Jag höll på att få en hjärtattack. Jag skulle precis byta tröja för att sedan gå mot stationen när något började tjuta, och det högt! Det småkomiska är att den allra första tanken som dök upp i mitt huvud var: vad har jag gjort nu? Sen funderade jag på om signalen till porttelefonen bytt ljud, men det var ju inte logiskt det heller.. sen förstod jag att det måste vara brandlarmet. Stötte på Ida i korridoren och vi bara stod där, diskuterade om vi skulle gå ut eller inte. På en bråkdels sekund flög tanken igenom mitt huvud: vad ska jag rädda? Men sen fick jag mitt förnuft tillfånga (förnuft och förnuft): Jag hade redan packat allt viktigt eftersom jag skulle till Mjölby. Jag och Ida gick ut, men ingen hade ringt larmcentralen, och eftersom vårt brandlarm inte längre är direktkopplat till 112 (idioti), så ringde jag dit. Vet ni vad de säger? "Gå och kolla om det brinner nånstans och ring sen tillbaka ifall det gör det". WFT?! Alltså, helt otroligt.. ska jag ringa när jag håller på att dö av rökförgiftning och säga "det brann visst"? Och dessutom sa han: "Men du har ju ringt nödnumret". Eeeeh, jo.. det gör man väl när det brinner??? Helt jävla otroligt. Lyckligtvis var det bara en dammsugare som tagit eld, och läget var lugnt förutom att det luktade skit. Väktarna som kom dit kollade inte ens om det brann inte de stängde av alarmet. Helt unbelievable. Får det gå till så??
Aja, nu är jag i Mjölby, snart dags för jobb! Har pappas bil också, pappas fiiiiina bil!
Hahaha, ja, vad hade du gjort? ;) Jag vet vad vi kan hitta på: våldgästa Tim och Manfred! ;D
SvaraRadera