Ibland blir jag så trött på mig själv. Allt jag gör ska göras så mycket och fullt ut. Hur slutar jag bry mig? Vissa människor vill bli omhändertagna, andra inte. Jag är en omhändertagare - har alltid varit - och det är svårt att bromsa upp de känslorna när man möter någon som inte alls vill bli omhändertagen. Alla ser ju på olika relationer på olika sätt och det är bara att ta hänsyn från min sida. Samtidigt vill jag säga ifrån när dumma beslut tas som i grund och botten resulterar i något allvarligt men bara ursäktas bort. Jävla balansgång! Är det jag som inte fattar - eller är det han som inte fattar?
Igår var jag i alla fall och jobbade på Parkhallen nere i Tranås. Nyrenoverat ställe som hade sin premiäröppning. Det var rätt skumt att för första gången jobba på ett uteställe där jag inte kände en enda själ av besökarna - och inte personalen heller för den delen. Dessutom känner jag inte stan heller så jag befann mig långt utanför min hemmazon. Men lokalen var grymt fin, lättarbetad och jag tror att det kommer bli kanon att jobba därnere framöver! Förövrigt var det Ola som spelade så jag har förlorat mina samtliga hörselceller. Tjejskrik är INTE att leka med.
Det fanns dock en sak som störde mig ruggigt mycket därnere. Diskussionen kring manliga och kvinnliga ordningsvakter dök upp och som vanligt konstaterades det att könen har helt olika inverkan på folk. Båda har negativa och positiva effekter och det var ingenting som jag sticker under kudden. Däremot fanns det en karl där som definitivt inte stack under kudden med att han ansåg att kvinnliga ordningsvakter inte hörde hemma i yrket. Jag borde ha slutat förvånats vid det här laget, jag borde vara van men jag kan bara inte förstå hur folk kan ha den synen på ordningsvaktsarbetet. Å andra sidan vet jag att det inte är sista gången jag lär höra det heller... men jag blir så förbannad av att höra att jag skulle vara sämre än någon annan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar