Ni vet, konstfack-studenten som iscensatte sin egen psykos för att visa hur brutal psykvården är (som ni kan läsa mer om här).
Jag väl inte direkt säga att mina tankar och åsikter om henne har förändrats, hon levde faktiskt mest upp till dem. Hon är på det sätt som hon har framställt i media - min bild av henne är alltså inte positiv. Jag förstår hennes syfte med projektet och jag tycker att det hon ville poängtera är viktigt, men sättet som hon genomförde det på är inte acceptabelt. Inte överhuvudtaget. Att hon dessutom inte kan erkänna sina misstag och bara säga att "jag trodde inte att det skulle påverka människor så pass negativt" eller "ja, jag hade faktiskt det här syftet med hela iscensättningen och det var nog att gå lite för långt" gör att jag inte kan respektera det hon gjorde. Hon gjorde det för en god sak, men man måste ju kunna se tillbaka och inse vad som faktiskt gick snett. Det funkar ju inte att smutskasta olika instanser i samhället, även om jag inte tvivlar en sekund på att de också har begått misstag. Men vadfan, vi är inte mer än mänskliga och fler misstag kommer att begås. Jag är förvånad över att det inte händer fler misstag än vad det faktiskt gör! Sedan har hon heller nästan inga argument för det hon gjorde och vad det faktiskt ledde fram till i slutändan. Vore det inte klokare om hon i stället hade kommit på ett jäkligt bra förslag att förändra psykvården till det bättre?
Hade varit intressant att vara med på det seminariet. Dock så är risken stor att jag hade tappat humöret efter ett tag. :P
SvaraRadera