Helt plötsligt så fick jag en längtan tillbaka till Norrköping. Jag har inte haft det knappt någon gång sedan jag flyttade, men nu när jag har haft ledigt ett tag så kryper det på en. Jag saknar Trappan, tjejerna, festerna, studentbubblan och det umgängesliv som man hade. Gå till Trappan och ta en öl på en tisdagskväll, gyckla på sittningar, känna igen i princip alla när man går ut, ha grymma förfester på studentboendet, vara uppe och onykter till 11 på förmiddagen... ja det var tider. Samtidigt så känner jag att jag inte skulle vilja starta om på nytt med att flytta till ett nytt studentboende och starta en ny utbildning. De fortsatta studier jag kommer sysselsätta mig med kommer vara på distans. Jag vill snarare tillbaka till det som var då, exakt till det som jag hade för två år sedan. Det är verkligen den bästa tiden jag haft i mitt liv hittills!
Men men, jag trivs ju sjukt bra nu med, men på ett helt annat sätt. Igår var det ov-jobb på Mandarin, grymt lugnt. Ikväll är det samma som gäller. Håller just nu på med tvättstugan och funderar på vad för käk jag ska fixa till idag. Hittade ett smarrigt recept på Carbonara som lockar... :) Sedan blir det nog att söka lite fler jobb, vilket jag faktiskt tycker är urkul! (Kom tillbaka om några veckor när jag fortfarande inte har något jobb... då är jag nog inte lika glad). Men egentligen, hur svårt är det att få ett jobb? Jag har sedan jag slutade på BT för tre veckor sedan blivit erbjuden två stycken jobb, homepartysäljare och telefonförsäljare. Inga glidarjobb nej, men det är ändå jobb! Dessutom kan jag tillägga att jag inte har lagt ner någon större tid på att söka jobb heller under de här veckorna. Men jag valde i alla fall bort båda dom jobben för att jag helt enkelt kände att de inte passade mig, och för att jag vet att jag klarar mig ett tag utan mer jobb än vad jag redan har. Problemet ligger i vilket fall inte i att människor inte får jobb, utan att de snarare inte får de arbeten som de vill ha. Och jag vet precis hur det är, för jag är grymt kräsen själv. Men samtidigt finns det massor av olika sorters yrken som jag skulle kunna prova på, från allt inom industri till handel till säkerhetsarbete till service till... ja, ni förstår själva. Man måste ju trots allt tänka att alla jobb är en ytterligare merit. Sedan förstår jag mycket väl att situationen är helt annorlunda för dem som är äldre. Men jag hajar bara inte hur folk i min ålder kan gå arbetslösa i flera år och klaga på att det inte finns jobb. Jobben finns, och det funkar inte att vara alltför kräsen heller. Allt är faktiskt upp till en själv, och jag kan inte se varför det inte skulle vara roligt att prova på alla möjliga olika jobb och få en lååång meritlista!
Nehej, det blev långt det här. Ska strax ner till tvätten och sedan ska jag bege mig för att lämna tillbaka pappas bil och handla lite mat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar