Hektisk tid väntar...

Insåg precis att en enormt stressig period ligger framför, som dessutom kommer att sträcka sig över flera månader. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. För det mesta ler jag med en uns av ångest i blicken.

I novembermånad måste jag jobba mina poäng på Trappan. Jag har tagit två månaders paus därifrån nu (jag vet, det är galet!) och nu är det som så att jag vill gå på den sista julfesten för min del på Trappan. Därmed måste jag jobba mina poäng. I vanliga fall innebär detta två kvällar, men i och med att jag är uppbokad varenda torsdag, fredag och lördag denna månad kommer jag inte att kunna jobba de kvällar som ger mest poäng. Därför måste jag i stället jobba fyra kvällar, och det är kämpigt att klämma in i mitt schema kan jag lova er. Bland annat blir träningen lidande, träningen som jag så innerligt måste hålla fast vid. Tre till fyra gånger i veckan vill jag träna så att jag är lite fit till ordningsvaktutbildning, som förövrigt börjar i slutet av november. Fyra veckor kvar! Jag oroar mig för att jag inte ska fixa det. På grund av utbildningen blir skolan lidande varje dag i två veckor, varvid jag och Emma måste ligga i nu för att vara klara med så mycket som möjligt. Detta medför att jag kommer att vara ruggigt trött, vilket i sin tur påverkar jobbet. Det jobb som jag har fem kvällar i månaden, alltså varje helg. Dessa fem kvällar ska i december funka tillsammans med mitt ordningsvaktsjobb. Från och med december kommer jag alltså inte att ha någon helgkväll ledig alls. Överhuvudtaget. I februari kommer sen praktiken och jag ska befinna mig i Motala på heltid. Förutom den detaljen att jag måste pendla hem varje helg för att jobba. Och hur ska det gå med träningen då? Sedan kan jag ju tillägga redan planerade saker som julmarknad på Liseberg, Magnus Betnér, Takida och annat!

Jo tack, ångesten rann över mig som regn från en klarblå himmel. Hur fan ska jag hinna? Hur fan ska jag fixa det här? För första gången i mitt liv är jag orolig för att inte fixa det utan gå in i väggen..