Jag är så jävla förvirrad. Detta är egentligen allt jag någonsin önskat mig och det känns precis som pusselbitar som äntligen har hittat sin plats. Jag kan dock inte få tvivlen att försvinna och jag undrar om den bild som jag uppfattar verkligen stämmer. Jag tror att den gör det, men hur vet man? Jag har fått det kastat tillbaka i ansiktet så många gånger tidigare att jag inte riktigt vågar tro på det fullt ut. Jag vet hur ont det gör, och det skrämmer mig att den bild som fanns tidigare lika väl hade kunnat vara den som flera gånger gjort mig illa. Hur vet jag att det föregångna verkligen är historia? Hur kan jag vara säker på att jag inte är en av dom? Jag hoppades så mycket att min uppfattning var fel men tydligen var den mitt i prick.
Suck. Jag vet inte hur jag ska formulera mig. Förklara det jag känner utan att framstå som en idiot. Få förståelse för hur jag tänker och mår. Det går inte att sätta ord på och det gör mig frusterad. Men jag skulle inte bli upprörd om jag inte brydde mig. Det är den största komplimangen från mig även om jag vet att det är jävligt svårt att se.
Man vet inte. Man bara kastar sig handlöst ut och hoppas att den bild man uppfattat är rätt.
SvaraRadera