, och du vet det där jag skrev i natt, där har vi ju en till Jo. Börjar bli lite komplicerat det här, haha. Får väl börja använda initialerna eller något.
Igår hade jag en mental resa tillbaka genom mina tidigare relationer. Ji var där redan på dagen. Det han och jag hade var.. speciellt (you know what I'm talking about, Hannah ;P). Han är one of a kind och han har satt sina spår. Det var första gången på väldigt länge som tanken slog mig igår att jag nog saknar honom och det som var mellan oss. De nätterna därute på fälten när allt var tyst och svart och det enda som syntes var stjärnorna på natthimlen. Han valde ut en stjärna som var vår. Den känslan som jag kände de nätter vi stod där ute, den hade jag aldrig känt förut. När vi stod där och såg ut över de dimmiga ängarna genom hans sovrumsfönster i bara underkläder.. hur beskriver man den känslan? Trots detta så var det aldrig menat, i alla fall inte just då, att vi skulle gå längre än så. Och jag visste om det. Svårt att förklara när en relation betyder så mycket för en men man vet att det inte kommer att bli något speciellt mer än vad det är just då.
Där på natten sedan fick jag ett telefonsamtal från en kär gammal.. vän, pojkvän, whatever. De tankarna har inte kretsat i mitt huvud på väldigt, väldigt länge, och jag blev faktiskt förvånad när jag kom fram till hur mycket han verkligen hade betytt för mig. Jag hade liksom glömt av det. Jag började minnas hur mycket som helst av den tiden som jag hade med honom, alla up:s and down:s, och jag saknade det. J, den finaste av dem alla, dök också upp i huvudet, och jag mindes hur sjukt mycket jag hade älskat honom, och det var när jag tänkte på allt det här som tanken slog mig: jag vill känna det där igen! Jag är, efter 3 år, redo att älska någon på det där underbara, och ibland förjävliga, sättet igen. Jag är redo! Frågan är bara hur man får igång de där känslorna igen.. och jag har inte en aning.
Tänk vad en låt kan få en att minnas...
SvaraRadera