Vaknar av att det ringer på dörren. "Hell no" tänker jag som har det jättegosigt i sängen och har inga planer alls på att gå upp och öppna, jag orkar inte ens bekymra mig över vem det skulle kunna vara. Det ringer på dörren igen och jag vaknar till lite mer, funderar på vem det är som står därute, men orkar fortfarande inte ta mig upp ur sängen. Kollar på klockan och ser att den är kvart i 9. Jag hör att brevlådan öppnas och jag tänker att "aha, är säkert något paket som kommit som inte får plats i brevinkastet". Meeeen sen så hör jag att en nyckel sätts i dörren och att dörren sedan öppnas. "Vad i....? Vem har nyckeln hit??" tänker jag men är fortfarande trött och vill absolut inte gå upp ur sängen. "Hallå?" hör jag någon säga i hallen och jag känner igen rösten väl så jag pustar ut. "Hej Emil" säger jag med trött, oengagerad röst och brer ut mig i sängen. "Nej, jag heter Micke och kommer från ECAB!" Ni kan tro att jag helt plötsligt inte alls var trött längre. "Va?!" säger jag. "Jag skulle kolla på en brännskada på parkettgolvet!" fortsätter han glatt men en föga försiktig. Jag ber honom komma in, klär på mig shorts och går sedan ut för att prata med honom. Ja, där står det en kille från ECAB som vill kolla på vårt parkettgolv. Snart kommer även Josie ut i ett par minishorts, lika nyvaken hon. Han inser rätt snabbt att vi inte har rapporterat in något till Bostadsbolaget, men jag säger att han kan få leta lite om han vill - vilket han också gör i typ 2 min men hittar givetvis ingen brännskada. Sedan spenderar han 2 min med att leka med katterna innan han lite generad går iväg härifrån.
Aja, bättre väckarklocka kan man ju leta efter! :) Och det gav mig och Josie ett par skratt om jag säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar