tisdag, januari 29, 2008

Trötthet och mormoner

Sov en timme framför tv:n, och jag är så gaaalet trött! Men jag måste hålla mig vaken en stund till.. eller måste och måste, men jag borde om jag inte vill gå miste om något, hahahahaha!

Jag & Dana träffade på två stycken killar efter att vi hade målat lakan inför kärleksfesten, vilket för övrigt var väldigt mysigt. Dessa två killar kom från USA men hade varit i Sverige i ett år och nu letade de efter ett studentboende av någon anledning. Jag sa att de kunde hänga på oss eftersom vi ändå skulle gå hem då. Vi småpratade lite och sedan kom det fram att de var mormoner och ja, gick omkring och pratade med folk om sin religion. Tro det eller ej, men det var faktiskt väldigt intressant att lyssna på dem och det de sa lät väldigt vettigt (nej, jag har inte konverterat :P). Sedan att de uppskattade extremt att vi satt och lyssnade på dem var bara plus, men det roligaste var nog att vi fick be en bön med dem, hahahahaha! Nej men i vilket fall var de hur söta som helst och vi fick, köpte inte utan fick, en mormon bok. De fick också mitt telefonnummer ifall vi skulle hitta på något nån dag (jag vet dock inte om det var för att prata religion eller om de faktiskt stötte på oss, hahaha!).

Det finns en sak jag inte tål, oavsett om de är okända männniskor eller mina vänner som tycker det, det spelar ingen roll vem som tycker det - jag avskyr det. Hur fan kan man tycka att en tjej får skylla sig själv att hon blir våldtagen om hon har för utmanande kläder på sig?!?! Jag fattar bara inte hur folk är funtade. Jag ska för i h****** kunna gå naken på stan utan att en endaste människa tar i mig! Jag skulle kunna skriva ner 100 argument om varför jag skulle kunna det, men det tänker jag inte göra, för då kommer jag bli arg som ett bi. Vilket jag nog redan är.

Jag säger som Hannah: Skämtar ni? Vad fan är detta?

Så ja..

2 kommentarer:

  1. Det är helt jävla otroligt att folk kan rättfärdiga något så hemskt och kränkande som en våldtäkt med orden "utmanande kläder". Det gör mig illamående och förbannad. Har vi inte kommit längre än så?

    Och den där bloggen... Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

    SvaraRadera
  2. Jag säger detsamma. Det är helt jävla otroligt!

    Samma här. Vad gör man?

    SvaraRadera