..och jag inser att jag borde ha lärt mig detta nu. Samma problem som jag hade med den personen dyker upp nu med denna. Efter den gången sa jag: aldrig mer ger jag mig in i en sådan situation igen.
Denna gång är det lite annorlunda, men jag inser nu att det spelar ingen roll; det är fortfarande samma problem som dyker upp nu ett efter ett.. och jag undrar hur. Och varför. På det psykologiska planet är det inte alls som då.. och då är jag helt ärlig mot mig själv, inga vita lögner. Kanske är kruxet att situationen nu är inte alls densamma.. jag känner igen och trivs, sedan känner jag inte igen längre och jag inser att jag är på helt fel plats. Jag hör inte hemma här längre.. den tiden är förbi och tiden har förändrats. Jag är inte delaktig i den här utvecklingen längre.
Klart att jag bryr mig.. även om det psykologiska inte är detsamma som då så minns jag hur det en gång var. Och jag känner hur bra jag helt enkelt bara trivs när jag ser glimten. Att vi bara kan vara utan att ha några större funderingar över något alls. Det är inte ofta man hittar sådant. Och sånt bör man ta tillvara på. Men det är svårt när man inte hör till längre.. när man inser att vägarna har gått åt två olika håll och att de inte drar jämt längre.
...
SvaraRadera