Luckorus!

För första gången på.. ja, jag vet inte när, så känns allt perfekt. Självklart skulle man kunna göra lite finputsningar här och där (vilket man alltid kan) men jag måste säga att just nu känns allt så himla perfekt. De senaste 36 timmarna har jag nästan flytit omkring på moln och haft en trygg, kittlande känsla i kroppen som har fyllt upp varenda millimeter av min kropp och själ.

Jag är så glad, glad över familj, vänner, pojkvän, studentliv, jobb, Trappan.. Jag är så tacksam för livet just nu, och det borde man fan i mig vara lite oftare! Varför är man inte mer tacksam för det man har än vad man är? Ibland måste man ta till vara på det man har och njuta lite.. och njuta det är vad jag gör just nu!

Bilandet ner till Oskarshamn gick bra, även om jag blev bländad av sol-jäveln (ja, i detta fall) i princip hela färden ner och som lyste upp vägbanan så fint så att jag inte såg ett skit. De gångerna (otroligt nog) solen inte bländade var både vägen och landskapet omkring färgad i en härlig, varm senapsgul ton. Trodde nästan att min syn aldrig skulle bli normal igen.. I vart fall, jag och mams var därnere och hämtade hem Ofelia, en Lhasa Apso som jag och mamma köpt som present till mormor. Världens härligaste hund! Och duktig var hon med som låg lugnt i baksätet hela den långa vägen hem till Mjölby, och sen buss till Motala, igen. Körandet hem igen gick också bra men tro mig, jag vill inte köra bil igen på minst en vecka. Sjukligt trött på det!

Spenderade natten hos mormor som blev så glad så hon nästan grät när vi kom med Ofelia. Har varit där hela dagen och bara tagit det lugnt. Ställde mig dessutom på mormors våg och insåg att jag gått ner några kilo. Wohoo!

Jobbade i helgen.. fick 1040 kr i dricks i fredags. Helt insane! Iofs var gubben som gav mig 800 kr i dricks helt insane. Han var övertygad om att om jag inte tog emot pengarna så skulle jag ha dött i lördags. Och tro mig, jag är inte den som tar emot så mycket dricks utan att först säga nej eftersom det är för mycket. Efter 20 min gav jag med mig med den här gubben eftersom han nästan började tjuta då jag inte ville. Jaja, dåså, haha. Men samvete, jo.. det har jag än.

Mycket har det varit att göra.. och är än. Konstant hela tiden. Men kanske, kanske har jag börjat lära mig att hantera det lite bättre mot hur jag gjorde förut och göra lite vettigare prioriteringar?

Nahej, nu ska jag kolla upp numret som konstant ringer mig. Puss hej!