En sådan där dag..

..som jag faktiskt inte har haft på evigheter. En sådan där dag då man bara vill dö lite grann.

Jag vet inte riktigt vad som är på tok. Det mesta går bra, det enda som jag har ångest för är det nya jobbet. Jag vill så mycket och enligt mig lär jag mig inte tillräckligt snabbt. Detta borde dock inte påverka mig så otroligt mycket som det gör. Jag har absolut ingen lust att jobba mitt första pass själv ikväll, trots att jag känner mig självsäker nog att sitta där och veta att jag gör rätt. Jag vet att jag kan det mesta nu, det är stressen som jag måste ta kontroll över. Men återigen borde inte detta få mig att känna den ångest som jag gör. Jag misstänker att jag har kört slut på mig själv den här månaden och inte haft nog med tid för att bara ta hand om mig själv och finna ro. Ro i själen har absolut inte funnits de fyra senaste veckorna och än verkar den inte vilja stressa ner. Jag vill, men jag och kroppen kommer inte överens. Jag somnar inte förrän halv tre på nätterna, drömmer drömmar som ger mig ångest resten av dagarna, har spänningshuvudvärk och inga hungerskänslor alls. Ändå har jag gett mig fan på att jobba ikväll och vissa min kropp, hjärna och själ att jag fixar det här. Först då kanske de inser att jag har kontroll och att det är dags att stressa ner och hitta en lugn, fin rytm.