En tanke slog mig.

Jag har varit helt singel i 18 månader nu. Jag vet, för vissa är det ingenting, men ni som har känt mig sen jag var 12 vet att det nog är ett rekord. Visst har jag träffat killar under dessa 18 månader, men jag har inte haft någon riktig pojkvän eller ens en tilltänkt från min sida. Jag misstänker också starkt vad det beror på. Jag har haft så jäkla mycket att göra att jag inte haft tid för att ens skänka en tanke åt någon pojkvän. Men 18 månader innebär att jag börjar få abstinens nu. Känslomässig sådan. Men jag är ändå skapligt nöjd att för en gångs skull enbart fokuserat på mig och ingen annan (okej då, lite sidospår har jag väl haft). But still. 18 månader. 18 månader som förövrigt har gjort mig sjukt kräsen. Är det dags att sluta vara ego måntro?