I lördags åkte jag och Josie hem till Josies mamma för årets sista grillning - ja där i alla fall. Riktigt gott, som alltid. Sedan var det jobb på Vattenhålet som gällde, men som croupier för första gången på evigheter. Det gick faktiskt hur bra som helst och jag plusade på omkring 50%. Gött!
Sedan kom ju dagen D. Dagen som hade planerats i fyra veckor. Den dagen som Fredde skulle få köra sin första egna tävling - utan att veta om det! :) Jag, Niclas och Emma hade planerat allt från att lösa ut Freddes licens till att anmäla honom till tävlingen och göra klart bilen. Det var mycket pusslande men vi lyckades lösa allting, och dagen då det var dags vaknar jag med att älskling säger
- Fy fan vad dåligt jag mår. Jag går inte upp idag! (helt allvarlig)
Ni kan tro att jag blev nervös. Fick ligga och göra mig till i en kvart men tillslut fick jag upp karln. Och shit vilken dag det blev sen :) Fredde hade ju inte anat någonting, inte ens när han mötte sin mamma och syster i bilen klockan 8 på söndagsmorgonen mitt i Skänninge (de skulle hämta upp mig). När vi sedan fem minuter efter att Fredde och Niclas kommit fram till Duntis körde upp bredvid dem förstod Fredde ingenting - förrän han fick papper, overall och tävlingsväskan i näven. Jag har aldrig sett honom så nervös ;) Men dagen blev toppen och allt var så jävla lyckat! När vi väl kom hem på kvällen sen kunde jag knappt hålla ögonen öppna. Man hade ju haft det här i huvudet i fyra veckor och varit orolig för att någonting inte skulle klaffa, men då när allt var över och blivit bättre än vad vi hade kunnat hoppats på så kom tröttheten. Riktigt roligt att få vara med om någonting som Fredde kommer minnas resten av livet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar