Not so good..

Ibland - eller väldigt ofta - blir jag så trött på min familj. Jag vet att det inte finns någonting som jag kan göra för att förändra situationen, tro mig, jag har försökt allt i min makt. Men det är så jävla svårt att inte bry sig. Jag vill ju att allting ska vara sådär bra som jag vet att det kan vara och att inte minsta lilla grej ska blåsa upp till en hel cirkus. Men det är just det det gör, varenda gång. Som nu. Och jag förstår bara inte varför. Och jag kommer nog heller aldrig förstå varför det alltid blir så här. Mina förväntningar bara krasas och den hela fina dagen är som bortblåst. Ibland blir det bättre, ibland inte. Och jag vet inte om det kommer att bli bättre idag.